Dominans och Undergivenhet...

Hmm, intressant! Jag är inte UG till vardags, kan vara väldigt dominant och är van att ta beslut. Men jag trivs bättre med att ha en person som jag känner mig trygg med som kan vägleda mig och hjälpa mig. Det är nog där jag känner att min man brister, han lämnar alla beslut till mig utan att ens förstå att han gör det!

Jag gillar nog fysisk dominans mer än psykisk, har inget behov av att bli mentalt nedtryckt. Sen gillar jag att tex klä mig som min man ber mig om eller göra saker för honom.

Jag är väldigt öppen från början med min läggning, med påföljd att jag råkar ut för ovan nämnda knäppisar/fejkisar.

sensmoralen är då att: -För att vara dominant måste man även vara väldigt snäll-..eller?

sensmoralen är då att: -För att vara dominant måste man även vara väldigt snäll-..eller?

sensmoralen är då att: -För att vara dominant måste man även vara väldigt snäll-..eller?

För mig måste den psykiska delen av undergivenheten vara på plats innan jag ens kan underkasta mig fysiskt...
Det är så olika hur man ser på det.

Snäll, rolig, smart, respektingivande, halvsnygg, dominant. Det är väl inte för mycket begärt?Det är det psykiska man vill åt. Det fysiska är bara ren förstärkning av rollerna. Det finns män som liksom slentriansmiskar helt utan orsak. De är inget för mig.

Japp precis. Utan det mentala, vad är smisk? En ytlig, ihålig företeelse.

Jag tror du och jag söker samma man!

Japp precis. Utan det mentala, vad är smisk? En ytlig, ihålig företeelse.

Jag tror du och jag söker samma man!

Det är svårt att hitta en sån person som dessutom är dominant och så ska han gilla just dig också En annan jobbig grej är att de ofta är upptagna redan också...

God damn it. Jag har det tillräckligt svårt utan konkurrens av en snygg, smart yngre blondin.