Ångrar ni er utbildning?

Jag drömde sedan jag var väldigt liten att bli skådis. På scen eller inom film. Spelade teater och var med i skolprojekt hela grundskolan och gick förstås estet på gymnasiet. Efter det kom jag in på scenskolan och pluggade i 4 år. Och efter det var jag arbetslös i ett par år och jobbade med annat, sen fick jag faktiskt jobb.

Och det var inte alls kul. Konkurensen är hemsk, gamla kursare blir divor över en natt och uselt betalt i vissa fall. Gjorde lite reklamfilm men ville inte fastna i ett fack, även om det var där pengarna fanns.

Nu idag jobbar jag på kvinnohus och har hittat sååå rätt. Även om det inte är lönsamt så man blir rik på det är mitt hjärta berikat. Vill utbilda mig till någon sorts terapeut i framtiden

Nej, jag ångrar ingenting!  Valde dock "fel" utbildning som ung, läste en helt annan då jag var lite äldre. Jag tycker inte den första utbildningen var bortkastad, jag behövde den för att "hitta mig själv". Kunskap är inte tung att bära

Jag ångrar på sätt vis min utbilning till systemvetare - kanske är det här ett lyxproblem.
Jag visade mig vara en extremt duktig systemutvecklare och har idag en lön som motsvarar en normal läkarlön.
Jag kan aldrig byta yrkesbana och tjäna lika mycket. Familjen har inrättat sig efter min lön - min man jobbar deltid och vi har råd med semestrar.
De senaste åren har jag läst massa kurser på högskolan i kreativt skrivande på distans och med risk för att verka skrytsam - så tror jag att jag har talang. Men jag kan ju inte sluta mitt job vid 40+ och bli författare.

hehe, jag har också pluggat till systemvetare och jag ångrar det också, men av motsatt anledning. Jag tycker det är otroligt tråkigt och jag vill verkligen aldrig jobba med det.

Varför skulle du inte kunna sluta vid 40+? Varför inte skriva på fritiden tills det har tagit sig och sen sluta, eller kanske gå ner till 50 %?

Ångrar mig ibland. Är också socionom och jobbar på vad som kallas HVB-hem men vi gör utredningar på familjer istället... Undrar hur jag ska kunna jobba med något så "tungt" så länge för den lönen man tjänar som socionom.

Hade jag fått göra om hade jag blivit jurisk. Ska försöka söka mig till yrken med mer juridik så småningom.

Både och, jag är utbildad beteendevetare, läste ett ganska ovanligt program. Jag älskade min utbildning verkligen o är säker på att den var "rätt". Däremot är det skitsvårt att få jobb när ingen vet vad man "är". Alltid behöva förklara och sälja in sig, en kock är en kock, en undersköterska, socionom, förskolefröken etc men vad sjutton är en socialpsykolog liksom? Beteendevetare är så himla luddig titel, alla har olika kurser o inriktningar, på gott o ont...

Både och.
Jag är lokförare och älskar det jobbet. Den enda negativa är arbetstiderna.
Det har aldrig varit något drömyrke för mig.

Som barn drömde jag om att öppna ett barnhem för föräldralösa barn. Det drömmer jag fortfarande om.

Jag läste till civilingenjör och har inte ångrat mig en dag, utbildningen var rolig och intressant och har roligt jobb

Jag ångrar ingenting! Hade jag inte gått samhälle/media på gymnasiet hade jag aldrig börjat jobba extra på en ungdomstidning och förstått att journalist inte är ett yrke för mig då jag inte gillar att bli tillsagd exakt hur och vad jag ska skriva. Det ledde till att jag började arbeta som butiksbiträde efter gymnasiet istället för att plugga vidare på en gång och på det jobbet förstod jag att jag skulle arbeta med människor och jag läste till undersköterska. När jag jobbade som undersköterska var det dels ont om jobb (och så hann jag aldrig göra mitt jobb ordentligt) och så kände jag att jag ville arbeta mer med människor och mindre med det rent medicinska och nu pluggar jag till socionom. Nu verkar många här ångra att de blivit socionomer men för mig som tycker om att hoppa mellan jobb och lära mig massor om olika områden så tror jag det blir perfekt. Jag vet att det blir tungt rent psykiskt, men det var det att vara undersköterska också. Tröttnar jag på socionomyrket så kommer jag nog röra mig mot juridiken och jag förstod inte hur kul det är med juridik förrän jag började på socionomprogrammet! 

Jag tror på att det ena leder till det andra och att varje erfarenhet är en positivt erfarenhet eftersom den hjälper en att välja riktning.