Ångrar ni er utbildning?

Jag har läst att hälften av alla riksdagspolitiker har socionomutbildningen i botten! Den är oerhört bred. Du kan arbeta inom frivården, inom somatisk vård, inom psykiatri och med samhälleliga frågor.

Jag är också socionom i botten men ville hellre bli psykolog och har alltså dubbel examen. Psykologyrket passar mig mycket bättre. Jag förstår om det är otacksamt att jobba med omotiverade klienter som inte VILL förändras och samtidigt ha en myndighetsroll och kunna bestämma över deras liv. Då är det inte så lätt att få till en förtroendegivande relation som känns meningsfull att arbeta med. Dessutom tycker jag inte socionomutbildningen ger så mycket kunskap om psykologi och samtalsbehandling. Men du kan alltid läsa vidare till psykoterapeut om du är intresserad! Många arbetsgivare betalar utbildningen.

Nej, läkare vill jag inte bli! Men jag har suttit ting!

Inte kan du väl ha läst två program samtidigt? ;)

Jur kand är väl möjligt att läsa som kurser bredvid, alltså inte som program?

Juuu, jag gjorde det samtidigt, eftersom kurser, som ingår i Ekonomie magisterexamen, kan sökas som fristående kurser. FEK A (30 hp.), FEK B (30 hp.), NEK A (30 hp.) och NEK B (30 hp.) går också att läsa på distans och halvfart. Så jag gjorde det och läste mycket mer än 30 hp. per termin.

  

Jag ångrar delar av min utbildning. Har pluggat över 6 år på eftergymnasial nivå, har en filkand och två andra examen. Tyvärr var jag för ung och dum när jag började så första utbildningen har inte med de andra att göra, det var något jag hoppade på bara för att det var kul just då.

Om jag hade läst 6 år inom samma ämne hade jag varit väldigt högt utbildad idag. Nu kan jag istället lite om mycket men är inte specialiserad på något. Första utbildningarna gav mig ingen riktig titel, och fil-kand:en är i ett väldigt konkurrensutsatt yrke där min självkänsla hindrar mig från att lyckas.

Om jag kunde göra om alltihopa hade jag planerat studierna lite bättre, haft en plan och ett mål.

Önskar jag kunde ge alla ungdomar idag rådet att verkligen ta sig tid att tänka efter innan de hoppar på en utbildning. Valet man gör då i tidig ålder påverkar hela livet och man får som bekant begränsat med resurser från CSN också. (Själv har jag använt hela min pott så jag har begränsade möjligheter att börja om)

Jur. kand-utbildningen kan man läsa enbart som program. Däremot Ekonomie Kandidat-/ Magisterexamen kan "plockas ihop" genom att läsa fristående kurser.

Ok!!

Om Du vill läsa till jur.kand (juristexamen) ska Du söka ett helt program. Juristutbildningen ges i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå och Örebro.

  

Jag tycker det är viktigt att man tänker sig vad man gör av sin utbildning sen när man är klar. Vilka yrken finns, hur ser det ut geografiskt, vad är det för typ av arbetsplats man hamnar på (industrilokal, kontor, labb, kundorienterad miljö, inom vården osv) och tror man att man trivs där? Vad kan man gå vidare med om man vill utveckla sig längre fram i livet, hur ser arbetstiderna ut för yrkesgruppen och funkar det i min vardag?

Har fler vänner som läst ett rent ämne, säg kemi, för kemi är så himla intressant. Men vad ska du göra av dina kunskaper sedan? Vill du bli lärare så får du bygga på en massa tex. Och inom många industrier och inom forskning så krävs mer än "bara" kemi, som tex. att läsa ingenjör med inriktning mot kemi.
Sen finns det absolut behov av experter som fått grotta ner sig i ett ämne och är som levande uppslagsböcker men antalet personer som kan försörja sig på det är antagligen begränsat.

Själv har jag läst en grundläggande utbildning som jag sedan valt att komplettera med kurser som lockar mig. Så jag upplever att jag har en bas som jag kan bygga ut åt alla möjliga håll. Och vill jag inte rikta mig mot något håll så kan jag fördjupa de områden jag redan idag behärskar så att jag blir "sakkunnig" på området så att säga.
Jag ångrar mig inte. Jag jobbar med något som jag trivs med i en miljö som passar mig och jag upplever att jag har hamnat rätt. Det känns så nu i alla fall, men vem vet jag kanske gör något heeeelt annat om 20 år