Namnbyte 2 åring

Jag håller med Umm Elias. Namn och identitet är nära sammanknutna. Att ta bort det tycker jag bara ska göras om det är absolut nödvändigt.

Vi måste inte byta namnet. Namnet är helt ok. Men i Sverige heter  de omkring 40 så, nästan inga yngre. Jag tänker att barnet som har en annan hudfärg, kommer att vara tillräckligt unikt ändå. Även med ett vanligare namn.

Våra barn var ju små när de kom så ett "namnbyte" var inte svårt. Deras namn var inte gångbara i Sverige, ingen kunde uttala dem. De var mycket tungvrickande och svåra. Men vi tog inte bort namnen utan lade bara till några svenska släktnamn, namn som betydde mycket för oss och som vi verkligen önskade att barnen skulle ärva. Sedan kallades barnen namnen som vi bestämt. Enda konsekvensen är att de har 6 och 5 namn var + efternamnet. Är barnet lite äldre blir det svårare och svårare att ta bort det för det är sammankopplad med identitet. Några gör då namnet som ett dubbelnamn.

men hjälp, nu blev jag rädd. Vad spelar barnets hudfärg för roll? Spring ut o titta i dagens skolor, inget barn har samma hudfärg och i detta barns ålder heter barnen saker som du inte kan hitta 1 barn i sverige med samma namn, barn SKA vara unika. Blir lite rädd att ni inte är reda för barn när du tänker på detta sätt? Jag förstår om det är svårt men att byta ett barns namn gör inte barnet till svensk eller en i mängden, alla barn är unika oavsett om det heter ett namn på plats 100 eller plats 1 i topplistan.

Får jag fråga vad barnet heter? 

men varför så många namn? Räcker det inte med ett extranamn plus födelsenamnet?

Mina barn lysstrar till många namn så som älskling nisse och allehanda kärleksförklaringar. vissa namn är nytillkomna. pojken är 3 år..

Piela: Vi tänkte precis som ni när vi valde att "försvenska" vår sons namn. Han kommer att sticka ut från mängden ändå på sitt alldeldes eget unika sätt, (och enligt oss på sitt eget helt underbara sätt) och att behöva bokstavera sitt namn varje gång gör inte saken lättare alltid. Om vi då genom en enkel stavningsändring kan göra vägen mindre gropig för honom vid några få tillfällen så har vi valt att göra det.

Vi ville ha kvar deras ursprungsnamn och bara de var 3 stycken, + att vi lade till 3 stycken och alla var släktnamn, sådana namn som alla flickor i vår släkt har hetat. I vår släkt har vi av tradition många namn. Jag själv har fem namn!

Vårt barn fick byta namn eftersom det namn h*n hade i födelselandet inte var gångbart i Sverige. Vi fick träffa vårt barn ett par gånger innan vi tillslut fick det. Barnhems personalen visste att barnet skulle få ett annat namn, men när vi hälsade på sa vi barnets "gamla" namn hela tiden. Men redan i taxin på väg från barnhemmet började vi benämna med det nya. Det tog ungefär 2 veckor innan h*n förstod riktigt att h*n hette så, fram tills dess sa vi först det svenska namnet, och sen det gamla. 
I ungefär 6 månader sa vi sen bara det nya namnet, men då vi skulle döpa barnet så sa vi vad h*n skulle heta, såklart både det svenska och utländska namnet. Efter det så säger h*n alltid att det heter svenska namnet + utlänska namnet + efternamnet.

Vår flicka var 3 när vi fick henne och en väldigt bestämd liten tjej. Det namnet hon hade fått i hennes urpsungsland och blivit kallad hennes första 3 år, var också det namnet hon ville fortsätta bli kallad. Var det nån som sa nåt, t.ex. "hej gumman" så satte hon händerna i sidan och tittade bestämt  och sa "Schh! My namne is Ruthie!"

Vi gav henne ett andra namn, som hon fortfarande inte vill använda, utan det är hennes första namn som gäller. Vi har inga problem med detta och hade aldrig några planer på att ge henne ett annat förstanamn. Hon har ett namn som också är gångbart i Sverige, bibliskt sådant, men som man bara ser på damer i åldern 70+. Det är dock ändå vackert och hennes identitet. Det ska man vara försiktig med. Släktnamn mm kan få bli andra, tredje o fjärde namn mm, inte lika viktiga säkerligen inte för henne.