Hur har ni gjort som adopterat ett lite äldre barn och velat ge det ett nytt (svenskt) namn. Vårt barn (drygt 2 år gammal) har ett namn som är gångbart i Sverige (Bibliskt) men vi vill inte ha det som förstanamn. Vi har inte träffat barnet ännu.
Vad roligt att det blev en tråd med fart i! Jag har saknat att någon tar upp denna fråga. Jag tror att vi är ganska många som funderar/ funderat över detta med namnjusteringar på lite äldre barn. Tack alla som svarat på trådens tema och andra som ger intresanta synpunkter! Jag och maken får se vad som känns rätt i slutändan. Det får avgöras när vi lär känna barnet.
Jag tror att vårt barn huvudsakligen kommer identifiera sig som svensk och europé snarare än med sitt ursprungsland eller världsdel. För mig är det därför viktigt att fundera kring namnval och vilka efterdyningar det kommer att ge att byta/ inte byta namnet. Barnet kommer att behålla namnet i vilket fall som helst. Som andranamn eller om vi känner annorlunda när vi träffats, som förstanamn.
oj detta är en djup och svåra fråga....
lycka till med beslutet
Vår kille var 22 månader när vi fick honom och det tog ca en vecka för honom att lystra till sitt nya namn. Det var mycket smidigt och lättare än jag trodde. Eftersom vårt språk skiljer sig från det sårk han var van att höra tänker jag mig att det inte blev så dramatiskt. Alla ord och läten var nya för honom.
Att få välja namn till sitt barn är en stor del i att äntligen få bli förälder (i alla fall för mig) så jag hoppas att ni hittar ert sätt att göra det på. Grattis till er och all lycka!!
Hej
Vår son var 2,5 när vi fick honom och vi valde ett svenskt namn XX för vi kan inte uttala hans namn på rätt vis hur vi än försöker, han har sitt ursprungs namn kvar som andra namn. Han lyssnade snabbt till sitt nya även om vi har försökt att säga både hans ursprungsnamn så gott vi kan ibland men även det namn han kallar sig själv "do- la".
Tittar vi på bilder från barnhemmet är det "do- la" på bilden men kort här hemifrån är det XX på så, ja han har absolut förstått att han bytt namn och i vardagen använder han nu efter 4 månader bara sitt svenska även om vi försöker oss på de andra ibland när det känns rätt.
Tilläggas bör att det inte är hans biologiska mamma som gett han ursprungsnamnet utan det är ett barnhemmsnamn och jag tror att vi hade bytt namn även om vi hade kunnat uttala det. T.o.m. om det var ett svenskt namn hade vi nog bytt för att vi ville ge honom ett fint namn som var från oss precis som vi gav storebror ett fint namn. MEN vi hade troligen inte gjort det om barnet sedan tydligt visat att ursprungsnamnet var jåtteviktigt som någon här ovan skriver. Alla barn oavsett om de adopteras eller ej har vissa perioder i sitt liv när namnet är oerhört viktigt och hanmar adoptionen just då ( det kommer man att märka!) är det nog extra viktigt att tänka igenom bytets funktion och om man bestämmer sig för att byta ändå använda båda paralellt sakta men säkert.
Herrejösses jag glömde ju GRATTULERA till BB!
Vill du berätta vart ni ska? Hur länge måste ni vänta innan ni får resa?
Hoppas att väntan blir kort och åter igen GRATTIS!
men bara efter nån timma så lystrade han till det.
Kärt barn har många namn!
Jag tror inte alls att barnen blir förvirrade av att köra båda namnen. (Och senare älskling, gullunge....). Det kan ha kallats många namn redan på barnhemmet. Och ett så stort barn som ts och mitt förstår mer än man tror. (och som när man uppfostrar hundar ska man undvika att använda namnet i arg röst :). Barnet förstår av gester, tonfall mm vad man menar - i början kanske man inte ens delar samma språk. Att inte få höra det man kallats för, det namn barnet har på sig själv även om det inte talar ännu, gör ett stort känsloavbrott, skadar, hur anpassningsbara speciellt abarn än är.
Vårt barn har kvar alla sina namn - fast det är barnhemsnamn, det är inget att skämmas för att ha bott på barnhem och nog så stor del av barnets historia - men självklart har barnet fått de namn vi som föräldrar ville ge det också. Vårt barn har ett svårt namn som hade blivit svårt att uttala och det var inte det namn barnet kallade sig själv, utan sitt smeknamn, som var ännu svårare att "försvenska". Det svenska namnen, ja två, kommer först och sen de ursprungliga tre och mitt efternamn. Vårt barn har svenska föräldrar nu och som som del av familjen, släkten gav vi barnet de svenska namn vi tycker om. Och i kortfattade register står bara de svenska namnen, en fördel tror vi, barnet får ta bort namn eller byta sen i mer vuxen ålder.
Vi körde smeknamnet och det svenska samtidigt och efter några månader kallade sig barnet för det svenska, vi kände att barnet valde själv. Nu kallar vi barnet, det svenska, ursprungssmeknamnet, gullunge, älskling mm...och tror att barnet blir stärkt av det, inte tvärtom.
Tack Fabbeman. Vi reser till Kenya för att adoptera och kommer att ta en lång paus från vardagen i Sverige!!! Vi hoppas komma iväg andra veckan i augusti. Så nu förbereder vi oss på att lämna Sverige och inte återvända förrän till nästa vår.
Grattis Piela!!!
Tack Fabbeman. Vi reser till Kenya för att adoptera och kommer att ta en lång paus från vardagen i Sverige!!! Vi hoppas komma iväg andra veckan i augusti. Så nu förbereder vi oss på att lämna Sverige och inte återvända förrän till nästa vår.