Namnbyte 2 åring

Ålen hur vet du att jag inte har adoptionserfarenheter? För det har jag dessutom tror jag bestämt att ett adoptivbarn inte bara är ett adoptivbarn utan ett barn.

Jag har inte läst tråden... Bara sista sidan... Men såhär resonerde vi Sitt namn ska man ha fått av någon som älskar en. Eftersom vi vet hur dottern fått sina namn valde vi att betämma tilltalsnamnet själva för älskar henne DET gör vi. Att det skulle vara en kränkning är Månne kulturellt. Det finns fler kulturer än en där msn byter namn vid stora händelser i livet, att få föräldrar är en väldigt stor händelse i livet. Så tänler i alla fall vi

Mycket klokt tänkt av er!

Jag har läst hela tråden och fått mycket bra input. Tack alla som delar med er.Jag tror att du tolkar in för mycket i det Ålen skriver. Tagga ner och läs vad som står innan du går till angrepp. Ålen hävdar inte att adoptivabrn är ngt annat än barn. Skärpning!

Ålen, jag kände att jag behövde markera å dina vägnar då det var ett sådant otrevligt svar på ditt inlägg.

Vår son var 2,5 år när han kom, men hade inget tal än, pga dålig stimulans på barnhemmet, den diagnos han är född med, och att de gavs puread barnmat högt upp i åldern så han hade inte övat mun/tung-rörelser alls. Han lystrade inte på sitt smeknamn och absolut inte sitt givna namn (i Ryssland används smeknamnet istället för det de döpts till). Vi sparade givetvis hans namn och jag använder fortfarande hans smeknamn ibland - men han lystrar fortfarandet inte till det. Så han har fått namn från sin morfarsfar och farfarsfar för att helt enkelt invigas i familjen där han nu hör hemma och där vi alla älskar honom. Men han har även sitt gamla namn kvar och kan själv välja att kallas för det när han blir äldre. Det namnet fick han antingen av personal på BB eller barnhemmet - de mindes själva inte... så det kändes inte som ett kärleksfullt givet namn. Tittar man på den ryska hemsidan där de lägger upp alla barn för adoption i hela landet (inom landet) så ser man att de ofta väljer bland ett fåtal namn så det var inte så stor variation på barnhemmet. Hade han fått det av sina föräldrar hade jag varit mycket mer benägen att behålla det som tilltalsnamn! Men han har fortfarande ett eget val eftersom han har kvar sitt ursprungsnamn.

Låter som att ni gjorde ett bra val.
Har för mig att jag läst det här på FL eller någonannanstans att man numera måste behålla åtminstonde ett av barnets ursprungsnamn, stämmer det?

Var någon här tidigare som frågade, en glad tror jag, varför man som adopterad skulle vilja byta tillbaka till sitt ursprungsnamn - Jag har inte gjort det, men funderat på det, jag skulle skulle ju vara för att hedra min biologiska mor som gav mig ett så vackert namn "spomen" betyder  hågkomst , att hon inte skulle glömma mig...
Mina syskon säger ju givetvis mitt riktiga namn, men det kanske egentligen räcker så.. det tål att fundera på ett tag till..

* jag skulle ju göra det för att..

Jag tror inte man "måste" behålla ett av barnets ursprungsnamn, men det brukar rekommenderas på alla kurser man går och böcker som skrivits sista åren, just för att inte ta bort barnets enda band till ursprungslandet och ev familjen (om det var dem som gav det). Vi valde ju att lägga till två namn till sonens namn och använda ett annat tilltalsnamn. Hans ursprungsnamn var inte något hans bio-mamma gav honom, men vi ville ju att han skulle få behålla det ändå för att underlätta om han själv vill börja använda det längre fram.

Jag har läst en  hel del amerikanska bloggar där äldre barn själva valt att byta till ett amerikanskt namn vid adoptionen - en del för att "höra till", en del för att "slippa sin bakgrund", en del för att det känns spännande  etc. En del ångrar det sedan i vuxen ålder och andra absolut inte. De som ändrar tillbaka till sitt första namn kanske vill få kontakt med ursprunget, dissa adoptivföräldrarna i en känslig tonårsperiod, gillar inte sitt nya namn etc. I gengäld har jag stött på många som bytt förnamn utan att vara adopterade... - det är en personlig sak man själv längtat efter helt enkelt. Rent krasst så byter en del tilltalsnamnet på ett adoptivbarn för att namnet är hopplöst att uttala, betyder något fult i det nya landet, associerar till något trist, tre andra barn heter samma sak i släkten eller liknande. Har man redan ett barn från samma land kan det ju dessutom vara lite komplicerat om båda har samma förnamn . Lite jobbigt att ropa på Olga senior att hon ska komma in och göra läxan när Olga junior är på samma lekplats. Vi adoptivföräldrar har nog gott uppsåt från början, men det kan alltid bli fel... (Jag har gnällt rätt ofta på mina föräldrar över mitt vanliga tråkiga namn i jämförelse med mina systrars vackra och unika namn).Som tur är så kan vi ju alla byta våra förnamn om vi någon gång känner ett behov - så det är inte för evigt!

Stämmer rätt bra med vår sons erfarenhet av barnhemmet utanför Moskva! Han var 2,5 år, varken talade något eller förstod särskilt mycket ryska, namnet gavs av sjukhuset eller barnhemmet, de använde ett smeknamn så han visste inte sitt döpta namn, han har vatten i öronen och hör dåligt (vi väntar på remissen för operation i höst) vilket nog påverkar talet än idag, opersonlig vård etc...

Det är faktiskt så att man måste behålla en del av namnet och det är inte riktat mot adoptioner utan det gäller alla. När man byter namn så måste man behålla ett av namnet och man får bara ändra namn en gång. Vill man byta fler gånger eller ta bort alla namn så får man vända sig till patent och registreringsverket och det misstänker jag kostar pengar och kanske inte går igenom.
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namnnamnandring/namnandring.4.76a43be412206334b89800020677.html

Nu behöll vi vår dotters (9 månader vid adoptionen) förnamn med glädje och inte av tvång men vi har gett henne ett nytt tilltalsnamn. Hon har inte kallats för sitt namn i Kina och vi kan inte uttala det korrekt (vi kan än mindre uttala hennes smeknamn) så det blir liksom ett nytt namn i allafall. 

Maisie: men då måste man fortfarande inte behålla ett namn. Att det kostar extra är mer ett byråkratiskt hinder som går att övervinna. Allt går att lösa. Kan man inte uttala namnet så år det ju bra att byta det. Kan ju vara pinsamt annars om man inför gamla landsmän uttalar sitt eget namn galet eftersom det kan få en helt annan betydelse...