Jag håller med dig att det är en viktig del av barnets identitet. Vill påpeka att jag och min man inte har bytt namn på våra barn trots att de var under året när de kom, men de kommer från Latinamerika och namn som är gångbara där passar ofta bra även här.
En annan aspekt är att man som förälder har behov av att själv ge sitt barn ett namn. De flesta väljer omsorgsfullt ut det eller de namn de tycker är vackrast, finast eller stiligast. Även adoptivföräldrar vill göra detta. Därför brukar de flesta lägga till ett eller flera namn till det som barnet redan har.
Ibland kan man behöva ta ställning till hur ursprungsnamnet ska uttalas och i vissa fall stavas.
Man måste så klart vara lyhörd för hur barnet uppfattar att få ett nytt namn. Ingen förälder vill väl kränka sitt barn.
fast jag tycker att man kränker dem om man byter deras namn, det namn som deras biologiska förldrar gett dem vid födseln, rcker det inte med att de ofta berövas sitt språk och sin kultur?? Vill man då som adoptivföräldrar namnge barnet får man väl välja ett barn som är helt nyfött?!
Kränkning är ett stort ord att använda för namnbyte när man har barnets bästa i åtanke.
Jag tror att vissa barn kommer att känna sig mer kränkta av att de föddes av föräldrar som inte kunde och inte ville ta hand om dem, än om man av kärlek och omtanke bytte deras namn. Eller så kan de känna sig kränkta för att man hade möjligheten att underlätta deras liv genom att ge dem ett "vanligt" namn men valde att behålla namnet som bioföräldrarna som vanvårdade dem gav dem. Eller så kommer de inte alls känna sig kränkta utan funderar varför deras stortå är ful...
För alla är det olika i vilken grad man tycker och känner. Att alla barn skulle bli kränkta av att deras föräldrar bytte namn är inte sannolikt. Att några gör det är sannolikt.