Anonym (Sa) skrev 2011-12-07 22:55:31 följande:
tro mig, jag VET det. Det är det som är så synd... för när jag känner dom där "baktankarna" från första början; dvs att personen knappt lyssnar på vad jag säger eller egentligen vill ha reda på vem jag är, utan mer funderar över om jag är en "lämplig partner" eller inte(och säger "rätt saker" för att få det dit den vill; vilket blir uppenbart för mig ganska snabbt), så dör allt för mig.. om fler människor bara var nyfikna på att lära känna nya människor, å få nya vänner, å det utan att ha så mkt "förväntningar" utan tog det mer som det kom, så tror jag det skulle uppstå lite mer romantik här och där.. Iaf om fler är som jag.
Är iaf så. Att om en kille inte kan vara en bra vän till mig, så kan han inte vara min partner. Klart. uppstår attraktionen blixtsnabbt, så kan det ju vara svårt att ignorera den biten; men det innebär väl inte att man inte är intresserad av att utveckla en vänskap också? Behöver båda. (självklart är den annan form av vänskap än den till ex. en kvinna för min del.. Men lik förbannat. En vänskap.)
Är ju liksom så att jag tänkte hitta en partner jag kanske kan få leva med lääääääänge... å om man inte kan vara vänner då, så kan man i mina ögon inte vara nått alls i slutänden.
Nja, här tror jag du drar lite långa växlar. Visst ska man få kontakt med någon på en nätdejtingsajt får man nog smöra och ställa in sig lite, har själv inte lyckats få till någon dejt än, så vet inte. Men i vanliga livet blir det ju normalt människor som man tycker om som person man pratar mest med. Sen kan jag visserligen bara prata för mig själv, men jag tycker en människa blir sexigare ju mer man känner den som människa.
)
