ulfsas skrev 2012-04-09 15:11:51 följande:
Så sant.
Mitt x vill vara kompis med mig. Du är min bästa vän men inget mer sa hon.
Då släpper jag helt istället. Vill inte vara den hon kan kalla på efter eget godtycke.
Minimum av kontakt och då endast ang barnen gäller nu.
När barnen blivit större ser jag fram emot en total nollkontakt.
Jag är inte hennes hjälpfixarlexikonstöd längre.

Det är helt olika vad man har för relation faktiskt. Min kan be mig vara IT-support ibland, och där väljer jag att vara snäll för att jag vet att hon helt enkelt är totalt inkompetent med allt som innehåller en elektronisk komponent. Mycket annat har jag tackat nej till att hjälpa henne med eftersom jag vet att hon frågar av lathet, hon kan få hjälp på annat håll. Framöver kommer jag tacka nej till även det lilla, hon har träffat en ny och då får han snällt överta ansvaret för det med

Annars har jag en väldigt bra relation med henne, i alla fall efter att hon la ner tankarna på att fortsätta ha sex, vi kan sätta oss och fika och ha roligt ihop. Skilsmässan i sig förändrar inte det faktum att vi ändå trivts med varandra i 8 år, vi har gemensam humor och interna skämt. Och så barnen. Dessutom kom inte skilsmässan sig av att någon var otrogen eller kastade ut någon hit eller dit, vi var helt enkelt överens om att saker och ting inte var som vi önskade, vi hade olika förväntningar på förhållandet och olika drömmar om hur vi ville att livet framöver skulle se ut. Så då var det inte så mycket att göra, helt enkelt, det var för stora saker för att gå att jämka.