Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

floya skrev 2011-11-15 20:01:03 följande:

Usch, även om det kanske inte verkar så så har jag en riktig, jäkla deppkväll. Fick för en timme sen veta att mitt ex gått vidare och hittat en ny tjej. Till råga på allt så fick jag reda på det genom att en gemensam vän till mig och exet skrivit typ: "grattis XX och YY till förhållandet, ni är ju hur fina som helst ihop!" på exets facebooksida.

Vi hade varit ihop i fem år och uppbrottet skedde i somras, så det är ganska nytt. Och även om jag inte har rätt att vara sur (eftersom jag själv gått vidare och dejtat) så hoppas man ju alltid att exet ska förbli singel i åtminstone ett år. Men nu sitter jag här, med antagligen nio katastrofala dejter framför mig och med all potential att bli en crazy cat lady, medan han verkar landat ett seriöst förhållande (med till råga på allt: en übersöt brud).

Alkohol hitåt tack!  

Floya: usch känner den där klumpen i magen som om det skulle varit jag själv som upplevt det. Jag vill intala mig själv att set bara är en viss tjej jag skulle störa mig på men troligtvis har jag fel. Tror och hoppas han är singel ett litet tag till. Alltid lättare att vara den som hittar någon först! Mkt också för att "sätta dit". Några timmar kvar till dejten nu! Jag hoppas på nåt bra denna gång. Känns väldigt naturligt när vi snackar på nätet. Som vi verkligen känner varandra men jag har inga större förhoppningar. Har ju blivit extremt besviken förut!

bara några timmar kvar nu...undrar hur det kommer gå...

fan jag vet inte vad jag ska tro...känns som om jag letar fel han var supertrevlig och lättsam, jag var faktiskt inte alls nervös men NOLL pirr, känner INGET. Tänk om jag inte KAN känna pirr längre??! Eller måste jag ge det mer än 1 dejt kanske?? jag kanske är segstartad

Jag har i och för sig alltid varit sånhär när jag träffat killar. Även den jag senast t o m var gift med. Visst, honom blev jag kanske mer "kär" i tidigare men jag har varit väldigt avståndstagande och tveksam och väldigt stel och hård i mitt sätt att "döma".
Det är nog därför nu som jag jag vill att det ska kännas rätt med en gång, men det kanske bara är att acceptera att det är så jag funkar eftersom jag är lite rädd för att bli sårad så jag har svårt att se det positiva först utan jag försöker gärna se negativt tror jag för rädslan för att bli sårad blir mindre på nåt konstigt vis...