Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Exfrun träffade jag dock via.... Lunarstorm  för x antal år sedan.

Spännande! Många som ska på dejter i helgen! Önskar er alla lycka till och förväntar mig detaljerade rapporter sen

ja det ska du få

Åh, lycka till!

Jag chattade med en idag som såg fin ut, var smart, hade roliga intressen.. chattade i kanske 25 minuter, och han ställde inte EN enda fråga... blev så ensidigt till slut att jag hittade på någon ursäkt och bröt "samtalet". Skumt sånt... men sållar ju iaf bort honom. En människa som inte visar nått intresse alls för mig har jag inget till övers för.

Har fyra andra som mailar mig... Men har tagit bort bilder å allt på dejtingsidan, orkar inte vara där mer. Dom mailar på min vanliga mail. En skriver en himla massa bra frågor hela tiden, annorlunda frågor, så att jag inte kan låta bli att svara..

Men EN sak med det här med att träffa folk på nätet så här... det blir så lätt så opersonligt på nått vis. Som en anställningsintervju eller nått. Jämför så här: om du var på krogen, skulle du då simultant flörta med och ragga på 4-5 eller till och med fler personer?? Hur bra skulle det då bli?

En kille verkade lovande, men sen upptäcker jag att han tydligen inte läst hela mitt mail, för han missade vad jag skrev i ett(nej förresten två!) mail. En viktig sak... så uppenbart att han är lätt stressad, antagligen pratar med en hel hög människor till samtidigt. Å vips kändes det mindre roligt...

Tror inte att jag begriper mig på det här med nätdejting helt enkelt. Eller rättare sagt, att det verkligen inte är för mig. Behöver KONTAKT på riktigt. Känslomässig kontakt.. annars kan jag inte känna någon attraktion alls.

Han bor inte i Skåne?

Jag brukar sluta att svara på såna, Sa.

Det är vissa som tar första kontakten och sen försöker man inleda någon form av konversation och det är inte helt ovanligt att man möts av en vägg. Är man så tråkig? ;)

Jag dejtade en tjej i slutet av förra året. Hon var tydlig med redan från början att hon inte är någon som gillar att prata.. Det märktes inte så mycket på nätet men när vi träffades så blev det många pinsamma tystnader... Själv så kryper jag ur skinnet av sånt och försöker alltid hålla igång en konversation men ibland så går det verkligen inte. I alla såna fall så har jag inte behövt att ursäkta mig, det är bara att sluta svara. Risken finns väl att man missar något guldkorn som bara är väldigt blyg men man får nog bjuda till lite själv också. ;)

Det var bättre förr :P Nu är jag inte så gammal men när jag började hänga framför datorn så var det diverse chattar som gällde för att hitta någon och på den tiden (herregud, hur gammal är jag?) så förväntade man sig inte att folk skulle ha bild. Digitalkameror fanns knappt och det var inte alla som hade en scanner hemma. Då fick man en chans att visa det inre före det yttre i alla fall. Idag är det så utseendefixerat.. på gott och ont.

Sen det här med att uppvakta flera samtidigt. Jag brukar alltid märka direkt om det faktiskt är intressant och lägga min energi på en person. Kanske missar man någon bra då med.. men det vet man ju aldrig. En tjejkompis till mig körde så att hon dejtade en kille och la alla andra på is under tiden.. men hon hade ju kvar kontaktuppgifterna så när det sket sig med den ena så testade hon med någon annan i "kön". ;)

Hur är det "på gott"?

För den som är ytlig?

Man köper inte grisen i säcken men å andra sidan ger man kanske inte rätt person en chans heller.

Fast det är klart. Det finns väl inget gott med ytlighet egentligen.