Glädje58 skrev 2011-11-12 02:33:23 följande:
Alltså, var och en av oss har ju sina egna "regler" och etikett när det gäller den sociala kontakten. Det borde inte komma som någon överraskning att det krockar titt som tätt med kommunikationen. Det är vad det är, en köttmarknad fylld med fula fiskar, slemmiga ålar, missfoster som ligger på havsbotten och lurar. Man hoppas att lila Nemo ska simma förbi och upptäcka en. Man tror att det är ett vackert akvarium man ska simma runt i, men verkligheten är mer som en avloppstank.
men du... Hur är det med dig idag?? Det lät otroligt deppigt... hade du inte en dejt på G? En avloppstank lät trist.. men ärligt så tror jag inte nätet är världens bästa sätt att träffa någon på; för kroppsspråk och ickeverbala saker är ju ca.95% av kommunikationen, och det finns inga dofter eller synintryck(mer än av en platt bild) på nätet...
Jag har fortfarande fyra på G.. som vill ses.. ujujuj... Jag tror inte för mkt på att prata med män på nätet, å bygga luftslott. Nu har jag uteslutit att dom är psykon, tror jag. Så kanske borde träffa dom kort, en och en då.. Hehe.. Och se vart det leder.
Det är trist bara att det krävdes kort på mig, för att jag alls skulle få napp.. Att skriva trevligt och vara intressant, hjälpte ingenting. Känns lite som om det är utseendet som fått dom att nappa då, och visst, jag kan se bra ut på kort, men jag är en helt vanlig "mamma" och inte direkt någon fotomodell så.
Fast jag tror ärligt talat att det som gör att jag plötsligt får så många "hugg", mest beror på att jag inte känner mig särskilt desperat, utan tvärtom tvekar på om jag vill alls.. När jag VAR desperat så fick jag inga napp.
SKUMT det här. (sen är det klart, jag kanske blir dissad när vi väl ses... när dom upptäcker att jag inte är någon fotomodell eller kemin saknas, fast det känns helt lugnt det med, för det är ju samma sak omvänt)
Jag rannsakade mig själv igår och insåg vad jag faktiskt VILL; och det är att hitta Kärlek, med stort K. På allvar. Men det tror jag kommer att ta tid. För det räcker inte med att människan är "lite trevlig och bra" då, kräver så mkt mer. Jag behöver en MAN; en som kan gråta, skratta, älskar sig själv och står stadigt på jorden och som jag dessutom klaffar med. Och hur lätt är det, liksom... Men jag väntar nog hellre i femton år, än att ge mig in i någon relation med någon som det "bara är trevligt med"; för mitt liv ÄR bra som det är: har så mkt annat i mitt liv som ger det guldkant.
SÅ nyfiken på hur det gick på dom där dejterna!!
Rapport?
