Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

hallå tråden.. Hade alltså fyra, fem killar som mailade mig på min privata mail.(för jag tog bort alla bilder på dejtingsajten och tog till privata mailen istället).  En gick bort med en gång. (pratade bara om sig själv; och då menar jag BARA sig själv), en läste tydligen inte mina mail, för fast jag skrev mitt namn flera gånger, så missade han det.. å frågade vad jag hette.

En var lovande. Ställde väldigt roliga frågor. Sen skickade han en bild på sig själv där han bet en annan kvinna i halsen.. ????? Nääää... att skicka kort på sig själv med en annan kvinna kändes dels direkt avtändande, sen undrar jag ju aningen om vad det där bitandet skulle representera.. iddes inte fråga.

Så. En kvar. Samtalet flyter väl inte direkt på, så.. känns inte så lovande. Och jag är fanimej SJUKT frustrerad just nu. *suck* Tror jag går å gräver ner mig någonstans snart..

Iaf fattat ett beslut, och det är att jag tänker "dissa" människor snabbare. Förut skulle jag faktiskt gett alla en chans att försöka förklara sig, om dom nu gav ett skumt intryck, men nä... Tror det ska klaffa med en gång, om man ska ex. inte behöva jaga människor om det är "rätt": tror att det kommer klaffa när det är rätt. Hyggligt direkt. Är kanske för kräsen, men om personen inte är bra som den är från början,s å lär det ju inte bli bra i slutänden iaf. (och nu pratar jag ju inte direkt ytliga saker som magrutor eller nått annat fult, utan mer personligheten) Jag är ingen barmhärig samarit, jag är för sjutton en skatt.   (som många andra också är; inte jag som i "bättre än alla andra")

Vill hitta en människa som kan skratta, gråta, har ett STORT varmt hjärta men inte behov av att rädda hela världen, som älskar att gossa, kramas, fysisk kontakt och hångel och sex med förstås, och så ska människan älska sig själv. Annars tror jag inte det kommer att fungera..

Men var sjutton gör man av frustrationen under tiden man söker efter det där guldkornet då???

Vilka sajter tycker ni är bäst?
Funktion, dejter, pris osv 

Alltså mina vänner, tro det eller ej, men det verkar som att jag ska på dejt i veckan. Detta är chockerande nog men som grädde på moset är det dejt med en man som har barn .

Jag vet inte riktigt vad som hänt. Jag har ju varit så rädd sedan händelsen i somras och nobbat till höger och vänster. Men så dök denna envisa man upp och väckte ett intresse. Vi har dessutom bara pratat i knappt en vecka.
Jag har inte helt sagt ja ännu...jag fegar fortf. Men jag vill ju egentligen..

I morgon smäller det!!
Denna kille har gett mig mer intresse och "pirr" än någon av de andra. Vi har ändå bara pratat i 1.5 vecka på nätet och messat osv.
Som han är på nätet så är han allt jag velat ha, han tilltalar mig både utseendemässigt och personlighetsmässigt och han har alla de där sakerna som mitt x inte hade men som jag saknade. Vi vill samma saker osv. Det känns skitbra. Är inte nervös än vilket jag brukar vara men vi får väl se i morgon när jag ska dit, men jag kommer INTE ställa in denna dejt för jag vill verkligen träffa honom

springer nog och gömmer mig. har kanske träffat mitt kk 5-6ggr smsat en del och pratat lite i telefonen. har sagt innan att jag inte är redo med ett förhållande just nu, där av att vi är kk. Igår blev jag lite irreterade på han via sms. Han tyckte att han kunde komma över så kunde barnen leka i sitt rum medans vi hade sex. Skrev till han att jag vill inte blanda in barnen när det inte är seriöst, det är inte rätt mot barnen. Efter det har han fjeskat en del och idag när vi hade pratat i telefon och skulle säga hejdå, då säger han att han älskar mig. Hallo lite väl tidigt och säga till någon att man älskar den. Vi känner ju inte varandra så väl.

Hur kommer det sig att vi män med barn är attraktiva på marknaden medan kvinnor med barn inte är det?

Själv ratar jag alla kvinnor med barn direkt på den dejtingsajt där jag är medlem. Vet inte varför men jag bara gör det.