• dec2010

    När började era barn sova i eget rum?

    Som rubriken uttrycker. När började era barn sova i egna rum?

    Vår son började sova i sitt rum vid 1.5 månaders ålder ungefär. Och efter att ha pratat med andra har jag börjat förstå att det kan variera kraftigt.

    Så jag är helt enkelt nyfiken. :) 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-30 01:22
    Meningen med tråden var inte att det skulle bli aggressivt. Även om jag själv reagerat kraftigt både en och tre gånger. Framförallt när jag känt att man blir behandlad som en dålig förälder för att man inte vill sova länge i samma rum som ens barn.

    Alla är olika och har olika anledningar. Det finns mängder med skäl till att barnen sover kvar i rummet med föräldrarna. Platsbrist, oroliga barn, nattätande barn och säkert mängder med andra skäl.

    Det finns samtidigt precis lika många skäl till att barnen sover i egna rum. Framförallt för att man inte stör varandra och på så vis sover bättre allihopa.

    Det var aldrig meningen att tråden skulle bestå av två läger!

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?
  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-28 21:38:30 följande:
    Småmysa som i att smeka varandra exempelvis. Och det skulle jag nog inte göra heller om jag hade mitt barn sovandes i samma rum. Jag skulle absolut inte vilja att barnet vaknade och råkade höra eller se nåt de inte kan förstå o kanske bli rädda av samma anledning.
    Jaha...finns många definitioner på det ordet som det verkar.....
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Wilmis07

    Dottern flyttade till eget rum vid 1år och 9 månader.


    Det finns bara ett vackert barn här i världen och varje mor har det.♥Mamma till Wilma 071012♥
  • bastardized

    Min son har naturligtvis eget rum men när han är hos mig sover han i min säng, på min order.

  • enny signatur
    dec2010 skrev 2011-07-28 18:51:11 följande:
    Barn som äter på natten förstår jag att man inte vill ha i egna rum. För då blir det så långt att gå upp. Och på nåt vis vill man ju ändå att det ska vara så smidigt som möjligt för sig själv.. Vår son slutade med nattätning väldigt tidigt, därför kunde han flytta in i sitt rum. Så sen sov vi alla väldigt mycket bättre.

    Jag har egentligen ingen aning, för har inget att jämföra med. Men jag gissar att ju tidigare man låter barnen sova i egna rum, desto lättare att få dem att sova kvar där.  Ju äldre de blir desto mer medvetna om att de sover ensamma antar jag. 

    Alla är vi olika. 

    Ursäkta frågan men. Ni som har barnen sovandes i ert sovrun i sen ålder, är ni aldrig rädda att de ska vakna när ni har sex? Eller har ni inte det på natten? Och särskilt ni som samsover med era barn. 

    Vi samsover på morgonen med vår son. När han vaknar mellan 5 och 7, så får han välling o får somna om alternativt leka en stund i vår säng tills vi går upp allihopa.   
    Dels kan man välja andra platser än sovrummet och dels kan man ju vara rätt tyst om man så önskar.

    Jag tycker det känns välidgt... tysntad. Hårt för barnet att läggas i en egen säng redan från början. Jag tror barnet behöver närhet helt enkelt. Dessutom verkar det ofantligt krångligt med nattamning och liknande.
    Jag är mer bekväm av mig, dotter sov i eget rum från ca 3! års ålder, nu är  hon 4½ men vaknar varje natt. jag är gravid och trött och orkar inte gå dit utan att vara helt död på morgonen, slutsats hon får sova inne hos oss.
  • mclo

    Sonen sover i eget rum sen 1års ålder. Det har gått riktigt bra trots att han vaknar och vill ha mat på natten ibland. Nu är han 2 år

  • dec2010
    enny signatur skrev 2011-07-29 01:24:44 följande:
    Dels kan man välja andra platser än sovrummet och dels kan man ju vara rätt tyst om man så önskar.

    Jag tycker det känns välidgt... tysntad. Hårt för barnet att läggas i en egen säng redan från början. Jag tror barnet behöver närhet helt enkelt. Dessutom verkar det ofantligt krångligt med nattamning och liknande.
    Jag är mer bekväm av mig, dotter sov i eget rum från ca 3! års ålder, nu är  hon 4½ men vaknar varje natt. jag är gravid och trött och orkar inte gå dit utan att vara helt död på morgonen, slutsats hon får sova inne hos oss.
    Men hallå, så bara för att vissa av oss låter barnen sova i sina egna sängar så får inte de barnen närhet?

    Min son har turen att ha haft båda oss föräldrar på nära på heltid större delen av sitt liv. (Pga studier bla) och han får den närhet han behöver. Det kan jag lova dig. 

    ´Gällande nattamning har jag ju sagt flera gånger, barn som äter på natten, FÖRSTÅR JAG OM DE SOVER I SAMMA RUM!

    Jag samsov nån vecka med vår son. Vilket resulterade i att min rygg ständigt värkte och jag kunde knappt sova. Så visst, han fick närhet. Men på vilken bekostnad. Kan ju inte vara meningen att man ska sova som en kratta och inte orka med vardagen. 

    Sen han var ett par månader har han sovit hela nätter. Nu sover han 10-12 timmar. Jag tror faktiskti nte att han märker av att vi inte är i rummet. Snarare tvärtom. Han började sova 2-3 timmar längre på nätterna när han flyttade in i eget rum.

    Jag kommer nog aldrig sluta tycka att det är konstigt att man vill ha sina barn sovandes i flera år i samma rum som en själv. Någon skrev att de hade haft barnet i rummet tills det var nio. Förlåt, men det känns nästan sjukt. Såvida man inte har ett barn med speciella behov, alternativt en lägenhet med enbart ett sovrum.

    Så länge barnen vet att de får komma till föräldrarna om de är otrygga så tycker jag inte att det är något problem.

    Men ja, alla är vi olika. Och tråden var inte menad till att göra folk upprörda. Utan ren nyfikenhet.

    Och just nu kanske jag reagerar för starkt. MEn dagen har varit piss och fylld av strul med försäkringskassan och annat elände.              

                    
  • vampyria2

    Hmm mig är det egentlgien bara dummt att fråga, har min snart fyraåring och min nioåring fortfarande i sängen meeeen det är ju så gosigt Tomte

  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-29 16:43:29 följande:
    Men hallå, så bara för att vissa av oss låter barnen sova i sina egna sängar så får inte de barnen närhet?

    Min son har turen att ha haft båda oss föräldrar på nära på heltid större delen av sitt liv. (Pga studier bla) och han får den närhet han behöver. Det kan jag lova dig. 

    ´Gällande nattamning har jag ju sagt flera gånger, barn som äter på natten, FÖRSTÅR JAG OM DE SOVER I SAMMA RUM!

    Jag samsov nån vecka med vår son. Vilket resulterade i att min rygg ständigt värkte och jag kunde knappt sova. Så visst, han fick närhet. Men på vilken bekostnad. Kan ju inte vara meningen att man ska sova som en kratta och inte orka med vardagen. 

    Sen han var ett par månader har han sovit hela nätter. Nu sover han 10-12 timmar. Jag tror faktiskti nte att han märker av att vi inte är i rummet. Snarare tvärtom. Han började sova 2-3 timmar längre på nätterna när han flyttade in i eget rum.

    Jag kommer nog aldrig sluta tycka att det är konstigt att man vill ha sina barn sovandes i flera år i samma rum som en själv. Någon skrev att de hade haft barnet i rummet tills det var nio. Förlåt, men det känns nästan sjukt. Såvida man inte har ett barn med speciella behov, alternativt en lägenhet med enbart ett sovrum.

    Så länge barnen vet att de får komma till föräldrarna om de är otrygga så tycker jag inte att det är något problem.

    Men ja, alla är vi olika. Och tråden var inte menad till att göra folk upprörda. Utan ren nyfikenhet.

    Och just nu kanske jag reagerar för starkt. MEn dagen har varit piss och fylld av strul med försäkringskassan och annat elände.              

                    
    Ja det var nog jag o du kan få en förklaring till varför hon var 9.
    Om du vill alltså.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Natulcien

    Vår son är 9 månader, och ännu är han för liten för eget rum. Jag vill ha honom nära.
    Och han sover 11-12 timmars obruten sömn på natten i vårt rum, så han störs inte alls av oss. Har han väl somnat så kan man slamra, prata, se på TV hur högt man vill utan att han vaknar. Glad

    Men vi ska troligen flytta i höst när han är runt året. Kanske han får eget rum då...eller inte. Vi får se. Än så länge sover både han och vi jättebra i samma rum. Och skulle han vakna och vara ledsen så är han ju så nära till hands. Och så är han så nära att plocka upp på morgonen för lite morgongos och-mys. Hur smidigt och mysigt som helst!  Glad

Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?