• dec2010

    När började era barn sova i eget rum?

    Som rubriken uttrycker. När började era barn sova i egna rum?

    Vår son började sova i sitt rum vid 1.5 månaders ålder ungefär. Och efter att ha pratat med andra har jag börjat förstå att det kan variera kraftigt.

    Så jag är helt enkelt nyfiken. :) 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-30 01:22
    Meningen med tråden var inte att det skulle bli aggressivt. Även om jag själv reagerat kraftigt både en och tre gånger. Framförallt när jag känt att man blir behandlad som en dålig förälder för att man inte vill sova länge i samma rum som ens barn.

    Alla är olika och har olika anledningar. Det finns mängder med skäl till att barnen sover kvar i rummet med föräldrarna. Platsbrist, oroliga barn, nattätande barn och säkert mängder med andra skäl.

    Det finns samtidigt precis lika många skäl till att barnen sover i egna rum. Framförallt för att man inte stör varandra och på så vis sover bättre allihopa.

    Det var aldrig meningen att tråden skulle bestå av två läger!

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?
  • dec2010
    La Lola skrev 2011-07-29 16:48:10 följande:
    Ja det var nog jag o du kan få en förklaring till varför hon var 9.
    Om du vill alltså.

    Nej, det var ju itne så jag menade. Var inte menat som påhopp. Även om det nog lät så. Förlåt isf.

    Men ja, jag tycker det är lite konstigt. Men kanske mest för att det är väldigt ovanligt.  
  • Gladabarnensmamma
    La Lola skrev 2011-07-29 23:31:04 följande:
    En annan typ av närhet?
    O den närheten är mer viktig än den närhet man kan känna till ett barn?
    Det där hajade inte jag alls.....
    For mig ar kyssar & smek typiskt for den typen av "vuxen narhet" jag syftar pa - och det har jag med min man varje natt utan for den skull att vi har sex - men jag vill inte ha den typen av narhet med mina barn.
    Dom behover trygghet och kanske att nagon sover bredvid, en kram eller sa - men for att alla ska sova som bast har jag forsokt vara tydlig med mina barn att mamma & pappa sover bast om dom far sova sjalva i sangen.
    Somn ar en sak, narhet / trygghet en annan, och jag antar.. vuxenkel eller vad man nu ska kalla det for ar en tredje sak.
    Narheten till mina barn kan jag ge pa valdigt manga andra satt an att just ha dom sovandes i min sang.
  • Ruggugglan

    Dottern var nästan två år gammal. Sonen sover fortfarande inne hos oss och gör nog det ett tag till. Han är 1,5år.

  • VardagsKvitter
    dec2010 skrev 2011-07-30 01:07:47 följande:

    Så du ser ingen skillnad på att sova med ett barn o med en partner? Då tycker jag ni skaffar er en bra stor säng så hela familjen får plats. För när barnen börjar bli tonåringar kan det ju bli lite trångt annars.


    Ser du ingen skillnad på att samsova med ett litet barn och en tonåring?

    Att vår lilla kille på 8 månader sover hos oss ser jag inte som något konstigt alls. Om han skulle vilja göra det när han är 3-4år ser jag inte heller som något problem. Jag tror inte det finns någon tonåring alls som har ett trygghetsbehov som tillfredställs av att sova med sina föräldrar. Barn bryter sig trots allt loss från sina föräldrar och går sin egen väg, men när de är BARN och BEBISAR anser jag inte att det är något fel alls i att samsova med dem.

    Det blir lätt allt eller inget liksom. Antingen så ska barnet sova ensamt från födseln, eller om det samsover kommer det tydligen sova hos föräldrarna tills det flyttar hemifrån.  

    När det gäller närheten till min man är den inte enbart "vuxen" och sexuell. Om han är bortrest sover jag sämre för att jag saknar att ha honom nära, att ha hans lukt och värme där, förmodligen samma sak som bebisen saknar. 
    //Lina på blejbo.blogg.se
  • Krake
    VardagsKvitter skrev 2011-07-30 07:17:28 följande:
    När det gäller närheten till min man är den inte enbart "vuxen" och sexuell. Om han är bortrest sover jag sämre för att jag saknar att ha honom nära, att ha hans lukt och värme där, förmodligen samma sak som bebisen saknar. 
    Ja, och på den tiden jag hade en sambo med gemensamt sovrum och säng så var den veckan per år han var bortrest enda gången jag sov hela nätter. 
    Moster, inte monster.
  • Little Mrs Li

    Vår dotter var 1 år. Har aldrig sovit i våra sängar utan i egen. Naturligtvis har hon sovit hos oss när hon behövt det, och vaknar hon och är lessen så kommer hon över till oss, detta gäller även det morgonmyset varje dag . Men i egen säng sover vi alla bäst. Hon är förtidigt född och sov ju i egen säng på sjukhuset, detta fungerade bra även hemma.

  • älskarlivet81

    Vår dotter var 9 månader och det har funkat superbra från första stund! Nu sover både hon och vi betydligt bättre!

  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-30 01:16:13 följande:
    Nej, det var ju itne så jag menade. Var inte menat som påhopp. Även om det nog lät så. Förlåt isf.

    Men ja, jag tycker det är lite konstigt. Men kanske mest för att det är väldigt ovanligt.  
    Nä jag tog det inte som något påhopp heller.

    Som sagt, det finns en förklaring (o här kommer den utan att du efterfrågat den) o den är att Alma har epilepsi. Hon fick kramper på nätterna.
    Nu har hon tack o lov inte haft ett anfall på flera år.
    Jag ville helt enkelt ha koll på henne.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-30 01:07:47 följande:

    Så du ser ingen skillnad på att sova med ett barn o med en partner? Då tycker jag ni skaffar er en bra stor säng så hela familjen får plats. För när barnen börjar bli tonåringar kan det ju bli lite trångt annars.


    Tror du att det är många tonåringar som vill sova med sina föräldrar?
    Det är nog ovanligt isf.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • dec2010
    La Lola skrev 2011-07-30 09:19:37 följande:
    Nä jag tog det inte som något påhopp heller.

    Som sagt, det finns en förklaring (o här kommer den utan att du efterfrågat den) o den är att Alma har epilepsi. Hon fick kramper på nätterna.
    Nu har hon tack o lov inte haft ett anfall på flera år.
    Jag ville helt enkelt ha koll på henne.
    Vilken tur att hon mår bättre!!

    Läskigt med epilepsi som krampar på natten. Då hade jag också haft barnet nära mig så jag kan hålla koll! :) Oavsett ålder.
Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?