• dec2010

    När började era barn sova i eget rum?

    Som rubriken uttrycker. När började era barn sova i egna rum?

    Vår son började sova i sitt rum vid 1.5 månaders ålder ungefär. Och efter att ha pratat med andra har jag börjat förstå att det kan variera kraftigt.

    Så jag är helt enkelt nyfiken. :) 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-30 01:22
    Meningen med tråden var inte att det skulle bli aggressivt. Även om jag själv reagerat kraftigt både en och tre gånger. Framförallt när jag känt att man blir behandlad som en dålig förälder för att man inte vill sova länge i samma rum som ens barn.

    Alla är olika och har olika anledningar. Det finns mängder med skäl till att barnen sover kvar i rummet med föräldrarna. Platsbrist, oroliga barn, nattätande barn och säkert mängder med andra skäl.

    Det finns samtidigt precis lika många skäl till att barnen sover i egna rum. Framförallt för att man inte stör varandra och på så vis sover bättre allihopa.

    Det var aldrig meningen att tråden skulle bestå av två läger!

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?
  • dec2010
    VardagsKvitter skrev 2011-07-30 07:17:28 följande:
    Ser du ingen skillnad på att samsova med ett litet barn och en tonåring?

    Att vår lilla kille på 8 månader sover hos oss ser jag inte som något konstigt alls. Om han skulle vilja göra det när han är 3-4år ser jag inte heller som något problem. Jag tror inte det finns någon tonåring alls som har ett trygghetsbehov som tillfredställs av att sova med sina föräldrar. Barn bryter sig trots allt loss från sina föräldrar och går sin egen väg, men när de är BARN och BEBISAR anser jag inte att det är något fel alls i att samsova med dem.

    Det blir lätt allt eller inget liksom. Antingen så ska barnet sova ensamt från födseln, eller om det samsover kommer det tydligen sova hos föräldrarna tills det flyttar hemifrån.  

    När det gäller närheten till min man är den inte enbart "vuxen" och sexuell. Om han är bortrest sover jag sämre för att jag saknar att ha honom nära, att ha hans lukt och värme där, förmodligen samma sak som bebisen saknar. 
    Jo det är väl klart att jag gör. Var en oerhört sarkastisk kommentar. Och den ploppa ur mig för jag trodde inte någon skulle ta den som allvarlig. 

    Svarade på att det inte skulle vara skillnad på att sova med sitt barn o med sin partner.

    Så ja, kommentaren blev dryg om man tolkar den bokstavligt.
    La Lola skrev 2011-07-30 09:20:58 följande:
    Tror du att det är många tonåringar som vill sova med sina föräldrar?
    Det är nog ovanligt isf.
    Nej jag tror faktiskt ingen tonåring vill det. Var liksom inte menat särskilt seriöst.

    Blev bara så irriterad över att det kändes som att man blir påhoppad för att man inte vill samsova/ ha barnet i sitt sovrum tills det passerar ett par år.
  • dec2010

    Förövrigt vill jag bara lägga till att vår son må gilla närheten, men han blir så fruktansvärt varm när han sover. Kan typ inte sova om vi inte har fläkt igång i hans rum. Så av den anledningen samsover vi inte heller.

    På dagen sover han dock gärna en stund i famnen.

  • Egendomligt

    10,5 månad. Vi har precis flyttat honom till eget rum (vägg i vägg med vårt, och öppen dörr) för att vi tyckte att han blev väckt av oss då vi gick och lade oss/ gick på toaletten på natten. Annars hade han gärna fått sova kvar, det blev bara krångligare för mig att ta upp och amma honom nu när han vaknar.

    Han har sovit i spjälsäng bredvid våran säng förut, och oftast i vår säng framåt morgonen (från kl 5 ungefär). Han får naturligtvis fortfarande sova hos oss på morgonen eller om han är orolig.

  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-30 14:24:57 följande:
    Vilken tur att hon mår bättre!!

    Läskigt med epilepsi som krampar på natten. Då hade jag också haft barnet nära mig så jag kan hålla koll! :) Oavsett ålder.
    Ja och hade vi inte sovit i samma rum så hade jag aldrig märkt när första anfallet kom.
    Jag vaknade av att hon låg intill mig och krampade. Det var fruktansvärt!
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-30 14:31:46 följande:
    La Lola skrev 2011-07-30 09:20:58 följande:
    Tror du att det är många tonåringar som vill sova med sina föräldrar?
    Det är nog ovanligt isf.
    Nej jag tror faktiskt ingen tonåring vill det. Var liksom inte menat särskilt seriöst.

    Blev bara så irriterad över att det kändes som att man blir påhoppad för att man inte vill samsova/ ha barnet i sitt sovrum tills det passerar ett par år.
    Ungefär som det känns förr oss som samsover då...
    Vi måste dessutom redovisa för hur vårat sexliv ser ut.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • VardagsKvitter
    La Lola skrev 2011-07-30 15:14:14 följande:
    Ungefär som det känns förr oss som samsover då...
    Vi måste dessutom redovisa för hur vårat sexliv ser ut.
    Håller med dig! Denna eviga redovisningen av sexlivet!
    //Lina på blejbo.blogg.se
  • dec2010
    La Lola skrev 2011-07-30 15:12:57 följande:
    Ja och hade vi inte sovit i samma rum så hade jag aldrig märkt när första anfallet kom.
    Jag vaknade av att hon låg intill mig och krampade. Det var fruktansvärt!

    Hoppas det inte blir värre igen. Lycka till!
    La Lola skrev 2011-07-30 15:14:14 följande:
    Ungefär som det känns förr oss som samsover då...
    Vi måste dessutom redovisa för hur vårat sexliv ser ut.

    Jo kan förstå vad du menar. Hoppas inte du känt dig påhoppad av mig som dålig förälder för att du samsovit / haft barnen i rummet länge. Det är väl alltid samma känsla iofs. När man blir ifrågasatt så sätter man taggarna utåt.

    Sexfrågan var ju ingen redovisningsfråga. Var en fundering som utgick från mig själv och mina vanor. :)     
      
  • Miracle09

    nån dag efter hennes 1 års dag. Hade kunnat vara tidigare för anledningen till att jag hade kvar henne i samma rum så länge var att hon vaknade till på nätterna för hon inte kunde hitta sin napp, men nu är hon 20 månader och det händer att hon vaknar till på nätterna, men hon har 3 nappar i sängen och får tag på nån och sover vidare. Hon har dock aldrig sovit i vår säng. Jag ville inte det, för jag ville inte att hon skulle vänja sig vid det för då blir det svårt sen att vänja av...

  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-30 22:45:51 följande:
    Hoppas det inte blir värre igen. Lycka till!
    La Lola skrev 2011-07-30 15:14:14 följande:
    Ungefär som det känns förr oss som samsover då...
    Vi måste dessutom redovisa för hur vårat sexliv ser ut.
    Jo kan förstå vad du menar. Hoppas inte du känt dig påhoppad av mig som dålig förälder för att du samsovit / haft barnen i rummet länge. Det är väl alltid samma känsla iofs. När man blir ifrågasatt så sätter man taggarna utåt.

    Sexfrågan var ju ingen redovisningsfråga. Var en fundering som utgick från mig själv och mina vanor. :)     
    Nu äter hon ingen medicin alls sen 1 mån tillbaka (hennes läkares ordination). Läkarna tror att hennes epilepsi kommer att växa bort.
    Så nu oroar jag mig verkligen att anfallen ska komma o nu ligger hon ju på en helt annan våning än oss.....

    Nix, det krävs betydligt mer för att jag ska känna mig påhoppad.

    Men visst är det lite intressant ändå att nån som inte samsover förväntas ha ett normalt sexliv bara för att barnen sover nån annanstans?
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • dec2010
    La Lola skrev 2011-07-31 00:14:22 följande:
    Nu äter hon ingen medicin alls sen 1 mån tillbaka (hennes läkares ordination). Läkarna tror att hennes epilepsi kommer att växa bort.
    Så nu oroar jag mig verkligen att anfallen ska komma o nu ligger hon ju på en helt annan våning än oss.....

    Nix, det krävs betydligt mer för att jag ska känna mig påhoppad.

    Men visst är det lite intressant ändå att nån som inte samsover förväntas ha ett normalt sexliv bara för att barnen sover nån annanstans?

    Inte för att vara sån. Men håll uppsikt på henne! En av mina bästa vänner hade epilepsi som liten. Inte krampvarianten utan den där man faller bort ur verkligheten en stund. Eller så att säga pausar världen lite.

    Nu 20 år senare har hon fått tillbaka det. Och även troligen kramper vissa nätter. Än så länge aldrig tajmat med att pojkvännen sover där så inte kunnat fastställa det.

    Ja det är sannerligen intressant. Så är det nog iofs inte. :)  Tror inte att det är det enda som påverkar sexlivet. Då får det vara bra dåligt från början. MEN jag vet att vårat är bättre för att vi inte samsovit särskilt länge. Kanske inte så mkt av anledningen att sängen är ledig utan mer för att man får sova ordentligt och orkar med både barn, liv och sexliv utan problem! :)      
  • La Lola
    dec2010 skrev 2011-07-31 00:33:50 följande:
    Inte för att vara sån. Men håll uppsikt på henne! En av mina bästa vänner hade epilepsi som liten. Inte krampvarianten utan den där man faller bort ur verkligheten en stund. Eller så att säga pausar världen lite.

    Nu 20 år senare har hon fått tillbaka det. Och även troligen kramper vissa nätter. Än så länge aldrig tajmat med att pojkvännen sover där så inte kunnat fastställa det.

    Ja det är sannerligen intressant. Så är det nog iofs inte. :)  Tror inte att det är det enda som påverkar sexlivet. Då får det vara bra dåligt från början. MEN jag vet att vårat är bättre för att vi inte samsovit särskilt länge. Kanske inte så mkt av anledningen att sängen är ledig utan mer för att man får sova ordentligt och orkar med både barn, liv och sexliv utan problem! :)      
    Jorå, Alma har haft ett anfall där hon tappade synen o kräktes. Då åkte vi med amulans in till akuten kan jag säga.
    Vi håller koll.

    Min sömn ser likadan ut oavsett om jag samsover eller inte.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • dec2010
    La Lola skrev 2011-07-31 00:38:20 följande:
    Jorå, Alma har haft ett anfall där hon tappade synen o kräktes. Då åkte vi med amulans in till akuten kan jag säga.
    Vi håller koll.

    Min sömn ser likadan ut oavsett om jag samsover eller inte.

    Ja det betvivlar jag inte att ni gör! :) Tänkte mest bara vara snäll o tala om att när man varit fri från anfall i över 20 år så kan det ändå komma tillbaka. Även om läkarna sagt att det inte är så.
  • elettra

    5,5 månad, efter rekommendation från BVC. Det verkar vara standard i vår umgängeskrets. Tror knappt jag känner någon som flyttat sitt barn till eget rum senare än vid ett års ålder.

  • La Lola
    elettra skrev 2011-12-14 08:54:14 följande:
    5,5 månad, efter rekommendation från BVC. Det verkar vara standard i vår umgängeskrets. Tror knappt jag känner någon som flyttat sitt barn till eget rum senare än vid ett års ålder.
    Varför gjorde BVC den rek?
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • cocos87

    Min 1 åring har sovit i eget rum sedan han var 7 mån, men vi har fortfarande dottern som är 2,5 år kvar i vår säng ;) våra barn har helt olika behov helt enkelt!

  • Fröken85

    Stora tjejen fick eget rum vid 3 månader, hon sov hela nätter då så vi testade, och det funkade bra.

    Lilla killen (8 månader) har svoit i sitt rum sedan han var 1 månad. Han tog natt vid 19 varje kväll, då vi la hanom i hans rum, och sov ett 5-6 timmars pass. Efter det ammade jag honom några gånger per natt i hans rum (numera blir det oftast 1 amning per natt). Flera gånger försökte vi få honom att somna om i vår säng vid amning, men det var lönlöst. Han avskydde och avskyr att sova intill någon. Han har somnat i vår famn sammanlagt 3 ggr sedan han var 2 veckor. Han knorrade nåt så grymt (i sömnen) när han skulle somna om så varken jag eller maken kunde sova med honom i rummet heller. Så den här lösningen funkade bäst!

Svar på tråden När började era barn sova i eget rum?