Någon mer gravid i London?
Cannelle skrev 2011-12-09 16:53:32 följande:
Alltså när jag har tittat på "One born every minute" eller vad det nu heter, så ser det ju inte ut som barnmorskorna använder det där greppet....usch...Precis min oro. Det verkar ju vara hemskt smärtsamt och om 3000 barnaföderskor drabbas av det varje år i Sverige undrar man ju hur många det kan vara här om de inte använder de där greppet. SKa höra med min kompis som pluggar till barnmorska här i London så snart jag kan.
tänkertill skrev 2011-12-10 02:05:01 följande:
Jag är iofs inte gravid nu men har en 2,5-åring här. Att arbetsgivare inte är lika flexibla som i Sverige borde inte vara någon nyhet - arbetsmarknaden fungerar ju annorlunda här och Sverige ligger ju verkligen i framkant på det området.Min erfarenhet är dock att det finns arbetsgivare som är flexibla om än inte på det svenska sättet. Vi är dock i UK. När jag kom tillbaka från min mammaledighet, kontorsjobb, gick jag ner till 4 dagar i veckan. Jag fick dessutom igenom att jobba 2 av dessa dagar hemifrån vilket innebar att jag slapp stressen med att ta mig fram och tillbaka till jobbet. Det tyckte jag var helt okej. Jag skulle nog säga att majoriteten av de mammor jag lärde känna när jag var gravid jobbar 3 eller 4 dagar i veckan numera.
Däremot kände jag att det var upp till mig att ta reda på mina rättigheter och förmåner från jobbet och inte serverat till mig (som jag kan tänka mig sker i Sverige). Jag hålla med om att det känns som att jag som arbetstagare har sämre skydd här, men å andra sidan har jag det mycket lättare att få jobb här. Jag tror att det är två sidor av samma mynt.
Angående förlossningsbrevet så tror jag att mycket beror på vilken barnmorska man får. "Vår" barnmorska var allt man kunde önska sig som läste mitt förlossningsbrev noggrant och såg till att jag hade det bra hela tiden. Jag hade iofs en relativt enkel förlossning, men det tror jag delvis berodde på barnmorskans engagemang.
Trots att systemet är annorlunda här och kanske sämre än i Sverige på många punkter så väljer många ändå att stanna här. Så det som är positivt måste ju rimligen väga tyngre.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, tänker till!
Du har rätt i att det knappast är någon nyhet att svenska arbetsgivare är mer flexibla, och ju måste vara så enligt lag. Jag antar att jag har varit naiv eller helt enkelt i vågat tänka igenom det ordentligt. Oroar mig för hur det kommer vara att ha en liten småtting här.
Precis som du gjorde tänker jag anstränga mig för att ta reda på vad jag har rätt till och sen får väl arbetsgivaren blir sur om de tycker att jag "krånglar". Det låter verkligen som en perfekt lösning att gå ner till fyra dagar och två av dessa hemifrån. Vi får se vad jag gör. Helst hade jag velat sluta mitt jobb och starta något eget, men det är väl mest bara drömmar
Jaja, då vet man i alla fall vad man ska be barnmorskan om: "The least tear possible, please!"
Börjar gråta för minsta lilla (tappade min mobiltelefon på foten i lördags och bölade som bara den - hormoner?). Epidural känns rätt lockande om jag ska vara ärlig, men sen finns så mycket skrämselpropaganda överallt, risker hit och dit. Allt jag vet är att jag är skraj för smärtan. Vissa andra kvinnor jag har pratat med har sagt något i stil med "att föda barn är det naturligaste som finns, en smärta vi måste kunna ta oss igenom utan droger och annat jox". Hmm... önskar jag kunde ha samma inställning.