Det händer mig ofta (och med dåligt samvete) att jag trashar en tråd med snack om sex, mat, musik eller kanske Gaddafi när TS tänkt sig att tråden ska handla om något helt annat. Sidospår kan visserligen vara relevanta och rent av nödvändiga fär trådens ämne, men ibland är de just bara sidospår.
Här är tråden, där vi följer alla dessa sidospår, oavsett ämne. Alla är välkomna, det enda kravet är att du har ett sidospår... 
Idag ska jag äntligen se Midnatt i Paris!
Någon påpekade att den inte fått lysande recensioner, men det spelar mindre roll. Jag har velat se den länge och har alltså äntligen raggat upp en människa som vill se den med mig.
Hej guys
Jag är förkyld och hela mig känns som om jag har blivit påkörd av en lastbil. Är tillbaka i Stockholm. 
Resan gick faktiskt mycket bättre än vad trodde. I torsdags åkt jag till min gamla skola och gick runt i timmar. Plockade upp varenda minne som har plågat mig under alla dessa år. Specielt en har förföljt mig i mina mardrömmar sen jag flyttade från hålan. Efter skolan åkte till vårt gamla hus (Första huset här i Sverige). Jag satt där i timmar och var inte kapabel att röra på mig. Efter ett tag så tog jag mig samman och åkte ner till stan. Hade bestämt mig för att leta upp killen. Inte fö at jag visste vad jag skulle säga till honom men jag ville träffa honom. Letade i lokala telefonkatalogen och hittade 7 stycken med samma namn och efternamn. Började ringa till dom och den 5:e sa att han gick i samma skola och samma årstid. Han blev jätteförvånad och ville veta bakom telefon vad som gällde men jag tvingade honom att träffa mig nere i stan. Han dök faktiskt upp. Inte itid men han dök upp. Det var helt overklig att få träffa honom efter alla dessa år och han kände så klart inte igen mig.
Jag började försiktigt att berätta för honm varför jag ville träffa honom och man såg på honom att han började bli röd som en tomat för varje mening jag fick ur mig. När jag var klar så var han tyst en lång stund och kunde knappt se på mig sen sa han "Förlåt för allt" fortfarande utan att se på mig. Jag tog tag i hans haka och vände ansiktet mot mig så jag kunde se hans ögon och sa att det är ok. Det var faktiskt befriande att få träffa honom och säga allt jag ville säga till honom. Han skämdes jättemycket och förklarade att vi var ju bara barn och barn är elaka. Visst, det kan jag hålla med om men jag var bara tvungen att träffa honom så jag fick en annan bild av honom.
Jag skulle ha åkt tillbaka på fredagen men han ringde faktiskt fredagmorgon och frågade om jag ville träffas och jag tackade ja. Han har växt upp till en mycket trevlig man som är gift och har barn. Vi pratade om allt möjligt och jag är super nöjd med min resa.
(Eventuella stavfel/slarvfel orkar jag inte rätta så ni får stå ut idag. 
)