Juni-barn

VIRVEL: Hur har det gått för dig? Fick du träffa en ny läkare?
Har tänkt på dig!
Hejsan! Ligger just nu i sängen och tittar på filmen rio med min dotter. Det är så klart jättemysigt, men jag känner ändå att jag inte kan slappna av alls :( . Är så orolig för ul imorgon!!! Snälla håll tummarna för att jag ska få se ett hjärta slå imorgon! Kram
Hej vänner!
Tack söta ni som höll tummarna för mig, för idag fick vi se det lilla livet!!
Hjärtat bankade på, och den lill* sparkade en hel del, såg verkligen ut som en liten bebis!!!!!
Trodde inte jag skulle fatta var nått var, men där ser man! Hade en ordentlig navelsträng också som man kunde se hur den pumpade, och ja, allt såg bra ut med fostervatten och så också.
Även pappa & prinsessan fick komma in och se bebisen! Fast först efter att bm kollade så allt såg bra ut, sen gick hon igenom allting igen. Känns jätteskönt!
Kramar & trevlig helg!
Det var många tråkiga inlägg jag fick läsa idag till frukosten,
STOR KRAM till er alla som är oroliga, har fått tråkiga besked, och till er som mår illa och mår
skit helt enkelt!
Läste att det var en som hoppar ur tråden för ett tag, kan förstå dig. Men jag själv känner att det är
så skönt att inte vara den enda som delar med mig av tankar och känslor som inte bara är positiva.
Många av oss har har ju inte "släppt bomben" (menar ju då inte pruttat, för det tror jag att vi alla gör MKT mer, eller så är det bara jag, och då får jag skämmas lite nu...) och då är det ännu mer påfrestande att må dåligt, inte bara fysiskt för att man mår illa, är trött & äcklad, utan de flesta av oss tycker ju att det är psykiskt påfrestande, man har helt plötsligt fått tvångstankar att man MÅSTE ha kebab NU, orolig som f*an för att något ska vara fel med miraklet, dåligt samvete för att man inte hinner med sina barn,man & hushåll, pms from hell och samtidigt känna att man är ju så otroligt lycklig men kan inte visa det på det sättet man önskar.
Detta är så otroligt påfrestande att gå igenom och otroligt viktigt att prata om!
Även om man har en bra kille man kan prata med, så förstår han ändå inte riktigt så som en annan gravid kvinna gör (gör han det så har han varit kvinna, fött barn och sedan opererat sig).
Här inne behöver vi inte påpeka "men jag är ju så klart lycklig ändå" för det vet vi ju allihop! Och det kommer komma en tid då vi kommer prata om "idag kände jag bebisen sparka", "titta på min fina bebismage" och "NU ÄR H*N HÄR!!!" och ja, det finns risker för att vi även får trösta och stötta varandra länge fram.
Håller ni med mig? För är inte detta en tråd då vi ska följas åt, genom första trimesen med all skit det innebär, andra trimesen när magen känns lagom stor och bebisen sparkar mysigt för att sedan i tredje trimesen stötta varandra att ooooorka håååållaaaaa uuuuut, fast vi är som flodhästarpå land och benen är vattenfyllda?!
Hej!!
Skönt att många av er orkade läsa min långa inlägg och dessutom hålla med mig, då vet man att det är fritt fram att skriva om eventuella oroskänslor.
Idag har jag mått mkt bättre än på länge, har hunnit skriva två (!!!) inlämningsuppgifter, storstäda och handla. Nu är det MYS som gäller här hemma, för illamåendet är inte att leka med nu :p
Bor förresten i Alingsås! :)
Kramar
Hej!
Idag är en mindre bra dag för mig, och jag bävar inteför en 30min lång promenad till bvc med dottern om 2 timmar. Vet inte hur jag ska orka! Sen ska jag orka gå hem också...
Mitt piggelinlager (Älskade piggelin, tack för tipset, hjälper BRA mot illamående!!) kan jag ju inte släpa med mig heller, orkar inte putta vagn OCH bära en kylväska :(
Och här var det sista gången som jag åt framför den här tråden, haha! Inte mkt flytningar här än, men det kom senare med dottern så då gör det kanske det den här gången också!
Försöker komma på något som är "gott" att spy upp, vet att jag alltid brukar tänka "okej, det här var inte så farligt, alternativt, aldrig mer!1" Men det står helt stilla i hjärnan, får återkomma! Jag vet ju att jag har några favoriter, eller vad man ska säga...