• Anonym (Men för livet)

    Men för livet efter normal förlossning

    Med hur många procent tror ni antalet (planerade) kejsarsnitt skulle sjunka med, och med hur många procent tror ni kvinnors förlossningsskräck skulle sjunka med om det skulle finnas en adekvat sjukvård som tog ansvar för den mänskliga fortplantningens baksidor och hjälpte födande kvinnor att få tillbaka normala underliv efter en vaginal förlossning? (Och då menar jag alla födande kvinnor, inte endast dem var ändtarmen har gått sönder eller andra allvarliga komplikationer).

    Jag var livrädd inför min egen förlossning eftersom jag hört sådana skräckhistorier om bristningar och framfall (dvs extremt vanliga "normala" förlossningspåföljder) att jag bönade om kejsarsnitt, men blev övertalad av både barnmorska och läkare och psykolog att vaginal förlossning är det bästa och att man blir ihopsydd vid ev bristning och sen lever man lycklig i alla sina dar. Vilken fruktansvärd lögn!

    Så nu sitter jag här, 2år efter vaginal (helt normal, komplikationsfri) förlossning. Livmodertappen hänger ner i slidmynningen, trots en miljard knipövningar är underlivet så slappt och vidgat att jag kan stoppa in hela handen utan att det känns. Problem med luft och vatten (vid bad) som konstant åker in i underlivet, problem med att tömma tarmen. Mellangården är ca 3cm kortare än tidigare trots att jag blev ihopsydd. Tanken på att jag nånsin kommer kunna ha ett sexliv igen har jag gett upp för länge sedan.

    Jag har ingen slida längre, det är en krater rakt upp i magen och detta anses som något normalt? Blev för fjärde gången hemskickad från Gynekologen med kommentaren "jag tycker det ser bra ut, bara åk hem nu och kniiiiip så mycket du bara orkar, så ofta nu bara kan, i resten av ditt liv".

    Observera att jag inte hade en komplicerad förlossning, och mina problem är tydligen inte ovanliga. Jag vill verkligen inte skrämma någon men känner att jag inte kan tiga om detta då många lider efter "normala" förlossningar. Sedan finns ju solskenshistorier såklart, med mammor som både är tajtare, mer vältränade och känsligare i underlivet än innan VF, men de är inte ämnet för denna tråd.

    Mitt (under)liv är förstört och jag får ingen förståelse eller hjälp av vården.
    Vad ska man göra för att slippa riskera detta handikapp? Att inte skaffa barn överhuvudtaget? Är det enda lösningen? Gråter
  • Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-10-13 11:30:30 följande:
    Tycker du inte? Det tycker nog jag ändå! Visst är det skillnad på en 20-åring och en 40-åring, Även om 40-åringen är hälsosam!

    Jag har fyllt 35 och har fortfarande samma kropp som när jag var 20 (jag har dock inte fött barn så det kan ju spela in).
  • Anonym
    MissJulie skrev 2011-10-13 10:39:03 följande:
    Men om så många får problem - varför skaffar man då FLERA barn? Bara en tanke, ingen kritik mot er som har problem...
    min första förlossning var utan men

    min andra förlossning analinkontinens, samt problem att ens kunna skita när man vill.. ont av stygn, spräckt svanskota osv..

    inte fan visste jag att det kunde bli värre än man någonsin trott??
  • Anonym (Arg!)

    Tycker det är skamligt att dessa problem inte tas upp mer. Varför så extremt mycket fokus på de ökade kejsarsnitten och alla risker med detta...? Jag vill verkligen hitta statisk på skadorna efter snitt VS vaginal förlossning. Jag är ganska övertygad om att det medvetet inte publiceras sådana siffror. Skulle vilja se hur många barn som får syrebrist och fastnar under vaginala förlossningar. Hur många kvinnor som har bestående men. Det måste handla om pengar. Vi har inte råd att alla kvinnor som haft en hemsk första vaginal förlossning ska erbjudas snitt. Därför blir man totalt hjärntvättad om alla hemska risker för barn och mamma. För att inte tala om den missslyckade anknytningen och amningen efter snitt, helt otroligt att det ens blir människor av snittade barn!!

  • straw2008

    Av dessa anledningar krävde jag snitt, vägrar bli förstörd i underlivet!! Alla kvinnors rättighet!


    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • Nica01

    Jag har faktiskt ingen djävla aning om varför vården är så urkassa på att informera om risker med en vaginal förlossning och hela tiden kommer dragande med att ks är förenat med så mkt högre risker. För det är ju ren och skär lögn eller ialla fall omoralisk hantering av statistik. Man lägger ihop alla ks, planerade såväl som urakuta i samma kategori och säger att risken för komplikationer är högre. Ja, självklart är det det. Akuta och och uraktuta snitt är ju förlossningar som har börjat som vaginala och som hastigt och inte särskilt lustigt fått avbrytas för att något har gått fel dvs en komplikation.


    Jag har fött både vaginalt och med planerat snitt. Hörde inte ett enda gott ord om snitt inför min första förlossning och var helt hjärntvättad själv. Trodde att det var direkt korkat att önska sig snitt. Tyvärr ledde den förlossningen + en sjukdom som utlöstes av traumat (fysiskt ej psykiskt) av den förlossningen till att jag inte kan/får föda vaginalt.


    Så inför mitt planerade snitt så var alla inom vården jag träffade så himla positiva till snitt. Narkosläkaren berättade tom för mig att många studier visade på att risken för komplikationer för mamman var så mkt mindre vid planerat ks och att för barnet var det sååå mkt säkrare. Lustigt hur olika information jag fick inför dessa förlossningar....


     

  • Isssan
    Anonym skrev 2011-10-13 10:57:50 följande:
    Men i den studien beskrivs inte bara sådana problem som ts har! För hon beskriver väldigt allvarliga problem!

    Att underlivet förändras med barnafödande (och med åldern! Man behåller inte den kropp man har som 20-åring oavsett barnafödande och där ingår underlivet!) och att den förändringen ofta inte upplevs positiv tycker ajg inte är så oerhört märkligt. Sedan kan man diskutera vilka förändringar som är normala och inte.

    Jag tycker att det är ett viktigt ämne och att det är aoerhört viktigt att dessa kvinnor tas på allvar av vården men gå från det till att anse att det är bättre med kejsarsnitt för en kvinna utan kända komplikationer är ett stort steg.

    Mitt underliv är heller inte oförandrat och tyckte jag bättre om mittt underliv innan mina tre barn? Svar ja! Men inte skulle jag ha velat ta risken med tre stora bukoperationer istället!

    Tack för ditt inlägg! Jag tycker precis som du. Min 1:a förlossning startade vaginalt men slutade i akutsnitt. Ett kejsarsnitt är inte en lösning det är en stor bukop. med många fler komplikationer sm följd... Ett KS ska ha en medicinsk orsak anser jag iaf..

  • Anonym (rädd)
    Isssan skrev 2011-10-13 14:27:40 följande:

    Tack för ditt inlägg! Jag tycker precis som du. Min 1:a förlossning startade vaginalt men slutade i akutsnitt. Ett kejsarsnitt är inte en lösning det är en stor bukop. med många fler komplikationer sm följd... Ett KS ska ha en medicinsk orsak anser jag iaf..


    Kika på lite statistik på socialstyrelsen hemsida, där kan man faktiskt se att kejsarsnitt är säkrare än vaginal förlossning när det gäller komplikationer.
  • Anonym
    Anonym (rädd) skrev 2011-10-13 14:33:11 följande:
    Kika på lite statistik på socialstyrelsen hemsida, där kan man faktiskt se att kejsarsnitt är säkrare än vaginal förlossning när det gäller komplikationer.
    Kan du länka?
Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning