Men för livet efter normal förlossning

www.familjeliv.se/Forum-9-200/m61372223.html

hjälp den här TS att göra sitt val?

Folk är väl medvetna om att det tar ca 6 år för kroppen att återhämta sig efter barnafödande? Så problemen man upplever strax efter förlossning eller 1 år efter, kanske faktiskt försvinner så småningom? Tycker heller inte att KS ska ges till höger och vänster bara för att kroppen/underlivet inte är sig likt efter.. no shit liksom! Det är en stor bukoperation som medför risker som vilka operationer som helst. För att inte tala om att vaginal förlossning VANLIGTVIS (givetvis inte alltid) är bäst för barnet.

Här är riskerna med kejsarsnitt.. Men att riskerna är högre för barnet vid kejsarsnitt kanske kvittar?

För mammans del är risken för blödning och infektion något större vid ett kejsarsnitt än vid en vanlig förlossning. Smärtan efter ett kejsarsnitt är också mer uttalad. Det finns också en liten risk, mindre än 1 procent, att man skadar urinblåsa, tarm eller barnets hud under operationen. Om kvinnan blir gravid igen finns det en ökad risk för att moderkakan fäster långt ned över ärret i livmodern. Därmed ökar risken för blödningskomplikationer. Riskerna ökar för varje genomgånget kejsarsnitt.

För barnets del är risken att andningen måste övervakas eller behandlas fem gånger högre efter ett planerat kejsarsnitt, eftersom barnets bröstkorg inte pressas samman som under en vaginal förlossning.

För barnet innebär mammans livmodervärkar vid en vaginal förlossning en positiv stress, som medför att barnet andas bättre, håller temperaturen bättre och kommer igång med amningen fortare.

Jo, men sfinkterrupturer missas ibland- hur ofta vet man inte.

Men snälla du, anonym, som skrivit de två senaste inläggen; det här är ju inte en tråd om kejsarsnitt vs vaginal förlossning. Det är omöjligt att veta vad som är bäst för moder och barn eftersom det skiljer sig från fall till fall och vi är alla individer.

Här förs en diskussion om vad som faktiskt kan hända och vilka komplikationer som kan uppstå efter en vaginal förlossning. Samt varför eftervården och prioritet av dessa skador är så dålig.

De skador vi diskuterar är inte "att kroppen/underlivet inte är sig likt" utan riktiga skador som ger men för livet och starkt påverkar livskvaliten negativt. Skador som i många fall kan undvikas och dessutom behandlas men som inte prioriteras av vården.

Vi kan föra den eviga diskussionen kejsarsnitt vs vaginalförlossning tills vi trillar av pinn men vi kommer ändå aldrig att få något svar på vad som är "bäst".

TACK alla ni som har skrivit i denna tråden och berättat om era förstörda/förändrade underliv. Tanken har inte ens slagit mig att jag skulle kunna drabbas av bestående men efter en VF. Jag väntar mitt första barn om 2,5 månad. Kan alla kräva ett kejsarsnitt? Hur bär man sig åt då? Jag är inte rädd för en VF, men jag vägrar att drabbas av ett förstört underliv. Det borde väl vara allas rätt att själva avgöra?!

Anonym: Varför ska man dölja de skador man faktiskt kan få pga en vaginal förlossning? Önskar jag vetat detta tidigare så jag åtminstone varit förberedd- sökt fakta och därefter tagit ställning till vilka risker jag varit beredd att ta.

Anonym (a): nej man kan inte kräva ett KS. Men läs på ordentligt och fundera därefter. För många är en VF något de VILL uppleva och då kan ju konsekvenserna vara lättare att acceptera. För de som blir "tvingade" till en VF kan det vara värre att gilla läget efteråt.

För er som vill ha snitt kan jag tipsa om att ljuga om sexuella övergrepp hota med att ta livet av er osv osv men först kan ni börja me att be snällt. Jag sa som det var att jag har en aborttid bokad om jag inte fåt snitt SÅ rädd är jag. Fick snitt på 5 min utan att behöva allas runt till aurora eller så.