• Anonym (Men för livet)

    Men för livet efter normal förlossning

    Med hur många procent tror ni antalet (planerade) kejsarsnitt skulle sjunka med, och med hur många procent tror ni kvinnors förlossningsskräck skulle sjunka med om det skulle finnas en adekvat sjukvård som tog ansvar för den mänskliga fortplantningens baksidor och hjälpte födande kvinnor att få tillbaka normala underliv efter en vaginal förlossning? (Och då menar jag alla födande kvinnor, inte endast dem var ändtarmen har gått sönder eller andra allvarliga komplikationer).

    Jag var livrädd inför min egen förlossning eftersom jag hört sådana skräckhistorier om bristningar och framfall (dvs extremt vanliga "normala" förlossningspåföljder) att jag bönade om kejsarsnitt, men blev övertalad av både barnmorska och läkare och psykolog att vaginal förlossning är det bästa och att man blir ihopsydd vid ev bristning och sen lever man lycklig i alla sina dar. Vilken fruktansvärd lögn!

    Så nu sitter jag här, 2år efter vaginal (helt normal, komplikationsfri) förlossning. Livmodertappen hänger ner i slidmynningen, trots en miljard knipövningar är underlivet så slappt och vidgat att jag kan stoppa in hela handen utan att det känns. Problem med luft och vatten (vid bad) som konstant åker in i underlivet, problem med att tömma tarmen. Mellangården är ca 3cm kortare än tidigare trots att jag blev ihopsydd. Tanken på att jag nånsin kommer kunna ha ett sexliv igen har jag gett upp för länge sedan.

    Jag har ingen slida längre, det är en krater rakt upp i magen och detta anses som något normalt? Blev för fjärde gången hemskickad från Gynekologen med kommentaren "jag tycker det ser bra ut, bara åk hem nu och kniiiiip så mycket du bara orkar, så ofta nu bara kan, i resten av ditt liv".

    Observera att jag inte hade en komplicerad förlossning, och mina problem är tydligen inte ovanliga. Jag vill verkligen inte skrämma någon men känner att jag inte kan tiga om detta då många lider efter "normala" förlossningar. Sedan finns ju solskenshistorier såklart, med mammor som både är tajtare, mer vältränade och känsligare i underlivet än innan VF, men de är inte ämnet för denna tråd.

    Mitt (under)liv är förstört och jag får ingen förståelse eller hjälp av vården.
    Vad ska man göra för att slippa riskera detta handikapp? Att inte skaffa barn överhuvudtaget? Är det enda lösningen? Gråter
  • Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning
  • Anonym (oo)
    Minnie7 skrev 2011-11-12 13:30:42 följande:
    Ah, det är dem jag redan tagit kontakt med! Vad bra att få "prata" med någon och få lite referenser på den kvinnliga läkaren. Hur verkade dem med åtgärder av ev komplikationer? Känner du av ärren efter operationen? Lång väntetid? Hur gick första besöket till??
    Jag fick inga komplikationer, så jag kan inte uttala mig om hur det hade hanterats. Vet att man kan drabbas av infektion och svårighet att kissa bl.a. 

    Jag känner inte av ärren alls, faktum är att de utvändiga ärren är praktiskt taget "osynliga", jag vet att de finns där och om jag tittar noga i en spegel kan jag urskilja dem, men då får jag titta NOGA.

    Väntetiden var ett par månader då, har jag för mig. Kan nog variera lite.

    Vid första besöket fick jag berätta om vilka problem jag hade, det gjordes en gynundersökning och sen diskuterade jag och läkaren bästa åtgärd, vilket resultat man kunde förvänta sig, möjliga komplikationer osv.

    Jag är som sagt mycket nöjd, kan verkligen rekommendera detta. Det är värt mycket att slippa behöva känna sig "förstörd"..
  • Minnie7

    Ja Gud ja- jag skulle betala alla pengar i världen för att slippa ha det som jag har det. Funderar bara på när det skulle vara lämpligt. Hur funkar det med sjukskrivning om man inte får lyfta men har jobb inom vården tex?
    Min främre vägg hänger ner i mynningen- gjorde ditt det också?

  • Anonym (oo)
    Minnie7 skrev 2011-11-12 13:58:30 följande:
    Ja Gud ja- jag skulle betala alla pengar i världen för att slippa ha det som jag har det. Funderar bara på när det skulle vara lämpligt. Hur funkar det med sjukskrivning om man inte får lyfta men har jobb inom vården tex?
    Min främre vägg hänger ner i mynningen- gjorde ditt det också?
    Jag vet inte hur det blir med sjukskrivning.. Själv bytte jag faktiskt yrke eftersom mitt gamla jobb innebar många väldigt tunga lyft varje dag. Ganska drastiskt men jag personligen prioriterade så..  Då får nog fråga läkaren om sjukskrivning osv.

    Mitt framfall syntes inte så mycket utom vid "provokation", alltså när jag krystade buktade både främre och bakre slidväggen fram i mynningen... Inte kul, som tur är är det problemet är borta nu.
  • Anonym (oo)

    Förresten, åtminstone första veckan ska du inte räkna med att kunna jobba. Jag låg mest i soffan första dagarna, man får räkna med en del smärta och trötthet i början.

  • Minnie7

    Ok, tack för bra svar. Jag kommer nog inte byta yrke dock. Är ganska specifikt och helt min grej.
    Smärta den första tiden har jag lugnt räknat med. Smärta räds jag inte för alls, det går ju över. Detta obehaget man har nu däremot går inte att leva med och jag skulle aldrig klara två år. Strongt av dig att vänta så länge med op. Så himla skönt att du känner dig tillfreds med ditt underliv igen och att allt funkar som det ska. Jag hoppas också att det blir så för mig igen.

  • Anonym (oo)

    Nej, som sagt, framfallet syntes mest när jag krystade.. Om man ska vara riktigt detaljerad kan man säga att slidmynningen var typ helt söndertrasad så att man såg ju slidväggarna där innanför, men de buktade inte ut om du förstår hur jag menar. Jag hade även avslitna muskler kring slidan, som syddes ihop och reparerades.

    Men som sagt alla har olika individuella förutsättningar.

    Lycka till, hoppas du kommer bli lika nöjd som jag!

  • Anonym (oo)

    Förresten, på tal om "normala" förlossningsskador, de avslitna muskler jag hade kring slidan hade inte vare sig andra gynekologer eller bm jag besökt sagt ett ord om. Enligt dem var allt "normalt".

    Jag visste inte att jag hade avslitna muskler, men jag kände ju att det inte kändes rätt.

    Tycker att vården av förlossningsskador är TOTALT UNDERMÅLIG. 

  • Minnie7

    Låter som min slidmynning. Tack igen för all bra info! Ska absolut kontakta dem om jag inte får hjälp på annat håll!

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-10-05 18:18:44 följande:
    Hur väljer (barn)läkare och barnmorskor att föda då?

    Att kändisar väljer ks förstår väl alla, och det beror inte på att det är minst riskfyllt.
    Jag har två barnmorskor och en kvinnlig gynekolog i släkten. De har två barn var och alla har fött vaginalt i sjukhusmiljö. Ingen av dem skulle kunna tänka sig hemförlossning och ingen av dem övervägde kejsarsnitt. 

    Alla kändisar väljer väl inte snitt för övrigt. De är individer ;) 
Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning