Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Nja. Vi har inte varit tillsammans så länge än. ... Rädd att han blir rädd :)

Varför måste du ljuga för mig? Jag trodde du var annorlunda än alla andra människor. Trodde du gick att lita på. Sen är det jag som står där som en jubelidiot. Jag är så trött på det.
Säg inte sånt du inte menar!!

Jag vet att jag måste gå igenom hela jävla "komma över-processen" nu. IGEN. Jag bad inte om detta!!! Varför kom du tillbaka in i mitt liv om det skulle bli såhär?  Inatt drömde jag om dig. För trots att jag försöker glömma är det inte så jävla lätt, mitt undermedvetna är smartare än jag.

Jag drömde att du skrev att du ville vara med mig, fick en hel jävla kärleksförklaring. Sen vaknar jag upp och inser att det bara är en dröm. 

Jag älskar dig, att du inte förstår hur mycket jag gör det. Det var jag som klippte, jag vet, men för att jag insåg att du ljög. Men ibland vill jag bara skriva/ringa och säga att jag vill ha dig, att jag skiter om du ljög. Bara för att jag älskar dig så.
Det gör så jävla ont.  Orkar inte gråta efter dig nåt mer. Mitt liv är redan skit som det är. Men att prata med dig varje dag, att jag kände mig omtyckt/älskad, fick mig att le. Jag hade något att se fram emot, något att leva för. 

Men nu kommer kallducshen, jag har inget längre.  

Kära du, du har säkert sagt det redan men du, öva på att lipa lite innan du säger något sådant åt nästa kille. Jag menar bara väl fast det låter puckat.

Jag vill att vårt barn får syskon snart.

Äskade sambo, Jag älskar dig och vårat underbara barn mer än allt, till månen och tillbaka. Jag vet att du verkligen trivs med ditt jobb nu, jag vet att du tycker det är skönt att komma ifrån vardagen med blöjbytning och allt vad det innebär. Men jag saknar dig, jag känner mig periodvis som en ensamstående förälder. Jag förstår att du vill hinna träffa vänner och familj när du väl är hemma, men jag då? Jag och din dotter ÄR ju din familj. Jag vet hur gärna du vill ha ett barn till och det vill jag med, men jag orkar inte. Jag orkar inte med ytterligare ett litet barn medan du är borta på vardagarna och ibland två veckor i sträck samtidigt som jag pluggar 100 %. Jag orkar helt enkelt inte, min käraste.

Ja nu är det så här att det är dom det är (-: Jag tycker detta blir allt jobbigare och jobbigare , du vet att din misstrohet har påverkat mig negativt och det tar lite tid att repa skadan om det ens går , jag vet också att du egentligen inte vill va med mig , för mig betyder det helt annat än vad dina handlingar talat och eftersom du säger så , så får jag lita på att det är så , men jag känner långt i från så, jag vet inte det saknas liksom djävligt mycket för mycket negativ energi , tror inte det är någon ide mer, vissa saker kan repareras andra inte , så nu får du själv välja du är fri att välja vad du vill , och jag med .det finns säkert någon annan du kan ha utbyte av .

Gör dig själv en tjänst; hoppa från en bro eller häng dig! Ingen kommer sakna dig!

Du borde inte få va inne på detta forum .märkliga moderaters här finns .

Problemet är att jag inte kan gråta :S bad dock så hemskt mycket om ursäkt, förklarade hur mycket jag skämdes, och att jag aldrig i hela mitt liv skulle utsatt honom för detta om jag hade någon som helst aning om vad min kropp hade i görningen. . Ja.. det var det bästa jag kunde åstadkomma i en väldigt krystad situation. . :P

Fy satan, ditt vidriga jävla svin. Hur i helvete kunde du ljuga mitt rätt upp i ansiktet och säga att du ville att det skulle bli vi igen... Ja men just det, du skulle utnyttja mig under tiden så att jag kunde tycka synd om dig och köpa saker till dig, köra dig dit du ville , ta hand om dina barn.. Och under tiden när du ljugit för mig om att du ville ha tillbaka mig så satt du samtidigt och pratade med din nya... Du är fan ta mig det vidrigaste jag någonsin träffat... Men vet du vad? Jag vet vem din nya är, och det enda som får mig att le som en idiot är att du har gått ner dig nått så otroligt mycket lilla gubben ;)