Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Adam jag vet att du tror att jag inte är kär i dig men jag vill bara säga att jag verkligen älskar dig, det går inte en dag utan att jag tänker på dig!!. Förlåt för alla gånger jag betett mig som en idiot och alla gånger jag pratat om andra killar men jag hade inga känslor då och jag visste inte att du hade det, adam jag vill vara mer än din kk och vän, Adam jag älskar dig, hoppas att du känner likadant:(

Jag önskar att du kunde se mig.. bara en gång.

Se mig för den jag är, den jag vill vara, och allt jag varit med om som gör att jag är den jag är..

Förlåt för att jag hört av mig för mycket, för att jag fått panik och hört av mig för ofta. Jag vet att du har dina egna problem. Du vet att du kan höra av dig när du vill och det gör du också, men ibland hör jag av mig lite för ofta. Jag tänker alltid att du vet exakt hur jag ska göra. Jag litar blindt på dig, men jag måste ge dig mer utrymme. Älskar dig min underbara vän, det vet du!

Att det betyder så lite för dig, vår vänskap. Så lite att du ersatt mig, helt utan anledning. Samdtigt som du är sakand är du även osaknad.

Jag gillar dig, men du får mig att må dåligt. Sluta krångla och ta initiativ för en gångs skull!

Ja jag erkänner jag blir fortfarande konstig när jag ser dig. Och jag hatar det. Varför påverkar du mig så? Det räcker med att vi springer på varandra och att jag ser dig i två sekunder för att alla känslor att den där ledsenheten smäller till mig i magen. Igen. Vi låtsas som ingenting, som att vi inte känner varandra. Inte känner varandra? Du och jag. Hur kunde det bli så? Du sårade mig något oerhört skall du veta. Du var så nära idag, jag hade kunnat sträcka ut min hand och röra vid dig. Jag minns fortfarande hur du känns när du är nära mig. Minns hur du såg på mig, ögon som var fulla av liv. Nu är de ögonen bara tomma. Finns jag alls för dig nu? Ögonblicket var över så fort idag och jag gjorde ingenting den här gången heller. Eller det hade jag inte kunnat ändå förresten, det måste få vara och förbli upp till dig. Jag vill så gärna prata med dig men tystnaden är övermäktig. Jag säger inget. Du säger inget. Satan vad ledsen jag blev idag där bland alla leksakerna. Efter all den tid som gått och ändå gör det ont. Och jag blockerade dig på det där berömda sociala nätverket för att glömma förstår du. Tog bort det idag och då har du plötsligt blockerat mig. Vad barnsligt det här har blivit. Vi är så barnsliga. Kanske saknar jag dig ännu ibland. Jag saknar den jag trodde att du var. Vem är du? Hur är du? Jag hoppas nog ännu att det var omständigheter som gjorde att du blev en annan. Jag vill inte se dig igen. Aldrig mer. Samtidigt vill jag inte vara din ovän. Prata med mig, säg något som får mig att känna mig bättre än skit under din sko. Och nu gråter jag för att det känns som hundra år sedan och alldeles nyss på samma gång. Du, är du ledsen?

Jag kan inte sluta tänka på dej och jag saknar dej så det gör ont. Jag behöver dej, din närhet,din värme och din trygghet i natt. Det var så underbart för 2 veckor sen och jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden till den natten. Då var vi båda glada och lyckliga. Vi hade hittat en bra balans på allt. Men sen plötsligt från ingenstans kom nåt som ställde till det och det gör mej så arg. Det var inget varken du eller jag gjorde men ändå blev det förstört för stunden. Med tiden blir det säkert bra igen men jag behöver dej nu. Snälla, kom hit till mej! Men jag kan inte skicka det för det måste komma från dej och det gör det inte än eftersom vi är överens att inte träffas nu hur ont det än gör.

Jag saknar dig så in i helvete...

Blir galen när jag tänker på dej. På oss. Jag vill ha dej här. Nu. Jag vill veta allt om dej. Och lite till. Du har verkligen fångat mitt intresse. Men att du skulle vara så hemlighetsfull trodde jag aldrig!

Våga!