Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vill ligga med dig.

Till mitt ex
Ditt jävla slemkrypande äckel. Vad fan fick dej att tro att du hade rätt att trycka ner mej så och psykiskt misshandla mej? Att få mej att tro att jag inte är värd något alls. Att få mej att tro att du brydde dej och att du var den enda som gjorde det. Att få mej att tro att jag är tjock och fet när alla andra runt mej börjar bli oroliga för att jag gått ner för mycket. Att få mej här och må så dåligt att jag önskar jag vore död. Vad fick dej att tro att du hade rätten att våldta mej och sen lägga skulden på mej?

Till dej som fått mitt hjärta. 
Jag är glad att jag träffat dej men du borde glömma mej. Jag älskar dej av hela mitt hjärta, mer än du anar. Men du förvirrar mej och jag vet inte var jag har dej. Tiden jag är med dej så mår jag bra, du ger mej lugn i kropp och själ, du lyfter upp mej. Vi har roligt tillsammans. Men jag mår så dåligt innerst inne och känner att jag är en börda. Jag vet att du bryr dej om mej men när jag inte älskar mej själv hur kan jag då tro att någon annan ska kunna göra det. Som jag mår så är jag en börda och bara till besvär. Jag har öppnat upp mej en del och du vet rätt mycket men du vet inte allt. Du har till viss del fått se hur jag mår men inte allt. Även inför dej så sätter jag på en mask och den masken börjar bli för tung. Nej, glöm att du träffat mej. Är ett rop på hjälp men jag kan inte tynga dej genom att skicka det till dej.

Till min fina, bästa vän.
Jag träffade dej för två år sen och din vänskap betyder otroligt mycket. Du har funnits med mej när jag gått igenom så mycket. Du vet nästan allt om mej, du vet att jag mår dåligt och att jag sökt hjälp. Men inte ens till dej vågar jag säga precis hur illa det är. Att jag just precis nu sitter och tittar på ett gäng vinflaskor, spritflaskor och alla tabletter jag har. Funderar på att ta allt i natt och försvinna bort från allt. Jag har kämpat för länge och orkar inte längre. Tack för tiden vi fick tillsammans. 

Hej dearie! Jag saknar dig ofantligt mycket varenda dag. Jag vill sätta mig i bilen & köra de 50 milen till dig. När jag kommer fram ska jag krama dig hårt & länge & ta med dig till sängen, göra allt du vill & allt jag vill. Sen somnar vi nära varandra. Kanske åker jag hem imorgon men då har jag iaf fått träffa dig en gång & kanske kan jag komma över dig efter det. "You're a scar burnt into my skin"

Herregud när vi träffades den där första gången utanför dig, jag älskade dig från första stund. När jag tittade på dig talade mitt hjärta och sa vad fin du är, det kom rakt från hjärtat. Jag öppnade mig och berättade om mitt i ungdomens trassliga liv och istället för att se mig för den person jag blivit vände du det mot mig. Jag älskar dig så otroligt mycket och känner kärleken från dig men när jag går ut genom dörren vet jag att tankeverksamheten startar på dig och du får känslan av att jag lämnat dig fast allt jag gör är att längta tills nästa gång jag får hålla om dig. När jag inte är hos dig tänker du ihop ett scenario att jag lämnat dig och du intalar dig alla fel och brister jag kanske har. Du tror att jag är otrogen trots att det är något jag aldrig skulle vara. Alla har vi våra fel och brister även jag. Du lämnar mig för att ta mig åter och jag orkar inte mer. När vi är med varandra så är allt perfekt men när jag åker från dig vJet jag att din tankesmedja startar och jag blir rädd att du inom några dagar inte vill se mig igen. Jag vill fortsätta hoppas men jag orkar inte mer. Varför kan du inte bara sluta fundera, älta och vara orolig att dina jobbiga tankar ska bli verklighet och istället se framåt hur mycket vi har och älskar varandra. Snälla, snälla, snälla sluta fundera och se på mig hur fruktansvärt mycket jag älskar dig.

Jag saknar dig. Kom förgyll oss med din närvaro åter igen med dina glada inlägg. Världen behöver mer av folk som dig.. . Jag har ju sett att du varit in. 

Åh.. Och gott nytt år och god fortsättning på dig  Önskar dig all lycka

 "mizz" Helena. " i badet" Susanna. och "fröken misskitty" Linda.. ni kan dra åt -   Glömt begravet och pissat på. Det är ung vad ni är värda.  Skrattar hela tiden bara jag tänker på er. Nu har jag hittat någon som matchar mig.
Ett första intryck? en 2:a chans..? nä. Inte i detta livet. Lycka till.

Jag vet att du inte känner samma sak. Men jag kan bara inte hålla käften längre. Känslorna som jag burit på i 7 år håller på att explodera och infektera hela min kropp och mitt förnuft. Jag älskar verkligen dig.

Ännu ett likadant meddelande:
Jag älskar dig så hopplöst mycket, även om du inte vill ha mig. Vet inte hur jag ska ta mig ur den känslan. 
Önskar att du kunde växa upp och ta ditt förnuft till fånga. Vi skulle kunna få det fantastiskt bra ihop. Vad är du rädd för?