Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag önskar verkligen att du kunde skriva till mig. Det går så lång tid mellan våra samtal att jag håller på att bli tokig. 
Jag vill inte pusha dig allt för mycket med tanke på att du just lämnade en ganska långvarig och djup kärleksrelation, men jag vill verkligen få känna dina armar runt om mig snart igen. 

Hej du som stampade på mitt hjärta i 5 år. Så mycket jag vill säga, men så mycket som jag redan har nämnt. Senaste gången vi sågs låg jag och grät och förklarade precis allt jag någonsin känt och tyckt för dig, du tröstade mig och sa att du trodde på oss 2. Dagen efter innan jag skulle dra, drog jag den snabba utvägen - skämtet: "Bra samtal vi hade inatt". Och gick därifrån, grät ut mina ögon ännu mer, tills jag inte hade en tår kvar. Nu har det gått 2 månader, jag vet att du inte tror på oss. För isåfall, hade det varit du och jag nu.

Jag har sån ångest, ångest för jag vet inte när jag ser dig igen. Vet inte hur jag kommer att reagera, vet inte heller hur det kommer att bli när jag träffar dina kompisar som jag lärt känna under dehär 5 jävla åren. 

Så mycket hjärtesorg men ändå hjärtelycka vi stått ut med, men ändå aldrig satt etiketten på vad vi är eller har varit? Visst är det sjukt. Att man kan älska någon så mycket som man ändå aldrig "haft"..

förlåt jag gjorde dig illa med min gigantiska fläskfile. jag var så försiktig, gav dig inte botten en enda gång för det fanns inte plats. jag trodde att en 150 kilos kvinna från afrika skulle klara ta emot mig. förlåt mubatta förlåt. kan vi inte prova en gång till.  

fast översatt till afrikanska

Ek is jammer dat ek jou seergemaak het met my reuse vark. Ek was so versigtig, gee nie vir julle die grond 'n enkele tyd, want daar was geen plek. Ek het gedink 'n 150-pond vrou uit Afrika sal in staat wees om my te akkommodeer. Jammer mubatta jammer. ons kan nie weer probeer. 

Karma bites back, bitch! ;D

Tack så jävla mycket för att ni fyller upp all tankeverksamhet i skallen. Om ni bara visste hur jobbigt det är att veta det som jag vet. Varför tar ni inte steget?? Visar något, typ vad som helst?? En av er var på god väg igår. Men så kom det saker i vägen som förstörde allting as usual. Tröttsamt!!!

Fy vad ni är så traadiga!! Varför kan ni inte låta mig vara ifred? Vad har jag gjort er, egentligen? Varför är ni på mig hela tiden? Det är väl inte mitt fel att tiderna förändrats, eller hur?

Tycker det liknar mobbning om jag får säga hur jag känner.

Låt mig vara!!!

Kära systerdotter som jag inte får träffa eller kontakta för dina föräldrar. Jag önskar du kunde flytta hem till mig istället för det destruktiva och avskyvärda boende som du har nu, jag önskar jag kunde hjälpa dig. Ett barn ska inte behöva ha det som du har det. Jag finns här. 

Hej du som våldtog mig den där sommarnatten i nionde klass.

Jag hoppas du är jävligt stolt över vad du gjorde ditt as.

Jag önskar så att jag hade modet då att anmäla dig.

Hoppas du skäms där du sitter nu med dina barn och din fru, med vetskapen att du våldtog en redlös och försvarslös tjej när du gick i högstadiet. En tjej som inte kunde säga ifrån alls.

Det måste ha varit roligt att ha sex med någon som inte reagerade alls?

Tack för att du har förstört hela mitt liv.

Hej mamma och pappa!

Jag sitter i en hemsk ekonomisk sits med fyra ärenden hos Kronofogden och fler på väg. Jag klarar inte att hålla uppe fasaden längre. Får jag låna 50 000 kronor av er?