Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Kära XXX!

Jag ber i förhand om ursäkt för det jag kommer skriva.

I flera veckors tid har mina tankar på dig berövat mig sömn. I flera veckors tid har blotta tanken på dig fått magen att knytas och tårvätskan att rinna till. Jag tror att jag är kär i dig. Trots att jag inte är äldre än 19 år kan jag garantera dig, och mig själv, att jag inte är tonårskåt. Förvisso stirrade jag i riktning mot dina bröst när vi satt på XXX, men det som befann sig i mitt blickfång var den myra som just då bevandrade din barm. 

När vi vandrade i XXX och vi beskrev våra drömpartner var det dig jag beskrev. Den du beskrev var jag. En egenskap som du lade särskild vikt vid var förmåga att sammanfatta. Vad du menar och varför det är viktigt för dig förstår jag inte, men under de gångna veckorna har du flera gånger berömt min förmåga att just sammanfatta. Det känns som att vi skulle passa bra ihop. Jag är övertygad om att du skulle kunna ge mig det jag behöver och jag tror att jag skulle kunna ge dig det som du verkar behöva. Samtidigt känns det som att vi kommer från olika planeter. Du bor helst i en storstad, jag bor helst på landet. Du är ganska utåtriktad, jag är ganska inåtriktad. Din familj svämmar över av kärlekshälsningar och kramar, de tre orden yppas aldrig i min familj. Men vår respekt för varandra och vår vilja att förstå varandra gör att jag ändå känner att vi passar ihop.

Hursomhelst är jag övertygad om att dina känslor för mig inte når en högre nivå än vänskapliga. Detta smärtar extra mycket på grund av min känsla av samhörighet med dig. Jag får yrsel när jag tänker på att jag förmodligen kommer gå miste om dig. Jag får yrsel av att tänka på att jag inte kommer lämna mer spår hos dig än att jag kanske får vara del av någon av dina anekdoter i framtiden.

Jag ber återigen om ursäkt för det jag skrivit. Jag är medveten om att detta kommer förstöra det lilla vi faktiskt har och jag tror att du ändå har uppskattat. Jag kände mig ändå tvungen att skriva detta. Jag vill få ett slut på den smärta du förorsakar mig.

XXX

Jag är så kär i dig men jag vet att det aldrig kommer kunna bli vi :(
Tyvärr skulle vår omgivning aldrig acceptera om vi blev ett par när det är som det är... Men jag tänker på dig varje vaken minut och drömmer om dig om nätterna.

Det går ett sting av lyckorus genom min kropp varje gång jag ser att du loggar in på fejjan och helst av allt skulle jag bara vilja skriva till dig vad jag känner för dig. Men jag vågar inte, jag antar att jag är rädd för vad du skulle svara. För även om du är väldigt flirtig när vi väl ses så är det ändå inte säkert att du känner detsamma för mig... det kanske bara är en kul grej för dig?

Jag saknar dig så mycket, önskar att jag fick träffa dig snart igen!

Chansa, berätta och se vad som händer? Jag tänker på det någon skrev ovan... Att man inte ångrar att man berättat hur man känner.

Är jag galen om jag säger att det är du och kärleken som ska leva ert liv? Och inte omgivningen som ska göra det åt er? Vilken frihet att visa världen att den bara är just en omgivning... Och inte kan bryta det ni har

Våga ta steget, våga leva! Vi har bara en begränsad tid att uppleva

Jag åtrår dig så starkt! Jag tittar på din kropp, tar in dig. Längtar så efter att få röra dig på riktigt. Att få känna din kropp nära min. Att kunna ta in dig med alla mina sinnen. Att få förlora mig fullständigt i alla berusande känslor. Att älska dig, att älska med dig. Att få finnas vid din sida. Att låta mina händer få smeka din kropp. Att känna dina händer smeka min kropp. Att låta din blick ogenerat studera mig. Att få kyssa dig, smaka på dig, älska med dig tills morgonen gryr. Dansa, skratta och le. Att ta in alla dofter. Att bara få svepas med av alla fantastiska känslor som om ingen morgondag fanns. Att låta morgondagen ta vid på samma sätt, som om ingen morgondag fanns.

I found a dream I could talk to... And when I looked into It's eyes my soul trembled... And since then... I love to sleep

Det har gått en månad nu... Tänker på dig varje dag. Det är svårt att inse att du brutit totalt. Ville vara din vän och finnas i ditt liv, men du älskar mig och då är det omöjligt tydligen. Jag hör av mig till jul, hata inte mig för det är du snäll.

Sluta. Du hade ett val. Forsätta som vän eller skiljas åt. Vänskap är inte en enkelriktad väg. Vänner växer inte på träd, tänk då goda vänner, som alltid finns där för varann. Du har precis förlorat mig. Jag skickar kanske ett meddelande senare inatt, när det känns som tyngst.

Ta inte för givet det handlar om dig.

Då många kan vara i exakt likadan situation som eran.

Hur kunde hon välja en råtta som dig? Du förtjänar henne inte!

Du är ingen man & kommer aldrig behandla henne som en riktig man ska.

Gå lek med dina loser vänner & lös nummer istället.