Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Fyfan vad jag saknar dig. Helvete vad destruktiv du är för mig.

Mitt hjärta är trasigt :'(. Jag hatar att du fick mig att tro att jag var speciell för dig. Du lekte med mig hela tiden..

Jag älskar dig.

Det är du, Kaffepanna, vare sig du vill eller ej!

Kämpar emot men dras ändå till dig som en magnet. Har du nån bok om biodling?

Till ett ex:

?Jag var så ung. Så blåögd. Ville se det fina i allt och alla. I dig med.

Varför uppvaktade du mig så intensivt och länge när du aldrig var intresserad av mig? Varför sa du att du älskade mig, gång på gång på gång när du aldrig menade det?

Jag var bara en fjäder i hatten för dig. En utmaning. Och trots att jag inte ville så tjatade du och manipulerade. Tillslut låg jag där med dig ovanpå mig. Och en vecka senare lämnade du mig.. jag litade på dig. Jag trodde på dig. Vem var du egentligen? Vem är du nu?

Du lämnade mig och jag grät mig till sömns.

Ditt svek har påverkat min syn på livet. Min syn på män. Och ditt svek har påverkat varje relation jag varit i.

Och fortfarande trots att jag har det bästa av det bästa i livet så påverkar du mig fortfarande. Men jag tvivlar på att du skänkt mig en enda tanke under alla dessa år.. ?

Jag har drömt om dig i natt. Det var länge sedan jag drömde en sådan tydlig dröm. Vi satt vid ett bord och växelvis rörde vi vid varandra. Jag kunde känna din hand så oerhört tydligt på min, din hand som låg ovanpå min, som omslöt min hand.

Sedan min hand på din. Känner en tvekan från dig, någon sorts osäkerhet. Du drar undan din hand, låter inte min hand ligga kvar. Men snart är din hand på bordet igen och så tar du din hand och lägger ovanpå min igen. Jag känner din sträva hand.

Jag vaknar med känslan av dig kvar. Jag vaknar med vetskapen om att jag älskar dig, det finns ingen tvekan om det från min sida.

Till min sambo och barns pappa

Att du aldrig förstår någon gång, att vi bråkar är oftast på grund av dig! Du gör mig så ledsen när jag inte får prata om mina innersta känslor, när jag får fråga dig saker och att du inte lyssnar på vad jag har att säga. Varför anklagar du mig för allt hela tiden? Varför tar du inte ansvar för vad du själv gör? Det är inte bara mitt fel. Bli inte som din mamma, snälla. Jag saknar den du en gång var. Och du försök också sätt gränser för vårt barn, jag vill inte bära det ansvaret helt själv.

Du fortsätter dra i mina känslor. Säger att du älskar mig & saknar mig. Du gör alltid såhär av/på. Jag har svårt motstå dig, en kamp låta bli gå tillbaka till dig & tro på dina ord.

Vad kan du göra för mig?

Ljuga & sätta mig i skiten?

Dela ut mitt privatliv som du tolkar det, till dina vänner?

Tänk & tyck själv osäkra människa.

Längtar tills dagen där jag undrar vad jag såg i dig, snart där!!

& Nej kommer inte kommer inte välja bort denna man jag börjat lära känna.

En man som kommer ge vad han tar & stå för sitt ord. Som kommer vara lojal & ställa upp på sin familj. Inte som du ställer bara upp på dina lösnummer & fylleri polare. Håll dig borta från mig för du gör mig sjuk. Väx upp jag ber, om inte för dig själv så för andra.

Camilla. Du betyder mer än du tror för mig. Saknar dig. Vill bara se dig igen. Säg något till mig imorgon sms, facebook, eller ring vad så så ser vi om tankar funkar