Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

hoppas det är okej att man skriver till cheferna (usk) :) språket är kaos men jag är arg:P

Jag är så trött på att era pk-syftet ger mig merjobb, att anställa kollegor pga de är män i en kvinnodominerad branch. Om de inte sköter sina sysslor blir ju jobbet dubbelt för mig, men ändå så är det killarna som får allt beröm. Jag är också trött på att ni sätter oss med demenskompetens på somatiken och de med somatik-kompetens på demens. Varför är det såå himla viktigt för er att bestämma istället för att låta oss som arbetar kunna göra ett bra jobb.  ni har ingen erfarenthet av jobbet så lyssna på oss som har det.

Jag undrar vad jag betyder för dig, vad du ser mig som, vart vi står någonstans.

Jag har träffat dina föräldrar och du berättade hur vi träffades dina vänner vet också om att jag existerar och inför dom har du kallat mig älskling och när du pratar om mig säger du antingen mitt namn eller flickvän.

Men hjärtat är det verkligen så du känner? Jag har absolut ingen koll på vad vi är då jag inte ser oss som att vi skulle vara tillsammans än. Jag tycker om dig men frågan är ifall du verkligen tycker om mig?

Du är som en grundton i mig. Känslan av dig är alltid där. All tid som förflutit, så många tankar tänkta, så mycket men ändå så lite sagt. Du, som är det vackraste jag vet.

Ta tag i ditt liv din feta äckliga vampyr. Klipp dig & skaffa dig ett riktigt jobb med en riktigt lön så du har råd att leva.

Sluta utnyttja folk med dina snyft historier.

Din missunsamhet & problem du ger andra kommer golva dig så satans hårt en vacker dag så du kommer inte veta ens var du har din feta röv!

Jag är för gammal för 30-åringarna, för fattig för de fattiga, för trist för de levnadsglada, för nykter för de fulla, för mycket barnahatare för familjevurmarna, för kåt för de asexuella, för tramsig för de allvarliga & för allvarlig för de korkade, för snäll för de som utnyttjar, för självisk för de snälla, för ledsen för de som själva är svaga, för långt bort för de flesta, för nära för några få, för oärlig för de ärliga, för ärlig för de ärliga, för oärlig för de oärliga, jag har fastnat i 22-årsåldern mentalt & bondar bara med folk däromkring, jag har gjort mig omöjlig för alla. De gillar mig men jag håller en distans eller kommer för nära. Jag gör mig omöjlig för alla.

Jag saknar dig. Jag försöker förneka alla känslor för dig eftersom du gjorde slut för att dina könslor för mig dött. Men mina vill inte dö. De finns kvar! Jag försöker gå vidare men kommer alltid tillbaka till insikten att jag vill ha dig tillbaka. Jag vill att vi ska få oss att fungera. Vi var olika men du gav upp för snabbt utan en kamp. Jag vill att vi kämpar. Tillsammans. Jag vill att det är vi mot världen. Jag vill att du älskar mig... Jag vill känna din kropp mot min när jag somnar inatt.

Till dig: Efter allt som är sagt och det som inte är sagt - jag vill dela min vardag med dig. Det finns inget mer att säga.

Om du tar steget så säger jag ja.