Anonym (Tänk om..) skrev 2018-08-20 17:08:35 följande:
Tänkte bara jag skulle berätta en sak, för man ska alltid säga sanningen, eller hur?
Jag tänker på dig. Ofta. Och har gjort så i alla år. Så länge jag kan minnas. Om du nån gång undrat varför jag rodnar och beter mig som en idiot i din närhet så vet du nu.
Jag tror inte jag är kär i dig. Bara så du vet. Vi är nog rätt överens om att vi hade haft ihjäl varandra i en relation.
Men attraktion... Jobbiga saker. Minns du sist vi sågs, på festen? Jag har spelat upp det tusen gånger i mitt huvud sedan dess. Hur det kändes som om allt runt oss bara stannade och försvann. Den där tafatta kramen som fortfarande bränner mot min hud.
Eller det faktum att jag hellre tänker på dig än min sambo när vi ligger. Eller att du är den sista jag tänker på varje kväll innan jag somnar.
Ibland ångrar jag att jag var så feg. Kanske tänkte du aldrig på mig så. Kanske var det bara i mitt huvud det sprakade i luften när vi var själva eller våra händer råkade nudda varandra över nån grej du skulle hjälpa mig med.
Ofta undrar jag hur det hade varit. Bara för en natt. Att liksom få det ut systemet, så jag kan gå vidare med mitt, och du med ditt.
För jag skulle aldrig lämna min familj. A och barnen betyder allt för mig.
Men som sagt, en enda natt...
Nu är det ju sannolikt inte till mig du vill säga detta, men om det varit det hade mitt svar sett ut så här: "Ja visst är det så, att sanning och ärlighet är viktigt. Det har vi ju diskuterat förut. Du är ständigt närvarande i mina tankar och någonstans är det som att jag alltid vetat att det förr eller senare skulle hända att jag skulle få så här starka känslor för dig. Dessa känslor lämnar mig inte. Det jag känner för dig är något långt mer än fysisk attraktion. En natt är inget som skulle vara aktuellt för mig, du betyder oerhört mycket mer för mig än så och jag tror faktiskt bara att det skulle skada oss, inte på något sätt hjälpa oss vidare. Trots att vi i princip alltid är överens om det mesta, delar jag inte din uppfattning om att vi skulle ha ihjäl varandra i en relation.
Nog minns jag den där festen alltid, den satte sina djupa spår hos mig. Aldrig har jag känt mig så tom som när vi skiljdes åt efter den där omfamningen, som du så riktigt beskriver som tafatt. Under den där kvällen var det bara du som existerade, eller rättare sagt, du och jag. Jag minns den långsamma promenaden, som jag önskade aldrig skulle ta slut. Det är inte bara du som upplever att det sprakar när vi ses, älskade du. Jag ser ofta på dina händer och vill så gärna röra vid dem. Ibland har jag hittat en anledning att göra det och när som helst kan jag plocka fram hur det känns att vidröra dig, känna hur din hand, lite sträv, känns under min.
Det finns en sak jag ännu inte berättat för dig. Jag har inte riktigt vetat hur jag ska lägga fram det. Jag håller på att separera från min man. Det är något som är oundvikligt och som faktiskt inte i grunden har något att göra med mina känslor för dig. Det hade hänt ändå. I lugn och ro har jag kommit till insikt om att mitt äktenskap är ohållbart. Nu vet du."
