Utlandsföräldrar diskuterar

Kul tråd 
Jag bor i Australien med min australiensiska man och är gravid med vårt första barn, vecka 22 nu.
Tänkte försöka svara på frågorna tidigare i tråden från hur jag tänker mig att det ska bli, men det vet man ju aldrig...
1. Jag tänker prata svenska med mitt barn så mycket jag kan. När man är med icke svensktalande så uppfattas det ju som oförskämt av förståerliga skäl, så jag kommer väl att prata engelska en hel del också.

2. Min man pratar bara engelska, men har lärt sig lite svenska och jag hoppas att vi kommer att spendera ett år i Sverige om inte för lång tid så att både min man och vårt barn kan lära sig mer svenska.

3. Jag pratar bra engelska. Har läst på universitet här och jobbar nu som lärare för år 2-3 och pratar i princip uteslutande engelska på dagarna. Jag läser mycket på både svenska och engelska, men föredrar numera att läsa på svenska eftersom jag har lite hemlängtan.

4. Jag har ju som sagt inte barn ännu, men jag jobbar som språklärare på svenska skolan här och har en grupp av 4-7åringar ett par timmar varje lördag, Jag har inte sett några nackdelar i att barn lär sig sin förälders modersmål. En del har något försenad språkutveckling till en början, men det tar de i allmänhet igen och det finns så många fördelar med att vara tvåspråkig.

Jag funderar lite på skillnaderna i mödravård i sverige och här. Jag har ju inte varit gravid i Sverige, så jag vet inte hur det funkar.
Jag går till ett public maternity hospital och har träffat en barnmorska i vecka 16 och vecka 22. Nästa BM tid är i vecka 28 då jag också ska göra ett glukostest för att upptäcka eventuell graviditetsdiabetes,
UL hade jag i vecka 20 och det varade i ca 45 minuter då de räknade fingrar och tår, mätte organ och kroppsdelar samt kollade hjärtfrekvens.
I övrigt kollar BM min vikt, storlek på livmoder, blodtryck och lyssnar på bäbisen hjärtljud,
 
Skiljer sig detta från Sverige? Jag är väldigt imponerad över att alla mina besök är täckta av den allmänna sjukförsäkringen och vi inte betalar någonting vid besöken.

När det gäller föräldrarledighet är det väldigt annorlunda här. Jag har rätt till ett års obetald ledighet från min arbetsgivare och får betalt från staten de första 18 veckorna, ca. 3000 kr/veckan före skatt. Så ekonomiskt blir det en stor omställning för oss när bäbisen kommer. Jag kommer dessutom att ha en månads obetald ledighet innan förlossningen då jag inte vill jobba mina sista veckor i början av ett nytt läsår.

Oj, vad långt det blev. Ser fram emot att läsa om hur mina upplevelser skiljer sig från era. 

Lägger till den här tråden bland favoriterna! Jag bor i Italien sen ungefär 6 år och väntar nu mitt första barn (är i vecka 12), funderar naturligtvis ganska mycket på hur man ska lösa allt med språket osv. Jag kommer absolut att prata svenska med barnet hemma, min man håller på att lära sig svenska också så att han inte ska bli "utanför" om vi pratar svenska :) Jag kan flytande italienska,  var på utbytesår i Italien när jag var 16 så jag har i princip pratat italienska i 10 år nu och jag har gjort hela min universitetsutbildning här. 

Vet inte heller vad det är för skillnad på mödravården i Sverige och här, eftersom detta är min första graviditet. Här går jag till en privat gynekolog, träffar henne ungefär varannan månad - dyrt, men vi får tillbaks massor på försäkringen. Gör dock alla ultraljud på sjukhuset. (vecka 14, vecka 20 och sista i vecka 32). Får själv hålla koll på vikt och blodtryck och meddela läkaren om något verkar konstigt. (Kollar var 14:e dag ungefär). Känns helt okej såhär långt :) Är lite nervös inför förlossningen, har många kompisar som inte har haft så jättebra upplevelser här. MÅNGA kejsarsnitt till exempel, det verkar som att på vissa sjukhus sätter de en gräns på hur många timmar det får ta att föda och om man går över det blir det snitt. Ska forska ordentligt i vilket sjukhus som verkar bäst innan vi bestämmer oss. Som tur är bor jag nära en stor stad (Milano) så det finns en del valmöjligheter!

Spännande att höra alla andras erfarenheter!  

Bor i Norge, så det ær ju førhållandevis likt.
Jag pratar stort sett svenska, men man blir ju lite språkskadad.

Norge ær ju ett rikt land, och de ær vældigt snælla med førældrapengar, bland annat. Men tyværr ligger "vi" som regel ett par år efter Sverige på vissa saker.

jæmstældhetsbonus, delad ledighet, m.m.

Hær børjar barnen skolan ett år tidigare.

aussibaby: Har inte heller varit gravid i Sverige så förutom det jag hör från släkt och vänner vet jag inte mer än vad du gör. Här har man 1 gratis bm besök i månaden Men de flesta går privat...gjorde det med första barnet...var oerfaren och hade varit här en kort tid och tyckte att det kändes skönt att allid gå till samma. Den här gången känns det som bortkastade pengar så jag går till sjukhuset. Födde på sjukhuset förra gången med och där var allt gratis. Låg inne i 9 dagar pga havandeskapsförgiftning.  Ett bm besök här består av blodtryck, vikt, hjärtljud, ibland gynundersökning, storlek på livmodern och genomgång av blodprov och undersökningar som gjorts sen förra gången och sen en genomgång av det som ska göras till nästa gång. Blodprov och undersökningar betalar man själv och väljer själv vart man ska gå offentligt/privat. Offentligt betalar man en "ticket" vilket är max 50 euro per recept. På ett recept får man ha 8 prover....men vissa räknas som mer än ett. Tex glukosbelastningen. Man gör sååååååå mycket mer prover och undersökningar här mot i sverige. Glukosbelastning är i det närmaste obligatoriskt. Har redan gjort den den här gången och det gick bra. Massor av koaguleringsvärden osv osv. Sen självklart virala sjukdomar HIV, hepatit osv förutom blodvärden och urinprov. Lite i överkant hysteriskt men föredrar att de har koll. Har man en riskgraviditet betalar man inget och går var 2-4:e vecka till gyn. 

Man har 3 gratis ul ett i första ett i andra och ett i tredje trimestern. Det i andra trimestern är en organscreening, ett längre ul som utförs av specialistläkare där man går igenom alla organ och lemmar. Första kan kombineras med nupp-test. Screening för trisomier. Tredje är ett tillväxt ul för att se hur stor bebisen är ungefär. Dessa kan kombineras med andra ul...med första fick jag flera TUL eftersom det var osäkert hur långt gången jag var. Så de kollade moderkaka och fostervattenmängd och flöde i navelsträngen.
I slutet går man även och gör ctg någon gång i veckan. Man brukar ha ett besök med narkosläkare och vissa sjukhus erbjuder besök hos hjärtspecialist med EKG i samband med det eller så får man göra det utanför på andra kliniker eller vårdcentraler. Allt är väldigt byråkratiskt och genomgående.

Mammaledig får man vara i 5 månader betalt om man jobbar annars får man ingen ersättning alls. 2 månader innan fl och 3 månader efter. Sen har man rätt till att dra av viss arbetstid för "amning" dvs man får gå hem tidigare. Detta kombinerat med att det är jättesvårt att få dagisplats innan det är dags för skolans förskola gör att många mammor är hemma under småbarnsåren. Dagisplatserna kostar så pass mycket så det lönar sig inte att lämna barnen och jobba för de flesta. Många förlitar sig på mormor/farmor...men det gillar inte jag. 

Ni som har erfarenhet av att ha spädbarn i ett annat land får jättegärna berätta lite om hur inställningen till amning varit!