Utlandsföräldrar diskuterar

Jag och min familj har levt i Spanien sedan slutet på maj i år.
Planen har varit att stanna iallafall ett år men jag tvivlar på att vi kommer hitta hem till kalla Sverige igen!!

Jag och min sambo har 3 st barn i åldrarna 5,3och 2år .

I Spanien så börjar barnen skolan redan som 3-åringar. De är då blöjfria och kan torka sig själva när de gör sina behov. Man köper allt material själva till barnen. Alla böcker, våtservetter, hushållspapper och man betalar för materialet de använder. Dvs papper, pennor, kritor, lera m.m 
Det är inte så mycket "skola" när de är 3 år. Mer som ett strukurerat dagis. De lär sig att lyssna, sitta stilla, de får utveckla sina kreativa förmågor.
3-åringen har fått läxa med sig hem över helgen. Då ska han ex rita en teckning.

Vi har valt att sätta våra barn i en spansk skola, just för att de ska få språket och för att vi bor i ett väldigt spanskt område så vi vill gärna att de får vänner på hermmaplan så att säga.

1. Lär ni barnen svenska? Ja givetvis. Det är en ynnest att få lära sig många språk!

2. Finns det någon vuxen i familjen som talar landets språk? Om inte, kompenserar ni för detta på något sätt? (Även om barnen går i skolan eller på dagis så har de ju alltid en nackdel jämfört med barn som även talar landets språk hemma. Vissa väljer att kompensera för detta med extra studier eller kanske genom att ha barnpassning som talar språket, andra känner inte att kompensation behövs.)
Varken jag eller min sambo talade någon spanska när vi flyttade ner. Jag har varit hemma med barnen under den här tiden så min spanska är inget att skryta med direkt. Jag förstår bättre än jag talar och kan förstå skrift hyfsat. Min sambo däremot som jobbar med spanjorer har lärt sig väldigt mycket! Jag anser inte att det är ett handikapp för barn att få med sig flera språk. De kommer prata spanska så fort de kommer utanför ytterdörren så att vi bara pratar svenska hemma är inget som kommer störa deras utveckling.

3. Hur väl talar du/ni (som är svenskspråkiga modersmålsmässigt) språket i landet? Känner du att du klarar dig bra på din nivå eller vill du utvecklas mer? Tar du några kurser eller funderar på att göra det? Kanske känner du att du klarar dig på bara engelska?
Jag känner absolut att jag måste ta mig tid till att lära mig spanska! Jag tar mig fram men det hade ju varit skönt att faktiskt kunna ha ett riktigt samtal!
4. Ni som har lite större barn, har ni upptäckt några problem kopplade till barnens tvåspråkighet (om barnen nu lär sig svenska också) Nej. Vi var ju redan en flerspråkig familj, De har ju både svenska och arabiska sen innan. Så mina barn har haft det naturligt. De har stora ordförråd och började prata i "normal" ålder.  Så inga förseningar där. Och de har heller inte haft några svårigheter att separera språken från varandra.

Den enda skillnaden jag har upplevt mellan att amma i Sverige och på island är att isläningar inte är så pryda av sig. Jag har ammat mina barn överallt och aldrig upplevt annat än att folk sett det som positivt. Skulle det råka synas lite av bröstet är det ingen som bryr sig.
Här har tydligen antalet mammor som ammar gått ner sista åren och det har pratats mycket om det i medier och folk börjar se det som mer possitivt att amma igen.

Nej, skrev det i ett inlägg lite längre upp. Det lönade sig helt enkelt inte. Jag är helt emot att lämna barnen med farmor...hon är en underbar människa men inte deras mamma. Svårt att hålla rollerna sen. Har ingen examen men skulle kunna klara mig bra ändå. Krisen slog till precis när sonen fick plats på scuola materna så då var det inte lätt att hitta jobb och nu är jag gravid och därför ligger det lite på is. Tänkte satsa på de här småbarnsåren och ta tag i det där med jobb sen. Här är det ju i alla fall en "godkänd" anledning att ha varit borta från arbetsmarknaden för att vara hemma med barn. Att sätta sonen på privat dagis hade kostat största delen av min lön om jag hade jobbat...kändes onödigt och vi har ingen möjlighet att få kommunal plats på "nido" för maken tjänar för bra (normalhög lön för att vara här). Men vi har klarat oss bra ändå som tur är. Jobbar som tolk på barnsjukhuset svenska/engelska vid behov. Vissa månader blir det mycket andra inget...men det är skönt att komma ut lite också och få lite skrammel i kassan. Ger privatlektioner i engelska också för undervisningen i engelska är undermålig och många ligger efter. Nu ska jag gå på föräldramöte i skolan...får väl se om det ger nåt vettigt. Men lärarna på grundskolan verkar bra hittills i alla fall.

Jaha oj missade att du redan skrivit det 

Jag kommer inte heller lämna vårt barn till farmor, men inte för att jag egentligen har något emot det (jag själv tillbringade de första tre åren av mitt liv med farmor och farfar som barnvakt under dagarna och har en underbar relation med dem! Antagligen för att de är vettiga människor som verkligen hållit på sina roller som farföräldrar) men hon heltidsjobbar och är alltså mer upptagen än vad jag själv är :) Tror jag själv kommer vara hemma ett tag och sedan börja söka jobb. När (om) jag väl hittar något så får barnet gå på dagis, antagligen privat då vi inte heller skulle ha någon chans att få kommunalt. 

Ha det så bra på föräldramötet!      

Vad kul att se att sa manga hakar pa traden!

Om mödravarden i Frankrike;
Det beror lite pa om man väljer att bli uppföljd pa sjukhuset eller av en privat gynekolog. Jag har valt privat bada gangerna. Man far komma pa kontroll en gang i manaden och det görs ett snabbt ultraljud vid varje besök utöver de 3 obligatoriska ultraljuden. Alla erbjuds NUPP och KUB-test. Man tar ett blodprov i början av graviditeten för att se om man har immunitet mot toxoplasmaparasiter. Har man inte det blir det blodprov en gang i manaden för att kolla sa att man inte blivit smittad. Man far inte dricka rödtjut och äta mögelost som en del verkar tro, utan man far ganska strikta kostrad speciellt om man inte är immun mot toxoplasma; Köttet ska helst ligga i frysen 72 timmar innan det tillagas, grönsaker ock frukt ska helst kokas annars alltid skalas, man ska inte äta pastejer, patéer, rökt lax, skaldjur, opastöriserad ost , raa ägg, osv. Man bör absolut inte ga upp mer än 12 Kg i vikt.  Det är läkaren som har följt graviditeten som kommer att närvara vid förlossningen och det kan kosta skjortan. (Jag har fatt en offert pa 800 € av min läkare. ) Att ga pa kontroller pa ett "statligt" sjukhus och föda där tror jag är gratis, annars beror det pa vilken läkare man väljer, vilken tilläggsförsäkring man har osv, men jag har säkert lagt ut flera tusen (kronor) redan bara pa läkarbesök. Man far tillbaka det till en viss del fran försäkringskassan, men inte 100%. Kejsarsnitt är vanliga - pa kliniken där jag ska föda ligger antalet pa 30%. Epiduralbedövning är nästan standard - för man erbjuds inga alternativ! I alla fall är det den enda smärtlindring som finns pa "min" klinik, de har inte ens lustgas.

Förra gangen jag lag pa BB fragade de innan om jag ville amma eller inte, men om man väljer att inte göra det är det ingen som höjer pa ögonbrynen. Jag valde att amma ganska länge, 7-8 manader, och fick manga förvanade kommentarer. Det är inte lätt att amma nagon annanstans än hemma eftersom folk i allmänhet är ganska "pryda" (eller ovana vid ammande mammor helt enkelt) och jag har i alla fall aldrig vagat amma tex pa en restaurang. Jag har inga exakta siffror men jag tycker mig minnas att ca 70% av mammorna försöker amma men att bara 5% fortsätter efter 3 manader.  Det kan hänga ihop med den korta mammaledigheten. Man har 16 veckor betald mammaledighet vilka maste pabörjas 6 veckor innan BF, sa föder man pa utsatt tid har man 10 veckor hemma med bebis. Pappan har rätt till 11 dagar! Jag har kunnat jobba mycket hemifran (familjeföretag) sa därför kunde jag fortsätta amma. Manga barn börjar förskolan vid 2,5 manaders alder  :(

som dig då fast jag bor i danmark ett rikt land men efter sverige som vanligt !
När börjar era barn skolan ?
Här är det 0:an 1:an och uppåt dottern går i skolan är 6år gammal  

Här ocksa - "koagulationsmätningar" har jag gjort 2 stycken redan. Glukosbelastning bara en gang.  Tid hos narkosläkaren är obligatoriskt plus att jag redan gjort 4 olika blodgruppsbestämningar för att fa ett speciellt kort med blodgrupp pa. Ctg har jag gjort manga pga av sammandragningar, men man far göra ett par stycken de sista veckorna oavsett. Om läkaren tror att bäckenet är för trangt far man göra en röntgenundersökning, men det är mer ovanligt.

Lägger till tråden i favoriter!

Jag är gift med en amerikan och inväntar visum för mig och sonen så att vi ska kunna flytta över. Processen är dock superseeg så jag tror inte att vi kommer kunna flytta innan sommaren 2012.

Min son är 6 år och har nu börjat lära sig engelska, det stora lyftet kom för honom i sommras när vi tillbringade hela sommaren i usa. Han får även hjälp i förskoleklassen att förbättra framförallt ordförrådet.

Dessutom väntar jag en liten, beräknas komma i april så jag hinner föda innan vi flyttar, vilket kan kännas skönt, jag har noll koll på mödravården i USA.

De studier som gjorts visar att barn som inte talar språket hemma har en nackdel jämfört med de andra. Generellt rekommenderas det lite extra kurser då barnen börjat skolan, eller att man har barnpassning som talar språket. Det blir ju inte samma som för barnen som talar språket hemma, givetvis är det en nackdel.

England har svindålig amningsfrekvens, och Manchester är bland de värsta... jag ammade i 51 veckor, innan Eddie en dag tackade nej. Fick enbart positiva kommentarer, jättemycket "beröm", speciellt från äldre. Dessutom var han ett sjalbarn, så vi fick väldans med uppmärksamhet!

Vi hade en jättebra Infant Feeding Support Worker, som vi träffade en gång i veckan på amningsgruppen (de gör även hembesök till nyblivna mammor), som hjälpte dels med amningen, och dels med råd om fast föda (man rekommenderar BLW här).