Juli bebis 2012

Tack för era svar! Gud vad skönt att höra.
Frusandra Noah har med börjat äta på båda inland vilket han inte gjort innan, det gjorde med att jag blev fundersam. Men då hoppas vi på det bästa helt enkelt. :)

Pust. Innan kunde jag inte sitta upp och amma Noah utan bara ligga ner. Nu är jag tvungen att sitta upp och amma. Försöker jag lägga mig ner blir han jättearg. Så nätterna är sådär roliga nu. :p

Majsandra.wordpress.com

Har satt lösenord på ett inlägg i bloggen. För er som är intresserade får ni fråga. Anledningen är att jag inte vill att vissa förvetna personer här hemma ska kunna läsa det. Ja, ni som läser förstår varför.

Äh, jag lägger lösenordet här så får ni läsa som ni vill. :p laban är lösenordet. Ni som följer mig får gärna slänga in en kommentar då och då. Alltid kul. :) behöver inte va nåt bra, ni får gärna gnälla lite om ni är på det humöret. :p

Frusandra jag har inte blött nånting på två el tre veckor nu.

Tror jag med kan ha drabbats låter det som. Har som en liten bula som gärna trycker neråt och ut, speciellt om jag gått långt. Då känns det som nåt håller på att ramla ut. Så himla obehagligt. Har heller inte hört om detta innan??:s

Vi har också svårt med andranamnen. Det lutar åt Noah Daniel (efter pappa) Wilgot (som vi var ganska inne på innan han föddes och som mormor älskar) . Men det är så svårt. Eller ska han kanske bara ha ett namn? Och vilket då?? Suck så svårt.

Både Noahs pappa och jag har (vad jag tycker) väldigt gräsliga släktnamn. Kurt, Lennart, Osvald mm. Därför väljer vi bort dom och tar troligtvis pappas namn och något mer.

Majsandra.wordpress.com

Jag har världens snällaste bebis, och det är jag väldigt glad över när det är som det är för övrigt här. Älskade lilla barn.

Majsandra.wordpress.com

Min bror skulle i helgen blivit pappa till tvillingar. I tisdags var de på kontroll och förutom att de låg lite under kurvan, vilket inte är så ovanligt, och att den större bebisens hjärta slog lite fortare så såg det bra ut. De åkte in till bb idag i tron om att snart vara en liten familj på 4. Men i stället får de beskedet att båda bebisarna dött i magen. Hon har fått föda ut de små, som visade sig vara två pojkar. Förlossningen gick bra, om man nu kan säg så?
Alla drömmar om julfirande med barnen och kusinbus försvann pang bom. De hade blivit nästan jämngamla med vår lille Noah och vi hade så mycket planerat. Hur tar man sig vidare från en sån här tragedi??
Det känns som jag, varje gång vi ses, kommer påminna dom om att de förlorade sina barn när de träffar Noah. Hur ska jag kunna underlätta deras sorg?
Jag är fortfarande i chock. Har svårt att förstå att det verkligen hänt.

Det är fan inte rättvist. Att två helt underbara människor som längtat så mycket och skulle bli helt underbara föräldrar, inte får njuta av det underbaraste som kan hända.
Sen finns det människor som skaffar barn som verkligen inte borde gjort det eller förtjänar det.. Det är fan inte rätt.!