Augustibebis 2012

Inget att skämmas för, men stackars dig. Det är så otroligt jobbigt. Jag har nu haft två otroligt jobbiga dagar och undrar hur det kommer att vara på måndag, när jag sätter igång och jobbar igen. I torsdags var det riktigt illa.

jag liksom andas lugn för att inte kräkas!

Jag önskar oxå att allt lugnar ner sig...

Hej tjejer!

Min fysiska hälsa har verkligen varit en berg-och-dalbana. Jag har mått så otroligt illa. Kvällar och nätter mest. Dagarna rullar på på jobbet.

Hade migrän i fredags och idag, märker att jag är extremt känslig för solljus och får blixthuvudvärk under kvällen och dagen efter. Har kräkts idag, då migränen varit ett rent h*lvete.

Är det någon annan som blivit extra känslig och har lätt till huvudvärk?

I och med illamåendet har jag nu inte gått upp mer än kanske 400g. Vikten visar lika mycket som innan graviditeten och gick precis in i v. 10 idag.

Och inte nog med det, så blir jag lite orolig när jag inte mår illa....

Jaja, jag försöker att tänka, en dag i taget, men det är så svårt. Jag vill att tiden ska gå snabbare, jag vill vara 100% säker på att allt är bra. Men jag vet att det inte finns några garantier. Tyvärr....

Nästa vecka har jag fått tid till inskrivning, så får väl se om jag blir mindre orolig då.

Lycka till alla!

                

Jag har nu försökt att undvika gluten i ca 4 månader och upptäcker att jag mår mycket bättre, men att hitta ett substitut för pasta eller bröd är svårt. Har svårt för smaken av glutenmaten. Jag har inte varit på någon utredning för att fastställa att jag verkligen är intolerant.  Men idag gjorde jag världens tabbe.

Bad sambon köpa hem pizza, efter ca 5 minuter började jag få ont i magen. Och efter 20 minuter hade jag sådan fruktansvärd illamående och nu har magen svullnat upp och har en otrolig magknip.
        
Det är nog på tiden att jag går och undersöker mig för att verkligen se om det är det jag har.

Jag förstår din oro, det är likadant hos mig. När illamåendet inte finns där så önskar jag att den vore där... Det är klart att man ska försöka att slappna av och inte tänka, men det är svårt.    

Ja, vet du, när jag har dietat (dvs när jag tränat) då har jag helt uteslutit vitt mjöl och det var bland annat därför som jag började fundera på varför jag mått illa i så många år, nu talar vi om ca 3-4 år, kanske mer. Men när jag skött min kost, då jag tränat seriöst i perioder, har jag mått så otroligt bra.

Ringde vårdguiden för en timme sedan, sjuksköterskan tyckte även hon att det var dags att söka hjälp, dels för att fastställa vad jag har för problem och dels om det nu skulle vara så att det var gluten så får fostret inte i sig den näring som behövs, och inte jag heller för den delen.

Jag har även som du funderat över varför man äter så mycket pasta och bröd, men man är ju uppvuxen på det sättet. Men men...       Dags att äta potatis istället... 

Ja, jag gick ut och surfade runt lite... och du har rätt. Man skulle tydligen inte utesluta glutisarna...  innan man besökt en läkare! Men jag fasar för att göra en sådan där gastroskopi, jag kräks bara vid blotta tanken... bläää

Oj, Jag är verkligen så ledsen för din skull, verkligen. Vet precis hur du mår...

Jättestor varm kram till dig och din man!   

Hej!

Jag har inte heller några saker som magen skriker efter, däremot kan jag idag vara sugen på leverpastej, för att i morgon äcklas av det. 

Har slängt en hel del mat som jag tillfälligt varit sugen på, ätit lite på och sedan mått så otroligt illa.

Tänk vad allt är konstigt hur kroppen reagerar!     

Tack!

Jag känner precis som du. Äcklas av kött, men äter frukt och grönt. Det kan ju inte vara bra för fostret. Jag får inte ens i mig mjölk.

Ja, ägg får jag i mig, men så fort det magiska orden "mjölk" ringer i mina öron, blir det bläää..... keso, kesella, yoghurt, etc, det bara går inte! Kesella med lite funlight jordgubb i var min favvo när jag tränade. Nu har jag inte tränat på 3 månader (mår illa).

På tisdag ska jag skriva in mig hos BM och jag har en mängd frågor till henne, då kommer jag att ta upp det här med maten.