Augustibebis 2012

tjockisbullen:
Härligt att det går framåt!  

Mitt tips är att ha en bröstpump hemma... Jag har fått en sårig bröstvårta och ja tyvärr har den varit lika utsatt med alla barnen men mitt tips är att pumpa varannan eller varje gång i några dagar, så såret hinner läka, de du pumpar ut kan du ju ge på kopp eller flaska...
Vi började med det igår då jag verkligen hade ångest för varje amning på den tutten, smärtan är hemsk och jag lider med dom som har värre än vad jag har, jag har bara ett litet sår... men efter att ha låtit bröstet vila från hennes sugande några gånger så känns det redan mycket bättre...
Och givetvis smörja, lufta torrt med bröstmjölken på bröstvårtan, när du har amningskupan på så fastnar den gärna i såret, så blöta upp lite först innan du tar av den..

Ninime:
Tack för ditt svar!
Hade totalt glömt bort bröstpump! Det var faktiskt räddaren i nöden under förra amningen, hur kunde jag glömma bort att köpa en ny sån? Blir till att besöka apoteket imorgon
Har du använt purelan? Och om du har det, hur tycker du att den fungerar? 

Challelotten: jag har haft halsbränna sen v 20 ungefär och testat allt utan vidare resultat. Men sen fick ja tipset med 1 tsk bikarbonat i 1-1,5 dl vatten och det var verkligen super! Fungerar klockrent för mig, halsbrännan försvinner snabbt och håller sig borta

Usch, jag känner igen mig.... Fick ett sms från en kär väninna... med endast ett frågetecken i.... och jag svarade "ingen bebis än, jag lovar att meddela dig när något händer". Hon bad om ursäkt för att hon tjatar... och det är just det jag upplever att det är. Nu vill jag ha min bebis. Svärmor och svägerskorna gick över 10 dagar med sina barn (sammanlagt 9 barn)... så jag ska väl inte klaga.

Jag sätter på radion, lyssnar just nu på Radio 1, som finns här i sthlm, just nu är det Eva Ruz som pratar och det är klart, vissa saker gör inte att man känner sig bättre till mods, men det är skönt ibland att höra andras problem, så att man glömmer sina egna...

Min sambo sms:ade mig, och sa, ta ditt isvatten (lägger 5 dl flaskor i frysen så att de blir riktigt iskalla, supergott) och sätt dig nere vid vattnet, försök att njuta av dagen.... Så jag sprang ut i trädgården lite snabbt, plåtade lite blommor i trädgården, bänken vid vattnet och min räddning, isvattnet! (Jag vet att bilder inte hör hemma i denna tråden, men bryter traditionen lite)... 

      

Det finns en fortsättningslänk, den finns längst upp, sista länken liksom...Gadget lade till den igår....

Ja, det är många känslor när man fått barn, jag har ett dussin känslor nu, redan innan vår plutt kommit till oss. Funderar på hur livet förändras, på hur det kommer att vara när vi helt plötsligt blir tre... Angående besök har vi redan börjat förvarna, gett hintar iaf, att  inte vilja ha besök så länge mannen är hemma sina 10 dagar.... att vi kommer att ha någon slags bjudning. Jag vill ju oxå skydda min bebis från alla andras baciller.... hmmm... Jag tycker att ni gjorde rätt som avbokat besök...  

ellenbmt: aha okej då vet jag lite mer om hur det ska vara då, Har varit lite osäker nu de sista dagarna, 

Är V.39+2 nu och mår lika taskigt som igår, men huvudvärken har kommit över lite, Ska till barnmorskan imorgon på en sista kontroll hoppas jag, Vill att min bebis ska komma ut!!  Kan man be om att bli igång satt eller måste man verkligen vänta till senast v.42 ?! För som allting är just nu så mår jag inte speciellt bra av graviditeten. Usch vad det låter som att jag klagar. Förlåt :P  

Tjockisbullen: Vad skönt att det har gått framåt..... han är ju en liten gulleplutt!

Tack maraja ska testa detta :0)

Är faktiskt "rädd" inför besök! Känner mig lite "dum" om jag säger att vi inte vill ha besök direkt.

Min mamma är den som kommer att få komma först, eftersom hon kommer att ha sonen hos sig när det sätter igång & hon kommer och lämnar honom när vi kommit hem från BB. Vet att min mormor och moster kommer att vilja komma direkt och hälsa på! Vänner står inprincip redan vid dörren och väntar.

Svärmor och svärfar vill också komma direkt och hälsa på. Deras första barnbarn och jag förstår deras längtan. Men jag känner att jag vill ha några dagar att lugna ner mig, få igång amningen och allt vad det innebär. Kunna känna mig trygg och få varva ner. Men är rädd att folk inte kommer att förstå.

Och så dom här dagarna efter förlossningen med gråt. Minns hur det var med sonen.. 2-3 dagar efter förlossningen kunde jag börja gråta bara genom att någon sa "Hej". Grät och grät konstant utan att förstå varför. Blir det samma den här gången så känner jag att jag inte vill ha en massa besök här.

Vill kunna säga ifrån, på ett bra sätt.. men ja, jag vet inte.