Augustibebis 2012

Hahaha, jag förstår dej verkligen!!  

Själv har jag en sambo som släpper in folk iaf, och säger i telefonen att "visst går det så jättebra att ni kommer!"

Ibland så bara ringer de på dörren och står där ett stort gäng utanför. En gång travade det in 8 st personer (!), där jag knappt visste vilka hälften va - som typ pojkvänner och bonusbarn etc inom min sons fasters familj... Och där satt jag och ammade i bara bh:n vid köksbordet på fömiddagen, håret i en slarvig städkärringtofs etc... Och såklart alla samlades runt mej... Hmm...

Eller som den gången bara några dagar efter födseln då jag går upp morgonmosig i bara underkläder lite senare på morgonen, med ömmande kejsarsnittsärr, stödstrumpor etc, så plötsligt står min faster i köket! Min sambo har visst släppt in henne, och hon är verkligen aldrig hos oss och hälsar på annars, och hade inte ens ringt innan, bor 10 mil bort.

Och en annan gång skulle jag äntliiigen ta en sååååå efterlängtad dusch, kände mej som en unken soptipp och hade inte duschat på 3 dgr, det va sen em och jag hade klätt av mej näck och skulle precis gå in i badrummet; då ringer svärföräldrarna på med paket och blommor - fast de även grattat på BB nyss med.

Eller som då jag inte tränat på flera mån (ääälskar träning!!) och precis ska sticka iväg och träna mitt allra första pass på evigheter (kändes det som) - längtade så otroligt mkt efter värdefull egentid och att känna träningsendorfinerna efter allt liggande i BB-sängen och allt stillasittande ammande - och vem kommer inte just då jag ska iväg om inte min morbror + fru med present till sonen??! Och han är verkligen aldrig hos oss annars heller!

Denna känslan av att va typ livegen och bara förväntas va mamma till 200% är otrooooooligt frustrerande för mej, som har ett stort behov av integritet, hatar oväntat besök och vill känna mej någorlunda iorninggjord och förberedd när det kommer folk iaf.

Sen ska vi inte tala om amningen - herregud - vadå integritet???! Svärmor t.ex. skulle granska jättenära då min son tog bröstvårtan och såklart kommentera allting - när granskade jag hennes tuttar så liksom?! Hur skulle hon uppleva det????!

Hatar känslan av att man är typ "allmän egendom" bara för att man blivit MAMMA. 

De funkar tyvärr inte på mig längre. Eller jo om jag ligger helt still men det känns ju inte så lyckat.

Idag ska jag på UL. Känner mig både spänd och nervös. Hoppas att få se ett pickande hjärta.

Arba: jag äter järntabletter, dock för att jag har anemi, blodbrist. Så jag behöver extra järn :)

Såg efter att det står olika, pampers står det från v.9, här står det från v10 så jag vet inte vad men ajja om den inte e ett foster än så SNART :)

Härligt att höra!!

Vad härligt att läsa din historia. Jag känner lite likadant med min kropp. Den måste "väntat på den rätta" )
Jag har levt i 3 längre förhållanden innan detta (första 4 år, andra ett år och det tredje 5 år) och inget av dom skyddade vi oss mer än när vi lärde känna varann. I mitt första förhållande försökte vi på riktigt efter ca 2 år och inget funkade. (vi hade ju inte använt skydd innan det heller, men då först började vi aktivt) och när vi sen separerade och han träffade sin nya flickvän så blev dom gravida direkt. Då förstod jag ju att det var mig det satt hos, eller iaf så drog jag den slutsatsen. Så i förhållandet där i mellan skyddade vi inte oss eftersom jag ändå inte kunde få barn. Jag ska tillägga att jag vid 3 olika tillfällen provat p-piller men mått så annorlunda psykiskt av dom och dessutom gått upp i vikt, så slutade. Men när jag träffade min tredje partner som dessutom hade barn sen innan ville jag göra en utredning varför det inte hände ngt och då konstaterades det att jag hade cystor i äggstockarna, men inte överdrivet mkt ändå. Man kunde då kontrollera dom genom p-piller, eller hormoner om man ville bli gravid direkt. Jag och mitt ex hade då inga planer på att få barn direkt, så jag sköt upp det ett tag. Sen gick åren och inget hände. Nu har det alltså gått 10 år och jag träffar min nuvarande. vi pratade mkt om framtiden och att vi båda ville ha barn men inte på en gång, men att vi kanske skulle ta och boka tid på mama mia och få mina cystor kollade bara så vi visste hur läget låg. Den tiden bokade jag i juli. Fick tid i december så det var låång väntetid för detta. (vi blev tillsammans i maj)  I september testade vi positivt och var då i 7e veckan. Jag har aldrig blivit så paff. Trodde självklart inte på testen (minns inte hur många jag tog) men tyvärr så slutade det i ett MA 3 veckor senare med skrapning som resultat. Vi blev (nog mest jag) förkrossade men kunde ändå gå vidare från det med vetskapen om att jag faktiskt kunde bli gravid. I mars blev vi gravida igen efter en mens mellan missfallet och det. Att det skulle gå så fort förvånade oss lika mkt. och i december för ett år sen föddes vår dotter. För några månader sen fick vi ett till plus (som slutade i mf) och nu denna grav. Så nu lite mer än 12.5 år senare så är detta min 4 grav inom loppet av 2.5 år. Som sagt. Min kropp väntade nog på den rätta

Vad underbart! Grattis!!

Allt såg bra ut på VUL, går in i v 10 imorgon, helt konstig, ovärklig känsla, har aldrig kommit så långt i en graviditet förut. Nu kan jag börja ställa in mig på att det blir moderkaksprov om 2 veckor.

Är lite piggare nu, måste inte sova middag längre men måste däremot gå upp och äta på natten. Vaknar klockan två av en enorm hunger!

Tänkt att det är så mycket som måste stämma för att det ska bli helt bra! Kroppen är verkligen fantastiskt!! Hoppas allt går bra för er denna gången!

jag tog ett mamma vik, men nästa år går jag tillbaka till dag igen.
nej äter inte järn, väntar till inskrivningen. har jag lågt värde så kanske man får börja då..
jag har inte äns tagit vitaminer :/ kanske jag borde.
har nog inte fattat helt att jag är gravid än.