7eHimlen skrev 2012-05-21 21:51:15 följande:
Ja det finns ju definitivt brister, men det mesta har ju blivit bättre de senaste åren. Det finns ju lite olika sätt att bli gravida på för oss. Vi valde att hitta en anonym donator och genomföra en heminsemination. Donatorn och vi var alltså överrens om att han inte skulle ha något med barnet att göra alls och vi bytte inga kontaktuppgifter. Han vet inte vilka vi är och vi vet inte vem han är. När så bebis kommer så kommer det därför genomföras en faderskapsutredning, och den kan se ut lite hur som helst. Förhoppningsvis/oftast så påskyndas denns process om det finns en adoptionsansökan också. Min fru blir alltså inte laglig förälder förrän närståendeadoptionen godkänts/faderskapsutredningen lagts ner. Förhoppningsvis så tar inte detta alltför lång tid, men hon har alltså inga rättigheter alls innan den gått igenom. Men hade vi inte varit gifta så hade hon inte fått adoptera/bli förälder.
Går man däremot via landstinget så måste man först bli godkänd för hjälp, sen stå i kö i ca två år och sen blir båda föräldrar på en gång när barnet tittar ut. Vi valde inte den här metoden eftersom jag i år fyller 34 och kände lite stress.
Om man åker till ett annat land och genomgår insemination så får man ett kvitto som visar att man gjort detta och processen att få närståendeadoptera går då snabbare. Men då kostar det ju istället massa pengar.
Närståendeadoptionen verkar vara gå till lite olika beroende på vem som är handläggare på familjerätten och i vilket landsting du bor. Förhoppningsvis så går det här i Sthlm lite snabbare än om vi bott i nån liten by på landet, men det kanske bara är jag själv som är fördomsfull. Jag menar bara att här händer det ju kanske lite oftare att samkönade par blir föräldrar och de på familjerätten kanske är lite mer insatta i hela grejen. Åtminstone hoppas vi att det är så.
Vi vill ju ha samma rättigheter/skyldigheter så snart det bara går, både som trygghet för oss själva, och för vårt barn. Tänk om något skulle hända mig i samband med förlossningen liksom? Vi håller tummarna för att det går snabbt och enkelt iaf, så hon oxå får bli mamma även juridiskt.
Blev det jätteinvecklat eller förstod du mitt svammel? :P
Nämen jag hänger med. :) Men heminsemination, då har ni alltså själva letat upp någon kille som vill hjälpa er? Måste va lite obehagligt att allting faller mellan stolarna om något skulle hända dig som du säger. Vems ansvar är liksom barnet ifall din fru inte är rättslig förälder och man inte vet vem pappan är. Tycker på nåt vis sånt borde skyddas bättre. Tycker Sverige känns både före och efter ibland. Med före menar jag att vi säkert, utan att ha undersökt saken närmre har bättre möjligheter än andra länder, men samtidigt efter för att det är vida känt att samkönade par väljer att skaffa barn tillsammans men ändå så verkar det finnas massa onödiga brister i systemet. Tycker det är löjligt bara att man måste va gift för att få adoptera och det gäller ju alla. Eller att min kille måste på nåt slags förhör för att slå fast att han är pappa till vårt barn medan gifta män slipper.
Men funkar allt smidigt med FK? Eller är de också fyrkantiga för att det är två kvinnor som ska ha barn? Hur funkar det t.ex. med "pappadagar", de där tio man får när barnet kommer? Har din fru rätt till det? Hoppas att det inte gör nåt att jag frågar, det kanske är privat...
