Augustibebis 2012

Absolut, min mening har aldrig varit att skapa en dålig stämning i tråden.

Jag har dessutom tagit till er av era råd, och vi har beslutat oss för att tala om för svägerskan och min sambos bror som hon är gift med att vi väntar barn, men att vi inte vill ta ut nåt i förskott för det är så tidigt än. Men de ska få reda på det innan julafton iaf, då vi tänkt berätta det lite i förbigående så att säga, och inte göra nån stor grej av det, särskilt med tanke på att det ju är så tidigt, i samma v. som jag fick mf för ett lutet tag sen, och för hela situationen.

Jättetrist att du upplever att en dålig stämning skapats och att folk blivit irriterade, har aldrig varit min mening.

Kan ju bara konstatera att ämnet uppenbarligen verkar väldigt laddat iaf...

Som svar på ditt påstående så vet jag inte alls innerst inne att det eg. är okänsligt och dumt, det har väl framgått av mitt resonemang el.?... Tycker jag iaf.

Och jag tycker hon visat nån som helst respekt för mina känslor nån gång vad det än gäller.

Ja, för min del är detta eg. slutdiskuterat här. Vet nu hur jag/vi ska göra, och då har jag tagit till mej av allt ni skrivit, även om jag kanske inte håller med alla men vissa.

Grattis, va underbart!!!

Roligt att höra att det dessutom är 90% chans att grav. går bra om man sett hjärtat ticka, det visste jag inte.

Har försökt komma fram till Kvinnokliniken idag, men de har haft upptaget hela dagen, jättesvårt att komma fram, och ingen telefonkö... Men har man haft mf nyss har jag hört att det är lättare att få ett VUL där. Kanske jag tar en rövare och bara åker dit nån em innan 16 då de stänger... Frågan är bara vad jag ska göra av 14 mån sonen då, eftersom vi inte berättat om grav. för nån alls än, och sambon slutar jobbet kl.17...  Är väl inte så praktiskt att ta med honom dit precis...

Håller f.ö. med dej om att mkt handlar om hur man berättar saker och ting, och att man inte kan be om ursäkt och skämmas för att man är gravid, och inte kunna vissa sin glädje och tacksamhet över det bara för att det finns såna som inte har det på samma sätt. Vi har som sagt tänkt berätta det lite lågmält och säga att vi inte vill ta ut för mkt i förskott och så.

sen är ju alla graviditeter förknippade med risker och därför oro, så bara för att man är gravid så är det ingen dans på rosor hela tiden för det. Mkt som kan hända på vägen...

Men... menar du att jag själv bidragit till att skapa en "dålig stämning" bara för att jag inte hållt med flera stycken men vissa?...

Det måste väl va "högt i tak" och om du t.ex. får säga din åsikt, så kan väl jag svara vad jag tänker om det med, eller måste jag bara hålla med bara för att det va jag som ställde frågan från början?...

Alla bidrar vi ju till hur stämningen är i tråden, det är väl inte bara mitt ansvar el.?...

Hänsyn bör ju tas från alla tycker jag, då man tänker på hur det man skriver kan uppfattas...

Precis, exakt så är det ju.

Det finns nästan alltid 2 sidor av myntet så att säga, och därför får man ju väga för-och nackdelar mot varandra i varje unik situation...

Inte alltid lätt och självklart hur man ska agera, så därför värdefullt att få andras syn på det hela, fast det inte är avgörande för hur man sen agerar i det särskilda fallet.

Jag tackar som ödmjukast för alla era åsikter och synpunkter, tar dem alla i beaktning.

Jag tycker alltid att diskussioner är intressanta och givande, det berikar en på så vis att man lättare kan se på samma sak ur olika synvinklar, det ökar ens förståelse för andra.

Vad menar du?

Alltså, jag kan ju inte gå och skämmas och be om ursäkt för att jag är gravid, fast jag är helt och fullt medveten om att adoption är en utdragen och väldigt jobbig, kostsm process? Det är ju det jag syftar på, att alla som är gravida har ju lika rätt att va glada över det, för de har väl inget som helst ansvar för hur det kan va för andra?

Precis som om man t.ex. blivit fri från sin canser el. annan svår sjukdom, då har man väl rätt att va glad över det, fast man har medlidande för dem som fortf. är sjuka, för man kan ju inte ansvara för att de inte är det. Det är ju liksom inte ens eget ansvar precis.

Hahaha, ja - eller hur??!

Som sagt så verkar detta va ett enormt laddat och kontroversiellt ämne, där svart-vitt-resonemang verkar va väldigt lätt att ta till av vissa.

Synd, för det är inte så svart eller vitt allting här i världen precis...

Det va aldrig någonsin min mening att det skulle bli sån diskussion kring detta som det visst blivit. Alla verkar vilja skriva och ge sin syn på det hela.

Gulli: Kan trösta dej med att under sonens graviditet hade jag inga som helst gravidsymtom innan v.12 sådär. Mådde aldrig ens illa, ingenting. Så bara för att man inte har några grav.symtom behöver det inte betyda nåt negativt.

Och hela graviditetn gick jättebra, och ut kom en pigg och frisk bebis i v.42+0.

Usch va jobbigt...  Hoppas du mår bättre snart.

Jepp, superfrusen hela tiden... Fast elementen är på på max hela tiden.