Det står i kalendern att jag är gravid i 9:e månaden idag!
Inatt satt jag vaken med balkongen öppen och lyssnade på fåglarna som kvittrar för fullt i kastanjen utanför. Det var fortfarande nattsvart ute. Klockan stod på strax efter tre. Syrenerna har redan börjat att slå ut och jag satt och skrev på ett tal till mina avgångsstudenter. För tolv år sedan, i juni 2000, var jag där de snart är nu; På trappan ut från gymnasieskolan, med gymnasietiden i ryggen och med en skylt runt halsen där det stod student 2000. På studentmorgonen satt vi lyckligt ihoptryckta på en filt under ett stort Lorangaparasoll och drack champagnefrukost och åt jordgubbar, i ösregn!
Fan vad vi var bra!
Den sommaren gick mina nu blivande studenter ut årskurs 1 och sjöng den blomstertid för första gången, med gluggar mellan tänderna och blomma till sin fröken. Nu står de snart på trappan, med en egen studentskylt runt halsen.
Om bara några veckor ska jag på en grönskande sommarbröllop med min gamla kära studentkompis som äntligen ska gifta sig med sin tonårskärlek. Jag minns hur vi dagarna innan vår student satt på gymnasieskolan tillsammans och sydde färdigt våra studentklänningar och drömde om framtiden. Om den grönskande framtid som vi befinner oss mitt i nu, mer än 10 år senare. Och nu, om bara några veckor ska hon äntligen gifta sig och jag sitter åter igen och syr några dagar innan studenten. Denna gången på en mycket liten bebisklänning och en bebiskostym som min son eller dotter ska bära på min gymnasieväns bröllop.
Jag inser att våren har börjat övergå i sommar nu och att jag snart ska bli mamma. Och om mindre än 10 år är det min tur att få höra min son eller dotter sjunga den blomstertid för första gången, med glugg mellan tänderna och blomma till sin fröken.
Livet är bra fantastiskt ändå 
