Bebis HATAR att bada! några tips?

Bada ihop. Det var det enda som funkade med min son.

Jag tycker ju att det blir helfel när man istället för att vara lyhörd för att bebisen blir ledsen försöker skratta bort det med överdriven positiv attityd istället. Ärligt talat tycker jag det låter snarlikt Anna Wahlgrens resonemang. Nu ska vi vara glada, inte ledsna, och så kör man över alla barnets känslor rakt av!

Jag undrar fortfarande varför det är så viktigt för er att bada henne så ofta när hon finner det så otroligt obehagligt? Bebisar utvecklas ju, de mognar, de får mindre känslig hud, de förstår mer av omgivningen, de lär sig kontrollera sin kropp och sina rörelser, ja osv, och allt detta bidrar ju till raka motsatsen vad du tror. Dvs ni kommer inte "chocka" henne för att ni skjuter på det och väntar till "senare", tvärtom kommer hon helt automatiskt ha bättre förutsättningar för att förstå, hantera och trivas i badet!

Jag har svårt att förstå hur du kan resonera så bakvänt i detta, när du på andra plan tex är helt emot sömnmetoder a 5mm och SHN. Det är exakt samma princip. Du kan inte "träna" bebisen att gilla badet! Du kan inte "vänja" henne om hon de facto känner obehag. Det du kan göra är att i största möjliga mån undvika att utsätta henne för just det obehaget. Ibland är man tvungen. Men absolut inte så ofta som ni nu gör! Jag skulle vänta minst 4-6 veckor om jag var du. MINST. För precis som Rockabillan skrev så går det alldeles utmärkt att hålla bebisar rena ändå. Man behöver inte tvinga dem i badet och man behöver inte lyssna på det där skriket du tyckte var så jobbigt...

Skojar du med mig eller? Hur kan du dra likhetstecken mellan att försöka göra badet till en rolig stund, med SHN-metoden? Är du helt bakom eller? Fan vad arg jag blir!

Det är mycket saker man försöker göra roligare för sina barn, och det handlar INTE om att inte vara lyhörd för sitt barns känslor. Många gånger blir barn rädda för saker som det inte finns anledning att vara rädd för, och jobbet som förälder innebär bland annat att fösa barnen framåt och förstå att det INTE finns någon anledning att vara rädd.

Att jämföra det med att känslokallt låta sitt barn ligga och skrika sig till sömns, om det så skulle spy ner sig själv och sängen på köpet, det var fan det mest idiotiska jag hört på länge. Det går vänja sina barn vid saker och ting, även om dom inte lär sig gilla det så kan dom lära sig acceptera det. Ett bad handlar inte om att låta sitt barn sitta i baljan timme efter timme och gråta sig ren, som SHN gör med att barnet ska gråta sig trygg, i princip..

Fy fan så oerhört korkat.

Nu får du ge dig!!!
Alltså förlåt, men våga inte jämföra mig med den skatan. Vi är med i samma tråd emot hennes metoder för guds skull och jag skulle aldrig gå emot mina principer som du påstår att jag gör. 

Självklart är jag fullt lyhörd för min bebis och skrattar inte BORT nånting eller kör över mitt barns känslor!!
Jag försöker bara hålla humöret glatt för hennes skull, det gör väl vilken förälder som helst. Men samtidigt visar jag också att jag ser att hon är ledsen och gör mitt bästa för att hon ska känna att jag är där och badet ska vara snabbt över!

Jag höjer inte volymen varteftersom hon skriker högre  och jag rabblar absolut inte nån psykotisk ramsa för henne och ignorerar att hon är ledsen. För Guds skull, jag skulle aldrig göra mitt barn illa på det viset!
Nu blev jag faktiskt lite irriterad, för det är verkligen inte samma sak!

Jag låter som sagt badet gå fort. Det är inte så att jag drar ut på det hur länge som helst  bara för att få henne att gilla att bada. Jag tvättar av henne på max 2 minuter och sen tar jag upp henne i famnen, kramar henne och värmer henne i handduken i min famn.

Jag är fullt medveten om att man inte kan TRÄNA en bebis, men man KAN få en bebis att inse att mamma finns precis bredvid hela tiden och det är inte farligt.

TEX
Thea avskydde att åka vagn! Så fort man la henne i den så var det gallskrik. Men det fanns liksom inte så mycket till val innan jag hade bärselen och vi skulle gå till bvc. Så då började jag gå på en barnvagnspromenad en gång om dagen. I början var det såklart skrik, jag stannade ofta för att ta upp och krama om, ge henne nappen osv. OBSERVERA! TA UPP, KRAMA OM, GE TRYGGHET!

Men sen plötsligt en dag så sa hon inte ett ljud i vagnen på vår promenad på över en timme. Och sedan dess verkar hon tycka det är mysigt att åka vagn. Hon ligger och tittar och skrattar och efter ett tag somnar hon.

Så näe, att TRÄNA en bebis går inte, där har du fullkomligt rätt!
Men man kan absolut göra bebisen trygg med saker genom att upprepat visa att man FINNS DÄR!  Man lämnar dom inte!

AW skulle nog lämna bebisen ensam i badet och gå för att dammsuga så länge... Så det är verkligen inte schysst att jämföra mig med henne!

Sen det där att tvätta av bebisen med en våt handduk.. jag tycker INTE att hon blir tillräckligt ren av det.  Hon har veck och valkar överallt som är mycket lättare att komma åt i badet än med en handduk. Hon kräks och bajsar igenom rätt ofta , så jag ser hellre att hon är ren än lite halvdan.

Självklart är det jobbigt att höra skriket och jag hade uppskattat mer om hon var glad.. men å andra sidan tar badet som max 2 minuter, så det är inte skadligt för henne så länge jag sitter och håller henne , pratar lugnande och ger henne trygghet.

Så näe, INTE samma sak. Någonstans!

Det skrev jag inte. AW har kommit med bra mycket med än SHN, om du inte visste det..?
Jag tycker inte att man är lyhörd om man om och om igen kör över barnets uppenbart negativa känslor med ett glättigt leende och glada tillrop. Det känns både fejkat och osunt. Man kan inte lära en nyfödd att det inte "finns någon anledning att vara rädd", de förstår inte det. Hur mycket man än försöker utsätta dem för det. Dessutom är det ju inte ens säkert att bebisen är rädd. Det kan ju helt enkelt vara obehagligt. Och det är väl lika viktigt att respektera det?