Anonym (oempatisk?)

Äldre 20 Dec 11:59

96 svar

Oempatisk 4-åring?

Hej

Jag har en tjej på 4 år 3 månader. Något som ofta stör mig är att hon nästan aldrig visar tecken på empati. Jag har aldrig/sällan träffat ett barn tidigare som gett mig denna känsla.

Exempel från igår:
Dotter: Mamma, nu är jag lite arg på dig, du får inte komma på mitt kalas för du är ful.
Jag: Spelar besviken. "Men, ohh, jag vill ju så gärna komma på ditt kalas."
Dottern till storebror: uttråkat tonläge "Mamma är ledsen för jag var elak mot henne".
Dottern till mig: skärp dig mamma!

Hon gör i princip aldrig något man ber henne om (om hon inte vill). "Nej, gör det själv". Hon äter inte middag med oss om hon inte tycker att maten ser god ut. Hon bara tittar på bordet och säger "örk, vad äckligt, jag vill inte ha", så går hon in på sitt rum och leker vidare (själv). Hon får naturligtvis inte någon mat senare heller, men det bryr hon sig inte om.

Frågar man om man får en kram blir svaret antingen nej eller uttråkat "ok, en då..". Jag vet inte om hon älskar mig/oss. Hon sitter inte ofta i knät eller myser. Hon älskar dock att höra sagor och lär sig böckerna utantill. Hon blir alltid jätteglad när hon ser mig på dagis (För att hämta). Men sen så är hon lika avmätt som tidigare.

Hon säger "jag älskar dig" halvofta, men det känns inte som om hon menar det. Hon är mycket medveten om sitt minspel och har full koll på hur man gör olika specifika uttryck. Hon var ett år när hon började himla med ögonen vid rätt tillfällen. Hon har ett falskt sött leende som hon fyrar av när hon vill något.

Hon gillar inte min sambo och säger det i tid och otid. Jag älskar mamma, min bror, men inte xxx". "Han slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen" samt "han kastar ut mig från balkongen och skjuter mig tills jag dör". (behöver jag tillägga att det inte ligger någon sanning i de yttranden?).

Är verkligen barn så i fyraårsåldern? Hur gör man? Ibland tänker jag för mig själv att hon har antisocial personlighetsstörning. Men det är kanske en vanlig fas?

Cicek

Äldre 20 Dec 16:09

#41

Thalis skrev 2011-12-20 14:59:28 följande:

Jag är latino liksom mina föräldrar och aga förekommer inte i vår familj!
Han daskar er dotter för att han är en idiot inte för att han är latino,punkt slut.
Och du som mor borde skämmas över att du låter honom göra detta mot ert barn!

Tack!! Blev lite skrämd där, vad fan har folk för syn på latinos egentligen?!

Anonym

Äldre 20 Dec 16:13

#42

Andra får visserligen uppfostra sina barn som dom vill, men skulle mitt barn säga "Han slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen" samt "han kastar ut mig från balkongen och skjuter mig tills jag dör". (behöver jag tillägga att det inte ligger någon sanning i de yttranden?). " - Så skulle jag omedelbart sluta "smiska" barnet eller vad det är ni gör.. (eller ser hon på alldeles för mycket på film?)

Jag är definitivt ingen expert på barn men har ändå vikarierat på flertalet förskolor och har aldrig hört en 4åring prata sådär. Visst att mycket mysko kan komma ur deras munnar men ts orden som hon använder..skjuter mig tills jag dör?!

Thalis

Äldre 20 Dec 16:13

#43

Anonym (oempatisk?) skrev 2011-12-20 16:03:56 följande:

Usch, jag känner mig anklagad för att jag slår min dotter. Men sen påminner jag mig själv om att det bara är jag och pappan som vet om det är "slag" eller inte.

Jag blir orolig över hur hårt pappan slår efter att ha läst era inlägg. För jag VET ju faktiskt inte. Jag har bara haft en mental bild av hur det gick till. Vet inte om jag kan få svar på det heller. Han kommer ju sannolikt inte säga "ja, jag slår henne hårt". Tror att jag ska köra "dagis berättade" och se om han förstår. Kan ju vara att han säger "ja, det är ju lite dumt, jag byter till att hon inte får se på film istället". Det är svårt att vara två vårdnadshavare. Det är svårt att ha någon inverkan på hur det går till i den andres hus. Vi hade sist en diskussion om verkligen chokladmjölk var bra innan sängdags och jag märkte att jag gick över gränsen för vad pappa tyckte var min angelägenhet.

För egen del ska jag som jag skrev innan försöka en annan strategi än det jag tyckte var "pedagogiskt", att visa att jag blir ledsen när hon slår mig eller säger dumma saker. Hon talar/förstår ju mycket bättre nu. Att jag markerat på hennes händer för att hon skulle undvika stekpannan när hon var i ett års åldern får jag nog helt enkelt lägga på hyllan. Inte mycket att göra åt det 3 år senare.

Jag älskar henne och hennes bror mer än mitt eget liv. Det finns inget jag inte hade gjort och gör för dem. Jag skrev TS för att jag oroade mig för henne och undrade om någon hade erfarenhet. En del av er hade det, och sa "det går över vid 5 års åldern". En del gav råd som jag ska tänka på.

Hur man bemöter ett barn under deras första 3-4 år är livsviktigt för deras anknytningsprocces,det påverkar barnets förhållande till andra människor!

Mamma till A, A, A och V.

Anonym

Äldre 20 Dec 16:14

#44

Anonym (oempatisk?) skrev 2011-12-20 16:03:56 följande:

Usch, jag känner mig anklagad för att jag slår min dotter. Men sen påminner jag mig själv om att det bara är jag och pappan som vet om det är "slag" eller inte.

Jag blir orolig över hur hårt pappan slår efter att ha läst era inlägg. För jag VET ju faktiskt inte. Jag har bara haft en mental bild av hur det gick till. Vet inte om jag kan få svar på det heller. Han kommer ju sannolikt inte säga "ja, jag slår henne hårt". Tror att jag ska köra "dagis berättade" och se om han förstår. Kan ju vara att han säger "ja, det är ju lite dumt, jag byter till att hon inte får se på film istället". Det är svårt att vara två vårdnadshavare. Det är svårt att ha någon inverkan på hur det går till i den andres hus. Vi hade sist en diskussion om verkligen chokladmjölk var bra innan sängdags och jag märkte att jag gick över gränsen för vad pappa tyckte var min angelägenhet.

För egen del ska jag som jag skrev innan försöka en annan strategi än det jag tyckte var "pedagogiskt", att visa att jag blir ledsen när hon slår mig eller säger dumma saker. Hon talar/förstår ju mycket bättre nu. Att jag markerat på hennes händer för att hon skulle undvika stekpannan när hon var i ett års åldern får jag nog helt enkelt lägga på hyllan. Inte mycket att göra åt det 3 år senare.

Jag älskar henne och hennes bror mer än mitt eget liv. Det finns inget jag inte hade gjort och gör för dem. Jag skrev TS för att jag oroade mig för henne och undrade om någon hade erfarenhet. En del av er hade det, och sa "det går över vid 5 års åldern". En del gav råd som jag ska tänka på.

Men det spelar ingen roll om han inte slår henne hårt. Handlingen visar att hon inte är någon man behöver respektera, den förringar hennes människovärde som varje annan våldshandling mot varje annan människa gör. Det är inte okej för vuxna att markera slag mot varandra, det är inte okej att daska vuxnas rumpor hårt eller löst för att de inte uppfört sig på önskvärt sätt.

Det är helt enkelt inte okej på något sätt. Löst, hårt, mitt emellan.

Dessutom förvånar det mig att du inte tycks tänka på att det förmodligen också på andra sätt är synonymt med hög anspänning för henne att bo varannan dag hos sina föräldrar, varav den ena är deprimerad. Hon behöver förstås väldigt mycket stöd i det.

Om du inte tror på mig så kan du väl i alla fall ta hjälp av någon kompetent person som kan förklara och förhoppningsvis nå dig på ett sätt som gör att du förmår ändra förhållningssätt till er dotter.

Anonym

Äldre 20 Dec 16:16

#45

Anonym skrev 2011-12-20 16:13:00 följande:

Andra får visserligen uppfostra sina barn som dom vill, men skulle mitt barn säga "Han slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen" samt "han kastar ut mig från balkongen och skjuter mig tills jag dör". (behöver jag tillägga att det inte ligger någon sanning i de yttranden?). " - Så skulle jag omedelbart sluta "smiska" barnet eller vad det är ni gör.. (eller ser hon på alldeles för mycket på film?)

Jag är definitivt ingen expert på barn men har ändå vikarierat på flertalet förskolor och har aldrig hört en 4åring prata sådär. Visst att mycket mysko kan komma ur deras munnar men ts orden som hon använder..skjuter mig tills jag dör?!

För övrigt så undrar jag hur f*n ni förväntar er att få en empatisk dotter då ni kränker henne själv?
Skitsamma om smisket inte gör ont. Det är respektlöst.

Thalis

Äldre 20 Dec 16:16

#46

Cicek skrev 2011-12-20 16:09:27 följande:

Tack!! Blev lite skrämd där, vad fan har folk för syn på latinos egentligen?!

Att vi är barbarer verkar det som

Mamma till A, A, A och V.

Anonym (oempatisk?) Trådstartaren

Äldre 20 Dec 16:20

#47

Anonym skrev 2011-12-20 15:59:17 följande:

Men förstår du inte att det är både förkastligt, onödigt och kränkande att markera smällar?
Och förstår du verkligen inte att flickans beteende är ett kvitto på att ni vuxna sviker henne? Man blir empatisk när man får ett empatiska bemötande av vuxna som lär, stödjer och hjälper. Daskar på rumpan (hårda eller mindre hårda) är inte att lära, hjälpa och stödja.

Markeringar av slag syftar till att skrämmas.

Det är en allt mer underlig syn på föräldraskap du visar upp här. Inte ett dugg förenlig med min egen.

Ja, daskarna syftar till att skrämma henne. Avsikten är helt klart att hon ska förstå att det är pappa som bestämmer och att om hon inte gör som han säger så får hon straff. Det sticker jag inte under stol med. Jag bor inte med pappan. Daskarna har jag nyligen fått reda på (kanske en månad sedan). då han förklarade för mig att vi måste "ta tag i hennes uppförande". Jag fick mig en uppläxning för att jag var för mesig och förhandlar med henne. "Det är därför hon inte har respekt för vuxna". Jag blir än mer ledsen över att höra "det spelar ingen roll vad du tycker" när han talar med henne än jag blir för daskarna. Jag inser att jag är mest mesig i relationen med honom, är så angelägen om att han inte ska bli arg på mig eller bråka.

I vårt förhållande bråkade pappan ofta med mig, jag som är konflikträdd tyckte att detta var väldigt obehagligt och undviker fortfarande konflikterna. Men, jag inser nu att jag gör fel i att inte ta denna konflikt. Däremot tänker jag på hur jag kan undvika att göra det till en konflikt men ändå få samma resultat. (säga att dagis berättade).

Jag tänker också vidare att jag borde prata med henne om att ingen någonsin får slå henne, inte pappa heller. Dessa snacken har jag haft med min son, men vid äldre ålder då han var mobbad i skolan. Jag har sett henne som så liten ännu.

Hemma undviker jag helt klart konflikter även med henne, försöker hitta kompromisser, men håller alltid ett nej.

Jag har nog aldrig blivit arg på riktigt mot min son eller dotter. Kan nog inte heller. Jag blir inte arg mer än max en gång om året och aldrig på dem. Därför har jag försökt "spela arg" för att de ska se att det finns en gräns. Det ser säkert lustigt eller dumt ut "Nu är jag arg på dig för att du slog mig" med ett argt ansiktsuttryck.

Thalis

Äldre 20 Dec 16:21

#48

Anonym skrev 2011-12-20 16:13:00 följande:

Andra får visserligen uppfostra sina barn som dom vill, men skulle mitt barn säga "Han slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen" samt "han kastar ut mig från balkongen och skjuter mig tills jag dör". (behöver jag tillägga att det inte ligger någon sanning i de yttranden?). " - Så skulle jag omedelbart sluta "smiska" barnet eller vad det är ni gör.. (eller ser hon på alldeles för mycket på film?)

Jag är definitivt ingen expert på barn men har ändå vikarierat på flertalet förskolor och har aldrig hört en 4åring prata sådär. Visst att mycket mysko kan komma ur deras munnar men ts orden som hon använder..skjuter mig tills jag dör?!

Jag har en snart 4 åring och det kommer en massa ur hans mun!
Han säger till mig:Mamma vad du tjatar,jag har fattat! Faktiskt!
Eller så kallar han sin pappa för getost,men han har aldrig sagt att vi slår honom eller kommer med historier att han blivit skjuten till döds,detta är ju ganska starka påståenden och skrämmande.

Mamma till A, A, A och V.

Cicek

Äldre 20 Dec 16:23

#49

Thalis skrev 2011-12-20 16:16:57 följande:

Att vi är barbarer verkar det som

Det här är kanske OT men jag blir så sur på folk som sprider sådana fördomar! Latinos slår sina barn, alla latino killar är players och otrogna.. vad fan!? Man blir riktigt förolämpad och mörkrädd! Någon som slår sina barn är en idiot oavsett varifrån han eller hon kommer, och att säga att man gör det för att man är latino är absolut ingen ursäkt, och det är dessutom riktigt förnedrande för alla oss "normala" latinos som beter oss som vanligt folk!

Thalis

Äldre 20 Dec 16:26

#50

Cicek skrev 2011-12-20 16:23:57 följande:

Det här är kanske OT men jag blir så sur på folk som sprider sådana fördomar! Latinos slår sina barn, alla latino killar är players och otrogna.. vad fan!? Man blir riktigt förolämpad och mörkrädd! Någon som slår sina barn är en idiot oavsett varifrån han eller hon kommer, och att säga att man gör det för att man är latino är absolut ingen ursäkt, och det är dessutom riktigt förnedrande för alla oss "normala" latinos som beter oss som vanligt folk

Exactamente!!

Mamma till A, A, A och V.

Oempatisk 4-åring?

INNEHÅLL