• Anonym (oempatisk?)

    Oempatisk 4-åring?

    Hej

    Jag har en tjej på 4 år 3 månader. Något som ofta stör mig är att hon nästan aldrig visar tecken på empati. Jag har aldrig/sällan träffat ett barn tidigare som gett mig denna känsla.

    Exempel från igår:
    Dotter: Mamma, nu är jag lite arg på dig, du får inte komma på mitt kalas för du är ful.
    Jag: Spelar besviken. "Men, ohh, jag vill ju så gärna komma på ditt kalas."
    Dottern till storebror: uttråkat tonläge "Mamma är ledsen för jag var elak mot henne".
    Dottern till mig: skärp dig mamma!

    Hon gör i princip aldrig något man ber henne om (om hon inte vill). "Nej, gör det själv". Hon äter inte middag med oss om hon inte tycker att maten ser god ut. Hon bara tittar på bordet och säger "örk, vad äckligt, jag vill inte ha", så går hon in på sitt rum och leker vidare (själv). Hon får naturligtvis inte någon mat senare heller, men det bryr hon sig inte om.

    Frågar man om man får en kram blir svaret antingen nej eller uttråkat "ok, en då..".  Jag vet inte om hon älskar mig/oss. Hon sitter inte ofta i knät eller myser. Hon älskar dock att höra sagor och lär sig böckerna utantill. Hon blir alltid jätteglad när hon ser mig på dagis (För att hämta). Men sen så är hon lika avmätt som tidigare. 

    Hon säger "jag älskar dig" halvofta, men det känns inte som om hon menar det. Hon är mycket medveten om sitt minspel och har full koll på hur man gör olika specifika uttryck. Hon var ett år när hon började himla med ögonen vid rätt tillfällen. Hon har ett falskt sött leende som hon fyrar av när hon vill något. 

    Hon gillar inte min sambo och säger det i tid och otid. Jag älskar mamma, min bror, men inte xxx". "Han slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen" samt "han kastar ut mig från balkongen och skjuter mig tills jag dör".  (behöver jag tillägga att det inte ligger någon sanning i de yttranden?). 

    Är verkligen barn så i fyraårsåldern? Hur gör man? Ibland tänker jag för mig själv att hon har antisocial personlighetsstörning. Men det är kanske en vanlig fas?

     

  • Svar på tråden Oempatisk 4-åring?
  • Anonym (oempatisk?)
    Anonym skrev 2011-12-20 16:14:26 följande:
    Dessutom förvånar det mig att du inte tycks tänka på att det förmodligen också på andra sätt är synonymt med hög anspänning för henne att bo varannan dag hos sina föräldrar, varav den ena är deprimerad. Hon behöver förstås väldigt mycket stöd i det.

    Om du inte tror på mig så kan du väl i alla fall ta hjälp av någon kompetent person som kan förklara och förhoppningsvis nå dig på ett sätt som gör att du förmår ändra förhållningssätt till er dotter. 
    Hon har bott varannan dag sedan hon var 1½ ungefär. Jag har tyckt att varannan vecka är alldeles för lång tid för ett så litet barn. Socialen anser att ett barn ska vara från sin vårdare(vårdnadshavare) max den tid i dagar som barnet är år gammal. Några gånger har han åkt till hemlandet och jag och min sambo har haft dottern i 3 månader i sträck. Hon blir lättare då. Troligtvis att hon får mer rutin i tillvaron. 

    Pappan gifte om sig förra året och har en tjej jag tycker är bra. Dottern respekterar denna kvinna och säger ibland "xxxx säger att prinsessor gör så eller så". Att hon värderar styvmors åsikter och att styvmor tar sig tid med henne. Pappan går i terapi och funderar på medicinering, men det verkar inte vara aktuellt ännu. Han blev deprimerad under min graviditet och lämnade oss när dottern var två veckor gammal.

    Jag lyssnar på era ord. Ni sår alla frön i mina tankar även om det ni säger gör ont så minns jag att det är när något gör ont som man har möjlighet att växa som människa.

    Ang. Latinos, get over it. Jag har förklarat. Menade att han inte har läst vår lagbok. Jag hade säkert gjort bort mig i Chile om jag kom dit för att jag förutsatte att en del svenska lagar gäller även där.  

    Påhopp känns inte så konstruktivt. Men de är frivilliga.  
  • Anonym
    Thalis skrev 2011-12-20 16:21:39 följande:
    Jag har en snart 4 åring och det kommer en massa ur hans mun!
    Han säger till mig:Mamma vad du tjatar,jag har fattat! Faktiskt!
    Eller så kallar han sin pappa för getost,men han har aldrig sagt att vi slår honom eller kommer med historier att han blivit skjuten till döds,detta är ju ganska starka påståenden och skrämmande.
    Ja men det är ju det jag menar. barn kan kläcka ur sig en massa, även skrämmande saker, men skjuter mig till döds och liknande är en klass för sig tycker jag. Jag skulle definitivt undra vart mitt barn lärt sig att kommunicera så om hon säger så ofta. 
  • Cicek
    Thalis skrev 2011-12-20 16:26:10 följande:
    Exactamente!!
    Thalis, jag försökte gå in på din gästbok för att skriva en sak men jag kommer inte åt den :P Kan du lämna ett meddelande till mig så jag kan svara? Har inget att göra med den här tråden så jag vill inte ta över den, men kommer inte åt dig på något annat sätt ;)
  • Thalis
    Cicek skrev 2011-12-20 16:35:55 följande:
    Thalis, jag försökte gå in på din gästbok för att skriva en sak men jag kommer inte åt den :P Kan du lämna ett meddelande till mig så jag kan svara? Har inget att göra med den här tråden så jag vill inte ta över den, men kommer inte åt dig på något annat sätt ;)
    Ge mig tre minuter så lägger jag till dig i adressboken!
    Mamma till A, A, A och V.
  • Anonym (oempatisk?)

    Hon säger det kanske ett par gånger i veckan, och exakt den ordföljden och de meningarna. Hon byter aldrig. Har använt den i några månader. 

    Min son sa när han var liten en gång när han blev skrämd av morfar. "jag önskar att han dör och aldrig lever igen". För döden är inte likställd med att inte leva igen. På tecknad film så dör ju karaktärerna ibland många gånger och sen lever de igen. Hon ser inte vuxenfilmer, varken familjefilmer eller andra. Hon tycker inte om dem. Går ifrån, "tråkigt". 

    Ja, var hon har fått de fraserna ifrån. Ingen aning. En skjutare vet hon vad det är, det har man ju på tecknat. Det klurigaste är "slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen". Det är ju så absurt. Kanske har det blivit en grej också eftersom vi skrattat. "VAD sa hon?".  

    Just att hon säger samma meningar igen är rätt vanligt för henne, hon memorerar gärna meningar ur böcker eller filmer. Jag kan säga första två orden och hon fortsätter med resten av meningen. 

    Att man inte får komma på deras kalas är samma för många barn. De har makt över vem som ska komma på kalaset. De måste gå och lägga sig vid en tid, måste borsta tänderna, måste klä sig osv. Men inbjudningslistan, den är deras. 

     

  • Thalis
    Anonym (oempatisk?) skrev 2011-12-20 16:44:46 följande:
    Hon säger det kanske ett par gånger i veckan, och exakt den ordföljden och de meningarna. Hon byter aldrig. Har använt den i några månader. 

    Min son sa när han var liten en gång när han blev skrämd av morfar. "jag önskar att han dör och aldrig lever igen". För döden är inte likställd med att inte leva igen. På tecknad film så dör ju karaktärerna ibland många gånger och sen lever de igen. Hon ser inte vuxenfilmer, varken familjefilmer eller andra. Hon tycker inte om dem. Går ifrån, "tråkigt". 

    Ja, var hon har fått de fraserna ifrån. Ingen aning. En skjutare vet hon vad det är, det har man ju på tecknat. Det klurigaste är "slår mig när jag sover och puttar ner mig från sängen". Det är ju så absurt. Kanske har det blivit en grej också eftersom vi skrattat. "VAD sa hon?".  

    Just att hon säger samma meningar igen är rätt vanligt för henne, hon memorerar gärna meningar ur böcker eller filmer. Jag kan säga första två orden och hon fortsätter med resten av meningen. 

    Att man inte får komma på deras kalas är samma för många barn. De har makt över vem som ska komma på kalaset. De måste gå och lägga sig vid en tid, måste borsta tänderna, måste klä sig osv. Men inbjudningslistan, den är deras. 

     
    Mitt råd är: Håll ett extra öga på henne och sluta med smällandet på fingrarna OCH säg till hennes pappa att sluta daska henne!!!
    Er dotter äger sin kropp och ni eller andra har inte rätt att kränka den.
    Mamma till A, A, A och V.
  • Anonym (...)

    Förstår inte heller det här hattandet mellan er, varannan dag i nästan tre år?! Hon hinner ju inte landa i några som helst rutiner eller stabilitet innan hon ska iväg igen. Jag tycker verkligen det är dags för en plan mot fler dagar i sträck. Öka successivt med en dag, ta en månad för varje dag eller liknande, tills ni kommer upp i 4-5 dagar, om ni nu vill följa socialens råd ang. antal dagar beroende på ålder. Hon vet väl inte vilken säng hon vaknar i varje morgon som hon har det nu.

  • Anonym (oempatisk?)
    Thalis skrev 2011-12-20 16:47:55 följande:
    Mitt råd är: Håll ett extra öga på henne och sluta med smällandet på fingrarna OCH säg till hennes pappa att sluta daska henne!!!
    Er dotter äger sin kropp och ni eller andra har inte rätt att kränka den.
    Thalis.. jag skrev ju tidigare att daska hennes fingrar, det gjorde jag när hon inte pratade. När hon var runt ett år med orden "ajaj, den är VARM". Nu kan jag ju prata med henne!!!

    Ja, min sambo på msn, håller med mig om att ta upp det på ett finkänsligt sätt.  Sen får jag tala med min lilla tjej och tjata om att ingen får göra MIN TJEJ illa.

    Har börjat tänka över lite andra saker också, som ni säkert tycker är horribelt. Att hon och brorsan (12) brukar brottas på skoj. Han gör henne aldrig illa, han är supersnäll. Det som är problemet är nog istället att han låter henne slå honom och han låtsas falla osv. Hon slår ju inte hårt eftersom hon är så liten, så de skrattar båda två. Kanske också ger fel signaler.  Hon sitter ovanpå honom och vinner. Hon blir alltid urförbannad om hon kommer sist eller förlorar. (försök att gå ner för trapporna innan henne!!! då lägger hon sig ner och skriker). 

    Barnen sover i samma rum och hon beordrar brodern ibland att sova i hennes lite mindre säng för att hon vill sova i hans. Han gillar inte heller bråk så han brukar ge med sig.  Han tycker mycket om henne. Men det ger kanske henne signaler om att hon bestämmer över honom. 

    Vad tror ni? Får de brottas och byta sängar? 
  • Anonym (mamma mu)

    Hon är arg på din sambo/pappa och då tar hon ut det över dig,du måste ge henne mer av din tid (ensam) .Prata med henne och säg att du förstår henne och hur hon känner sig med tiden så öppnar hon förhoppningsvis upp sig.


    Det är din plikt som mamma att leda henne och kommunicera med henne i en dialog så att hon förstår (inga predikningar ) utan enkelt och slätt.Du kan din dotter och då vet du vad hon tänker och hur hon agerar och då måste du lägga dem orden i hennes mun så att hon själv också förstår varför hon agerar så som hon gör.


    Du ska skydda henne.


     

  • Anonym (oempatisk?)
    Anonym (...) skrev 2011-12-20 16:52:33 följande:
    Förstår inte heller det här hattandet mellan er, varannan dag i nästan tre år?! Hon hinner ju inte landa i några som helst rutiner eller stabilitet innan hon ska iväg igen. Jag tycker verkligen det är dags för en plan mot fler dagar i sträck. Öka successivt med en dag, ta en månad för varje dag eller liknande, tills ni kommer upp i 4-5 dagar, om ni nu vill följa socialens råd ang. antal dagar beroende på ålder. Hon vet väl inte vilken säng hon vaknar i varje morgon som hon har det nu.
    Av vad jag har läst så är växelvis boende mest jobbigt för föräldrarna, barn är flexibla. En del tycker att barnen ska ha en stabil bas och den är (känner jag) hos mig eftersom hon bor hos mig även när pappa reser. Det är "hemma" och "hos pappa". Fast det kan ha med språket att göra, hon talar spanska där. 

    Varje morgon sedan hon började sova i egen säng (1½)  vaknar hon i sin säng och går in i mitt sovrum och kryper ner en stund hos mig. Vi småpratar lite. Sen frågar hon "är det morgon nu" = kan jag gå upp? Hon tycker om att ligga en stund och prata gissar jag eftersom hon själv initierar detta varje morgon. 

    4-5 dagar tycker jag är jättelänge. Vi har testat i två veckor att hon är en hel helg hos oss var. Men det är verkligen en lång tid. Blir ju nästan 4 dagar om man lämnar på torsdagen och hämtar på måndagen. Hon längtar hem och det irriterar pappan. Men hos mig har vi 5 rok, en hyperaktiv bror och 2 kattungar. Hos pappa har de 1 rop och bara pappa och styvmor och vars en dator (även tjejen).  Pappa säger att hon är rastlös hemma hos honom och att hon ser många filmer (det finns ju inget annat att göra där). 

    Min son har sedan han var 3 haft varannan helg (annan pappa), men relationen till pappan är ju också därefter. Numera är det en helg /månad. De talar sällan med varann och sonen har inget djupt förtroende för pappan. 

     
Svar på tråden Oempatisk 4-åring?