Oempatisk 4-åring?

Jag läser mycket för henne till den grad att hon lär sig böckerna utantill.  Hon sitter sen och "läser" böckerna för sin katt.

Färgerna är hon inte så intresserad av, men hon kan dem typ "det är mammas färg", den är xxx färg. Men hon säger sällan färgnamnen, vet inte varför. Så hon vet vems favoritfärg de är = jag tror inte att hon är färgblind. Nyanser har hon aldrig gjort skillnad på. Grön, blå, röd, lila, rosa, svart. många fler kan hon nog inte. På spanska var jag med på hemspråk en gång och det är samma visa där. Hon VILL inte säga färgnamnen. 

Med mat kanske det är så enkelt att vi inte brukar ha falukorv och potatismos. Vet inte riktigt på vilken nivå det är. Dagispersonalen sa att hon brukar fråga "vad heter den maten?" De reagerade på att det var så många saker hon frågade om.  Hemma brukar hon iofs gå ifrån bordet när hon inte vill äta, så då hinner hon kanske inte undra??

Jag talar inte mycket spanska med henne, tycker att det är kul att testa mina kunskaper någon gång då och då och fråga "Tienes hambre?" eller "Que buscas?" Jag klarar inte av att ha samtal på spanska

Pappa får ibland använda google translate för att hitta ett svenskt ord till henne när han inte kan förklara på spanska. (finns uppläsningsfunktion i google translate visade han mig).  

Jag tror det mer handlar om att hon inte gör skillnad på svenskan och spanskan på samma sätt som tex du gör. Om hon kan en färg eller maträtt på spanska så har ju hon ett ord för det.  I hennes värld kan det mycket väl te sig att det är onödigt att kunna det svenska ordet också, hon vet ju redan vad det heter.

Varför då? Om de nu tex pratat engelska med varandra då de var ett par, ska ingen prata det med barnet då det inte är deras modersmål? Ska inte pappan prata svenska med  barnet heller då, eftersom han inte kan det jättebra? Ser inget konstigt med att man pratar, ord och fraser, med ett annat språk än sitt modersmål. Jag har vänner med småbarn där alla i familjen "pratar varandras språk". Barnen, 4-6 år, pratar språken bra.

Ang färgerna så, nej. Jag var med på hemspråksundervisningen en gång och då visade fröken henne bilder med olika färger och former. Dottern envisades med att säga "Triangel - din(fröken) färg", "kvadrat - mammas och min färg".  Hon KAN de grundläggande färgerna, men vill inte säga namnen. Hon vill ännu mindre säga färger på spanska än svenska. Mest avskyr hon "amarillo" - "Jag vill inte säga det". Kanske tycker hon att det är svårt att uttala eller så är hon rädd för att säga fel?

Jag upplever att hon generellt talar väldigt tydligt och mycket. Långa sammanhängande sagor återger hon för mig. Hon blandar ihop vissa ord, men vilken fyraåring gör inte det? Hinna-Vinna, hålla-behålla.   

Hmm, kanske ska spela något spel där man måste säga färgnamn för att kunna spela?  Julklappstips  

Tror inte du behöver oroa dig för några färger faktiskt. Mitt barn ville inte räkna. När man sa något om räkna så kunde han knipa ihop munnen. Blev lite orolig faktiskt.  Men så gjorde vi något han tyckte var roligt, plockade ägg hos höns. Jag räknade dem han plockade och vid det sista väntade jag. Vad vi än stannade på sa han den sista siffran. Då förstod jag att han visst kunde. Nu räknar han som bara den.

Kan du inte göra någon lek där du blandar in färger, om du vill att hon ska lära sig dem? Göm något roligt under burkar/ glas i olika färger, flytta runt så hon får hålla koll på vart det är, och fråga vilken färg glaset har där godisen, eller vad det nu är, har? Eller låt henne inte se, utan bara gissa på färgen och så kollar ni om den ligger där. Vill hon inte säga färgen så säg det själv, "ja, den är under den röda"! för att upprepa färgerna för henne.

Anonym: Eftersom du verkar tro att detta är något jag hittat på så klistrar jag in ganska myckey text i tråden!
TS: Ber om ursäkt för detta.

 

Vi föräldrar i familjen har olika modersmål. Vilket språk skall vi tala med vårt barn?

För att barnet skall få bästa förutsättningarna att bli tvåspråkigt så bör varje förälder tala sitt modersmål med barnet. Ni skall vara konsekventa och alltid tala ert modersmål med barnet, även om ni talar ett annat språk sinsemellan. Barnet kommer att lära sig båda (eller alla) språken.

Det kallas för simultan språkinlärning när barnet lär sig två språk samtidigt från födseln. Det går bra att lära sitt barn att bli tvåspråkigt även senare, då kallas det för successiv språkinlärning. I Sverigefinska förskolan och skolan arbetar vi med båda sätten. Så både de barn som är tvåspråkiga från födseln och de som endast talar finska är välkomna för att utveckla sin tvåspråkighet i finska och svenska.

 

Jag talar finska med mitt barn, men våra svenska släktingar tycker inte om det. De känner sig utanför och är rädda att de aldrig skall kunna prata med vårt barn på svenska. Hur skall vi göra?

Det är bäst för barnet om ni är konsekventa med att tala ert modersmål, även när andra är närvarande. Barnets tvåspråkighet främjas och barnet lär sig att modersmålet är något att uppskatta och värdesätta. Ni bör tala med släktingarna om tvåspråkighet, hur barn blir tvåspråkiga och att kontinuitet är viktigt. Lugna dem med att barnet kommer att tala svenska och redan nu förstår svenska. Uppmuntra de svenska släktingarna att tala svenska med ert barn. Översätt gärna vad du och barnet har pratat om till släktingarna. Snart kommer barnet själv göra översättningarna. Bjud gärna med släktingar till förskolan eller skolan för att de ska få en bild av hur barnets vardag ser ut och att det finns fler familjer med samma mål, tvåspråkigheten.

 

 

Mitt barn blandar svenska och finska. Jag är orolig att mitt barn aldrig kommer att lära sig skilja på språken. Vad skall vi göra?

Barn genomgår olika utvecklingsstadier när de skall lära sig ett språk. Tvåspråkiga barn har mer att hålla reda på. Många barn kommer att ha perioder i språkinlärningen då de blandar språken. Detta kallas för språkblandning av språkforskarna. För barn som utvecklar sin tvåspråkighet redan som väldigt små förekommer det ofta att de blandar två språk i en och samma mening. Detta beror på att barnet inte är medvetet om att det använder två olika språk. Barnet har ännu inte utvecklat förmågan att upptäcka att det finns två språk i deras närhet. Ofta märker föräldrarna att barnet språkblandar kring treårsåldern, då barnet börjar prata mer, men ännu inte kan skilja på språken. Språkblandning är helt normalt.

Om barnet språkblandar skall ni fortsätta att konsekvent tala ert modersmål med honom/henne och låta denne själv reda ut språken. Ni behöver inte styra vilket språk barnet svarar på och ni skall vara försiktiga med att rätta barnet. Om barnet säger ”katso, tuolla on brandbiili!” så kan ni svara ”joo, katso, paloauto on punainen”.

 

Sannolikheten att barnen språkblandar minskar om föräldrarna är konsekventa med att tala sitt modersmål. Barnet kan då koppla ihop en person med det språk personen talar (t ex svenska med mamma och finska med pappa). Utan att själv vara medvetet om att det är olika språk kan många barn ändå automatiskt byta språk, beroende på vem hon eller han talar med.

 

Min tonåring blandar in svenska ord när han/hon talar finska.  Varför?

Detta kallas för kodväxling och är en raffinerad form av språkanvändning som växt fram bland tvåspråkiga personer. Kodväxling betyder att man växlar medvetet och frivilligt från ett språk till ett annat av olika skäl. Bland annat kan en person kodväxla för att:

v  Man saknar ett ord i ett av språken. Det förekommer ganska ofta hos tvåspråkiga individer.

v  ett av språken har ett bättre uttryck för att förklara ett visst begrepp

v  Man har erfarenheter av det talade området på endast ett av språken. Exempelvis kanske man aldrig pratat om politik på finska och blandar då in svenska ord för att kunna tala om sina åsikter.

v  en missuppfattning kräver en bättre förklaring

v  man vill betona något

v  man vill visa samhörighet till en viss grupp

v  man vill referera någon annans ord

 Oftast kan tvåspråkiga prata utan att kodväxla om samtalspartnern inte är tvåspråkig, men med sina tvåspråkiga vänner använder de kodväxling ofta.

 Det kan ibland hända att föräldrar låter bli att uppfostra sina barn som tvåspråkiga eftersom de är bekymrade för att kodväxling kan ha en negativ effekt på sina barns språkutveckling. Det finns dock inget vetenskapligt bevis för att kodväxling kan ha en negativ effekt på barnens språkprocess och inlärning. Tvärtom anser allt fler språkvetare numera att kodväxlingen är en sofistikerad och avancerad grammatisk färdighet som kräver en hög grad av skicklighet och man har börjat betrakta det som ett vanligt och användbart kommunikationsmedel i tvåspråkiga samtal.

  

Hemma hos oss talar båda föräldrarna finska, det gör också alla våra släktingar och vänner. Kommer vårt barn lära sig svenska i Sverigefinska skolan?

Ja, ert barn kommer helt garanterat lära sig svenska i Sverigefinska skolan. Vi bor i Sverige och majoritetsspråket här är svenska. Svenska hörs överallt och troligtvis kan ert barn redan en hel del svenska utan att ni märkt det. För att ert barn skall få den bästa möjligheten till att bli tvåspråkiga arbetar sverigefinska skolan med att ge alla barnen en stark grund på finska. Därefter börjar studierna i svenska. Studierna i det svenska språket fortsätter genom hela grundskolan. Varje år utökas studierna i svenska med olika ämnen på svenska. I de högre skolåren läses hälften av ämnena på svenska. Erfarenheten av över femton års verksamhet på vår skola visar att eleverna trots all utbildning på finska, i de högre skolåren måste arbeta för att behålla sin finska. För att ert barn skall bli tvåspråkigt är det viktigt att satsa på minoritetsspråket (finskan).

 

 

Borde inte vårt barn gå en svenskspråkig skola? Vi talar ju ändå finska hemma och har finska böcker och filmer. Vårt barn blir väl tvåspråkigt automatiskt?

Ert barn kommer att lära sig finska hemma eftersom ni talar finska hemma och har finska böcker och filmer. Däremot är det inte säkert att barnet kommer att lära sig finska utöver den ”vardagsfinska” vi ofta talar hemma. Det är sällan vi diskuterar alla de olika skolämnenas innehåll hemma. Det skolrelaterade språket kräver helt andra språkkunskaper – både muntliga och skriftliga – än vi kan ge barnen hemma. Barnet får i Sverigefinska skolan språkliga färdigheter i skolämnen som matematik, historia, biologi osv och lär sig ord och termer i dessa ämnen även på finska. Barnen lär sig även korrekt grammatik på skolan. Dessutom anser forskare att barnen bör lära sig läsa på sitt modersmål, för att inte gå miste om andra kunskaper under läsinlärningen på majoritetsspråket. Tyvärr ärver inte barnen föräldrarnas tvåspråkighet, utan måste själva gå igenom språkinlärningsprocessen.

 

 

Jag har hört att tvåspråkiga barn lättare lär sig även andra språk. Är det sant?

Ja, enligt forskare är det sant. Dessutom visar studier att tvåspråkighet gynnar begreppsbildning, analogisk slutledningsförmåga liksom kreativt tänkande i nya riktningar. Bland annat menar vissa forskare att tvåspråkighet kan leda till en större och djupare språkförståelse, samtidigt som den ständiga växlingen mellan språken leder till att man utvecklar ett flexibelt tänkande.

Eftersom svenska och finska hör till olika språkträd har våra tvåspråkiga barn kunskaper i två skilda språkfamiljer. Detta ökar deras språkliga medvetenhet och de kan redan grunderna i två olika typer av språk, något som underlättar språkstudier även i andra språk.

 

 Hur inverkar tvåspråkigheten på läsningen?

Det tar ungefär två år för ett barn att lära sig grunderna i ett språk, men det tar allt från fem till sju år att lära sig ett språk så bra att det ger tillgång till läs- och skrivfärdighet.

Läsinlärning delas ofta in i tre stadier: ett förstadium till läsning, tidig läsning och flytande läsning. Det har i undersökningar visat sig att tvåspråkiga barn har en fördel i de två första stadierna av att de talar två språk. De kan bland annat snabbare än enspråkiga barn uppfatta begrepp och språkljud samt förstå symbolfunktioner i texter. Tvåspråkiga barn uppfattar språket på ett annat sätt än enspråkiga barn. Det har även visat sig att tvåspråkiga barn kan överföra fonologisk medvetenhet i ett språk till läsförmåga i ett annat. Glöm inte att ett barn kanske talar ett språk flytande men inte läser eller skriver språket på samma nivå.

 Tvåspråkiga barn kanske behöver jobba mera och få mera tid för att uppnå flytande läsning. Men tänk på att när processen är färdig behärskar barnet läsning på två språk och kan två språksystem istället för ett. 

Det är viktigt att stötta barnet i läsövningen och värdesätta tvåspråkigheten som en speciell, uppskattad förmåga.

 

Mitt barn har språklig störning/problem med uttal/dyslexi. Har detta någon koppling till tvåspråkigheten?

Nej, språkutvecklingen kan bli lite försenad vid tvåspråkighet. Men ofta "skylls" det felaktigt på tvåspråkigheten när tvåspråkiga barn får svårigheter. Det är procentuellt lika många av enspråkiga som tvåspråkiga barn som får problem med språket. Det är positivt att gå i en tvåspråkig skola om man har inlärningsproblem eller språkliga problem. Barnet har möjlighet att i en tvåspråkig miljö till fullo utnyttja sin språkliga potential och spela på hela sitt språkliga register på ett sätt som de inte skulle ha möjlighet till i en enspråkig skolmiljö. Dessutom har Sverigefinska skolan små undervisningsgrupper där varje barn kan få mer hjälp och stöd av läraren.

  

 

 

Oj, det var mycket att läsa, kan jag få en kort sammanfattning av det viktigaste?

 Ja, här kommer en sammanfattning!

För att barnet skall utveckla en rik tvåspråkighet kan du som förälder hjälpa till genom att:

v  Läsa mycket för barnet. Det ger dem ordkunskap och varierat språk.

v  lyssna på när barnet berättar och läser

v  använda (tala, läsa på) det språk du är mest kompetent i. Till exempel mamma håller sig till finska och pappa håller sig till svenska. Genom att använda sitt eget modersmål kan man även bättre vägleda sitt barn.

v  Värdesätta tvåspråkigheten som en speciell, uppskattad förmåga. Tvåspråkigheten är en rikedom och en merit på arbetsmarknaden.

v  Se till att attityden till minoritetsspråket är positivt i hemmet. Barn är känsliga för vad andra tycker och tänker. Kan de ana att en förälder eller släkting är negativt inställd till minoritetsspråket kan detta hämma språkutvecklingen.

v  Använda ditt modersmål i alla lägen som tillåter det, då ser barnet att modersmålet är något positivt, värdefullt och något att vara stolt över. Barnet ser upp till dig som är förälder och vill tala samma språk som du.

 Tänk på att:

v  tvåspråkigheten inte ärvs automatiskt av föräldrarna, utan är en medveten process.

v  Minoritetsspråket behöver extra mycket stöd.

v  Utvecklingen av två språk tar många år. Det är viktigt att inte ge upp och byta språk om barnet inte genast börjar uttrycka sig på båda språken.

v  Det hör till en typisk tvåspråkighetsutveckling att barnet under de första åren inte skiljer på språken och blandar dem.

v  Var konsekventa och låt barnets språkutveckling ta sin tid.

 

Källor

Arnberg L., Så blir barn tvåspråkiga. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1994.

 Oker-Blom, G., Sandvik, M. & Hyvönen, S. (2003). Med språket i centrum. Språkstimulans i elevgrupper med varierande bakgrund. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen.

 Skutnabb-Kangas, T. (1981). Tvåspråkighet. Lund: Liber Läromedel.

Wagner, Å. K. H. (2004). Generellt om språkutveckling. Ingår i TRAS – Tidig registrering av språkutveckling. Handbok om språkutveckling hos barn. Stavanger: SPF-utbildning.

http://www.lukimat.fi/lasning/informationstjanst/tvasprakighetens-inverkan-pa-lasning

 http://www.spraknamnden.se/sprakvard/innehallsforteckning/4_02/lindberg_4_02.htm

 http://www.folkhalsan.fi/PageFiles/20396/sprakgroddar%5b1%5d.pdf

http://www.barnlogopeden.se/ 

Ps. Alla ni som inte är överrens med vad som står i texten bör vända er till källorna som angivits!

Och att texten nämner finska betyder INTE att detta bara gäller finskan

Ja, det där har jag också läst tidigare. Och instämmer. Jag kan förtydliga vad jag sagt innan, att jag och pappan inte bor ihop och bara träffas 15 minuter/gång och då talar engelska med varandra. Dottern känner igen engelska och kan kommentera "du pratar med papito". 

Det jag undrar är hur man gör när barnet ska lära sig läsa, börjar man med båda språken parallellt? Speciellt eftersom jag är så tidigt ute så kanske det är lättare med bara ett lässpråk? Spanskan har ju andra ljud än svenskan för samma bokstäver. 

Thalis: Jag har inte sagt att jag tror du hittar på, jag frågade bara varför :)

TS skrev att hon bara ställer enstaka frågor till barnet på spanska eftersom hon inte kan samtala. Jag tror inte det är någon fara med det, helt enkelt.

Barnet visar psykopatiska drag.

Nu under julledigheten har dottern varit hemma hos mig (pappa är bortrest) och kommer att vara till skolstart. Jag märker att hon blivit mer kärleksfull. Kanske är det så att hon har haft svårt att landa någonstans. Att vi har haft det för stressigt. Att komma hem på kvällen kl. 17 och sova kl. 20.30 ger inte mycket tid att umgås. Hon verkar gladare och mysigare nu. Vi får se hur det utvecklar sig och ta ställning till hur vi ska göra nästa termin. Jag kommer att vara föräldraledig/sjukskriven(grav) från april så då blir det kortare dagisdagar osv. 

Det är lättare för henne med rutinerna nu när vi har samma rutiner varje dag, hon har börjat klä på och av ytterkläder t.ex. något hon brukar börja gråta över annars. 

 

Kan det också vara så att det fungerar bättre för att hon inte träffar pappan?

Ja, det är lätt att tänka så, även om man inte vill. Vem vill tro att ens barn har det dåligt hos sin andra förälder?

Idag ritade vi teckningar till pappa som kommer hem imorgon. Hon ritade mig, pappa och sig själv. Hon hade kul och vi ritade flera teckningar. Sen ritade hon en teckning med pappa och hans fru och sig själv och förklarade allvarligt "de är arga på mig för att jag slog pappa i ansiktet".  

Men hon vill hem till pappa. Hon säger på Skype (till honom) att hon älskar honom och att hon vill till honom. När hon är ledsen hos mig så gråter hon efter pappa.

Jag vill tro att förbättringen beror på att hon har lov och roligare, jag tar mig såklart mer tid att läsa för henne, gå ut och låta henne cykla och umgås eftersom jag HAR mer tid. Hon säger oftare att hon älskar mig. Men hon leker fortfarande ofta själv.Hon äter med oss alla måltider (vi daltar ju inte med mellanmål i tid och otid). Frukost, lunch och middag.

Idag var hon 4 timmar på dagis, när jag hämtade sa de att hon klätt av och på sina ytterkläder själv (vilket hon vägrat förut). Men när jag letade upp henne var hon i ett nedsläckt tomt dockrum och lekte själv. När jag kom in sa hon först "nej, jag vill vara själv". Sen såg hon att det var jag och bjöd in mig i leken. Hon brukar göra så på dagis, gå undan och vilja leka själv. Hon är så självständig. Jag kan ibland höra badkaret fyllas hemma och då har hon bestämt sig för att ta ett bad (det finns temperaturspärr). 

Vi får se veckan som kommer, om något händer. Jag jobbar tyvärr heltid ett tag till, så jag har inte möjlighet att vara hemma massor med henne  Men fr.o.m. maj och troligtvis tidigare. 

Jag älskar henne oerhört mycket och det känns så bra att känna att hon trivs och är glad nästan hela dagarna. 

Idag busade jag lite med henne och fångade henne och kramade henne när hon inte var beredd (tydligen) då slog hon mig med knytnäven i ansiktet, på glasögonen. "Jag ville inte att du skulle ta mig". 

Hon sa allvarligt idag till storebror "du är jobbig xxxx" När han sprang runt (han är hyperaktiv).  

Hon har helt enkelt mer integritet och är mer lillgammal än jag är van vid av så små barn.   

Lägg av.

Trådstartaren nämner själv "antisocial personlighetsstörning". Jag håller med om att tecken tyder på det, speciellt när det är ett så litet barn.