Ivf/FET Töserna 2012

Mandelmumsa: Kan tänka mig att det måste varit en stor besvikelse. Och sen att behöva vänta så länge på operation. Ledsen för er skull att ni fick gå igenom det. Nu hoppas vi att det går vägen den här gången!

Vårt missfall var så tidigt. Så det gick inte att se om en eller två fäst.
Vi fick göra ett ultraljud, men det var för tidigt att se någon hinnsäck, läkaren sa att embryot hade först fäst och sen släppt väldigt tidigt, och hon sa att slemhinnan var kraftigare än vad den ska vara och av den anledningen samt vårt positiva test så kunde hon därför ändå säga att det rörde sig om ett mycket tidigt missfall, vilket hon skrev i journalen.
Det känns annorlunda den här gången. Dels testet var väldigt svagt på TD förra gången. Betydligt svagare än denna gång. Sen 5 dagar senare när vi var på inskrivningssamtal hos MVC så visade testet negativt där. Vi blev så chockade. Jag hade dock under veckan verkligen inte känt något alls så lite förberedd var jag. Men det blev en sådan kalldusch att sitta där hos barnmorskan och hon säger att det är negativt. Vad knäckta vi var.  
Den här gången har jag inte heller känt så värst mycket (svullna bröst och molvärk), men det är på nått vis annorlunda ändå. Sen testade vi ju igår, 6 dagar senare och det visade desto starkare positivt så jag hoppas verkligen att detta kommer gå bra!

Jag väntade till min TD och tjuvtestade inte. Min TD var 14 dagar efter ET. Hur många dagar efter ET är din TD?
Det där är ju så olika från klinik till klinik. 
Anledningen till att jag väntade var risken med att få ett negativt resultat om man testar tidigt, som inte behöver betyda att det är kört utan bara att det är för tidigt. Det skapar en massa grubblerier och onödiga bekymmer kan jag tycka. Så jag kände att jag ville vänta till TD för då känns det mer definitivt. Är det negativt då så vet man. Och det är sannolikt bäst att ställa om sig på ännu en omgång IVF. Jag hade dock innan bestämt mig för att om det är negativt så ska jag tänka långsiktigt. Jag skulle inte ge upp. Så peppade jag mig själv innan för att orka med ett eventuellt negativt resultat, och det gör jag fortfarande. Skulle något gå snett nu så tänker inte jag ge upp! Det blir i så fall en till omgång för oss.  
Men nu tänker vi positivt! Det SKA gå vägen för oss båda den här gången Mandelmumsa!! Pepp,pepp!!  

Glömde säga att jag har BIM på måndag, så man kanske inte behöver dras med ovissheten så många dagar till!

Vet inte om jag berättade för er att vi fick en till frysen också? Det var två som var lite långsamma som de skulle odla vidare, och en av dem frös de sedan in. Det framgår inte av brevet hur många dagar den odlades. Känns ju bra att ha den i backup. Om den klarar upptiningen så kan vi sätta in den i augusti!

Ja det var tufft med utomkvedet, men tror missfallet året efter, förra året, var ännu värre! Blev gravid på vårt första ET, testade positivt på RD 9 och fortsatte plussa. Så anade ingenting förrän man kom till första ultraljudet och man återigen får höra att det inte ser ut som det ska!! Det var fruktansvärt och det kändes som jorden rämnade!! Andra gången vi kommer till ultraljudet och får ett dåligt besked! Kändes som en högre makt hade bestämt sig för att vi minsann inte ska få några barn! Det blev ju bara fel hela tiden! Var så fruktansvärt besviken och ledsen, men även förbannad för jag tyckte inte vi förtjänade det här. Så fick jag undersökas igen och först trodde de att det kanske var ett nytt utomkved och då blev jag skraj! Vi gör Ivf och det blir ÄNDÅ utomkved!? Då kommer ju Ivf inte heller funka för oss! Så när de såg att en hinnsäck satt där den skulle, i livmodern, blev det ändå en lättnad på det viset att det iaf inte var ytterligare ett utomkved, det var inget systemfel om man kan uttrycka det så! :) Missfall är ju så vanligt och det betyder ju inte att man inte kan få barn senare. Eftersom man inte såg något foster så konstaterade man att det var ett tidigt missfall och att fostret hade tillbakabildats av sig själv, så kallad ofostrig graviditet. Jaha, då fick man lära sig något nytt! En och en halv vecka innan ultraljudstiden tyckte jag att alla mina symtom försvann och blev skraj att det var något på tok, typ ett MA. Och det var ju inte så far off. Men hoppades förstås innerligt att allt skulle se fint ut! Jag hade ju inte haft ens den minsta blödning!
Sen valde jag att göra en skrapning för att kunna börja om på noll så fort som bara var möjligt, istället för att gå och vänta på en missfallsblödning som eventuellt skulle komma några veckor senare. Mitt hcg var för högt för att man skulle kunna ta mediciner. Så börjar jag ändå se framåt igen mot att göra FET i maj (detta var i mars och i juni skulle vi bort på semester, sedan stängde kliniken för sommaren). Men sen i april, mitt under påsken börjar jag känna mig riktigt risig, får feber och frossa. Försöker ändå genomföra påskmiddagen men när jag upptäcker tjocka gulaktiga flytningar bestämmer vi oss för att åka in! Då är jag sjuk, de säger att det är bra att vi kommer när vi kommer. Blir inlagd och får dropp och antibiotika i tablettform. Fortsättning följer..

Det visar sig att jag fått ytterligare en äggledarinflammation (hade det när jag var 17 och det var då mina äggledare tog skada). Sen får jag åka hem för de tänker att antibiotikan klarar det här. Sen blir jag lika dålig efter några dagar igen och åker in. Då har inte antibiotikan tagit och jag får istället antibiotika intravenöst! Jag måste ligga inne i flera dagar för man kan ska helst inte operera när man har en inflammation i kroppen. Och denna vidriga sjukhusmiljö! De öppnade upp med ett stort snitt och rensade bort allt var. Bad dem kolla statusen på mina äggledare men tror ni jag fick något vettigt svar, nä! De flesta läkare vill bara plocka bort äggledarna så fort man haft ett utomkved eller de har skadats. Men jag vill inte ta bort något som eventuellt kan fungera! Då kapar jag helt alla chanser att det ska lyckas på naturlig väg! Och rehabiliteringen, vilken pers! Det var vidrigt!! Så mycket värre på alla sätt än när man var 17! För att inte tala om vilken psykisk terror det var att handskas med det faktum att hela den här incidenten gör att vi inte kan göra något bloody FET förrän tidigast i augusti!!!!! (detta är APRIL!!!!!) Ville bara gå vidare med nya försök så fort som möjligt och glömma det som varit. Och så låg man istället i en sjukhussäng över halva påsken och Valborg, hur kul är det? Fan!!! Jag mådde så psykiskt illa som jag aldrig mått förut och hoppas jag aldrig mer behöver må, det var skrämmande...
Det enda vi kunde göra var att hoppas att jag skulle bli bättre så pass fort att vi åtminstone kunde komma iväg på vår månadslånga utomlandssemester i juni och försöka att släppa allt annat och njuta av resan. Som tur var hann jag repa mig till dess och vi kunde njuta av resan. FET gjordes sen sist och slutligen 1/9. Men, som sagt så har vi nu hunnit upp i fem återföringar som inte har resulterat i något alls efter missfallet!

Tack för pepp, Make your, det behövs som du märker!! :)

Herregud vad du har gått igenom Mandelmumsa.
Blir alldeles tagen.
Det är bara så orättvist. 
Önskar SÅ att det ska gå bra för er den här gången! Ni ska inte behöva gå igenom mer skit nu.
Som sagt, håller tummarna stenhårt!!! 

Det är bra att man får skriva av sig här och peppa varandra!
Detta pendlande mellan hopp och förtvivlan är så jobbig.
Själv har jag två veckor kvar till VUL och är så nojjig.
Hade hoppats att ett positvt test kunde lugna mig lite, men det är ju så mycket som kan gå snett ändå och som man inte upptäcker för än på VUL. Men får försöka tänka positivt. Just nu vill jag börja må illa och få avsmak för mat, för det är ju ett gott tecken. Får hoppas det kommer till veckan. Fast då kommer jag nog ångra det jag skriver nu ;)

 

Make your: I Örebro får man alltid TD 16 dagar efter ET/FET. Det är ju inte så lite det om du har både svullna bröst och molvärk! Mer än så kan man inte förvänta sig så här tidigt! Vi pratade om det igår jag och mannen, att de flesta som blir gravida på naturlig väg fattar ju inte det förrän kanske v. 6-7 tidigast, när de börjar reflektera över att det var länge sen de fick någon mens! :) Alltså har de inte känt av några symtom. Förbannelsen med Ivf är att man vet om precis vad man gör hela tiden, man vet om att och när embryot sätts in! När graviditeten syns på en sticka är hcg uppe i 25 :) När jag hade mitt utomkved var jag uppe i 10 000! DÅ hade jag symtom, men inte så mycket då heller. Det var typ bara svullna bröst och känslighet. Hur kan man förvänta sig att känna något som inte ens går att mäta trots stickans extrema känslighet? Och embryot är så litet att det inte går att se med blotta ögat! Man känner inte när en fästing sätter sig på en, och den är mycket, mycket större än embryot vid den här tiden. Vi letar symtom eftersom vi så gärna vill få bekräftelse på att det som vi vet att vi har gjort har lyckats! Fast det egentligen är fullständigt orimligt att känna några symtom så tidigt. Illamående brukar väl dröja några månader? Summa summarum, så tidigt som runt TD ska man inte förvänta sig att ha några symtom! :)) Tror att väldigt många, inklusive jag själv, har inbillade symtom! Önsketänkande som framkallar och förstorar symtom som kanske egentligen inte är där. Under mina fem misslyckade återföringar har jag tyckt mig ha flera graviditetssymtom under fyra av dem! :) Så jag är själv väldigt lättlurad! Kanske känner du bara det som verkligen finns där, Make your!

Vad roligt att du fick en till frysen!!! Det är ju jättebra!! 

mandelmumsa. Vilket helvete du har gått igenom. Och att sen ha gjort 5 insättningar som blivit minus måste vara jobbigt. Jag gjorde ju en ET som blev + men missfall sen dröjde det till 4:e Feten till detta plus.

Fan vad orolig jag är nu. Jag testade idag igen på morgonurin denna gång och testen är jätte svaga. Hade jag inte testat med digital igår som visade plus med 1-2 så skulle jag tro att dessa test är negativa. Kan det vra så att billiga tester är så dåliga? I sånna fall är det ju inte okej även om dom är billiga. Jag är nu jätte orolig att graviditeten stannat av och att ett missfall kommer.

Jag har ju lite mer symtomer dom senaste dagarna. jag mår mer och mer illa för varje dag. Jag har svårt att äta det tar stopp efter bara några tuggor. Mina bröst är ömma och blir mer och mer ömma för varjedag.

Panik just nu. jag vill spara den ända cb digital jag har kvar tills tisdag så jag då kan se att den ökat från 1-2 till 2-3 På tisdag har det gått en vecka sen jag tog den första cb digital.