• Anonym (förundrad fästmö)

    sambons exfru behåller hans efternamn...varför?

    Jag och min sambo är förlovade och har fått en gemensam dotter. Innan vi träffades var han gift (i 1,5år) med en annan kvinna som han har två barn med (de var tillsammans totalt 4,5år). Hon har nu ensam vårdnad om barnen och de träffar tyvärr inte sin pappa så ofta. Det är rätt bråkigt överlag min sambo och hans ex emellan.

    Något jag länge undrat (och stört mig lite på) är varför hon väljer att ha kvar hans efternamn? varför tar hon inte tillbaka sitt eget? Det skulle nog vara det första för min egen del om jag skulle varit i hennes situation - speciellt med tanke på att hon emellanåt verkar tycka att min sambo är "roten till allt ont"... Visst, måhända att jag har en släng av "svartsjuka" (?) men jag vet ju att när vi gift oss kommer jag också att få min sambos efternamn. Jag bara undrar lite vad hon har för anledning? Det är ju inte så att de var gifta i 10år eller mer, så att hon verkligen "vant sig" vid namnet? Är det för att hon vill ha samma efternamn som sina barn? Då kan hon ju bara låta dem få hennes efternamn? Eller bottnar det i att hon fortfarande inte släppt honom? (under de få år jag o sambon varit tillsammans har hon gått in i och kraschat minst 3 nya förhållanden, nu nyligen gått in i ännu ett nytt).

    Jag bara klurar lite....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-13 20:52
    kul med respons ;)

    min sambos efternamn är väldigt unikt, bara ett fåtal i sverige som har namnet-alla dessa är då förstås släkt med varandra. då exfrun inte längre har med släkten att göra kan detta ju te sig lite underligt att hon behåller detta släktnamn (tkr iaf svärmor)? såklart har hon med min sambo att göra, men ni förstår kanske..

    men som de flesta här som är i hennes situation; verkar det ju handla om att barnen har samma namn...? (själv hade mina föräldrar olika efternamn, och jag hade samma namn som min pappa under uppväxten. med det inte sagt på något vis att det var svårt att förstå att jag hörde ihop med min mamma i olika sammanhang?)

    att min o sambons gemensamma dotter nu har mitt efternamn ser jag dock som självklart, eftersom att som berättat sambon, hans ex och deras två barn bär hans efternamn. skulle min dotter också få det nu skulle jag känna mig ytterst utanför - oberoende om det är VI nu, och sambons tidigare äktenskap är historia. vi väntar tills vi gifter oss så byter både jag o dottern :)

    och ni får tycka att jag är löjligast i världen :) ett namn betyder mycket för mig, då det bland annat verkligen representerar att jag blivit en med min man på riktigt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-14 18:55
    hahaha! oh, vilka skratt vissa av er skänkt mig. (tack!) herregud va vissa engagerar sig i en liten tråd på ett forum...
    de va inte meningen att provocera?
    självklart vet jag att exet har rätt till namnet o de accepterar jag, tycker bara det är konstigt om jag tänker på hur jag själv skulle tänkt i hennes situation.
    men alla är vi olika :)

  • Svar på tråden sambons exfru behåller hans efternamn...varför?
  • Anonym
    ica skrev 2012-03-13 06:25:20 följande:
    Skulle jag skiljt mig så skulle jag tagit tillbaka mitt gamla efternamn. Man har ju gemensamt efternamn som en markering att man är en familj. Möjligheten finns ju att x-frun inte ens tänkt på det hela.

    skulle du vilja heta annorlunda än dina barn? (barn pappan inte ens har så mycket kontakt med, du har ansvar för, men de ska heta annorlunda än du?)
  • Anonym

    jag vande mig direkt med min mans efternamn och skulle inte byta tillbaka om vi skulle skiljas.
     
    vet flera som behållit sitt nya efternamn trots skilsmässa. inge konstigt alls anser jag.
     

  • Cecese
    Anonym (nejnej) skrev 2012-03-13 01:07:37 följande:
    Men om man haft ett efternamn i låt säga 25 år och gifter sig, för att sedan skiljas efter 5, då har man väl inte hunnit levt och formats (som någon skrev) särskilt länge. Fått en ny identitet etc... Jag skulle ALDRIG behålla min mans efternamn om jag skilde mig. Verkar bara märkligt i min värld :).
    Jag har som jag skrivit tidigare haft mitt nya efternamn i 5,5 år och ja, det känns verkligen som mitt. Det kommer helt naturligt och känns inte konstigt på något sätt. Det skulle bara kännas konstigt att byta tillbaka eftersom det efternamnet inte känns som jag längre. Sen vill jag verkligen heta samma efternamn som mina barn, dels har våra gemensamma barn det efternamnet men även min dotter fick samma efternamn (inte hennes biologiska pappa). Jag tycker inte alls det är konstigt att jag behåller efternamnet. Vi har ju trots allt levt ihop flera år, vi är gifta och har barn ihop. Hade det inte varit barn inblandade så skulle jag kanske tänkt annorlunda och tagit tillbaka mitt gamla namn. 
  • Anonym
    ica skrev 2012-03-13 06:25:20 följande:
    Skulle jag skiljt mig så skulle jag tagit tillbaka mitt gamla efternamn. Man har ju gemensamt efternamn som en markering att man är en familj. Möjligheten finns ju att x-frun inte ens tänkt på det hela.
    Jag håller inte alls med dig. Namnet är mer än att man är "en familj". När du jobbar så känner alla dig vid namn, när du söker nytt jobb exempelvis och byter namn börjar du om på 0 igen. Du måste byta alla id-kort, pass, körkort, kontokort, inloggningskort till banken, emailadresser etc och det är både jobbigt och kan bli dyrt (när jag gifte mig kostade det runt 1000 kr att byta namn överallt).
  • SallyBlixten
    Anonym skrev 2012-03-13 00:54:25 följande:
    Jag fattar inte varför man överhuvudtaget tar någon annans namn. Jag skulle tappa min identitet om jag helt plötsligt skulle heta t ex Svensson. 

    Ni som pratar om att det är för barnen. Kan inte barnen ha dubbelnamn då? 
    1. Jag har bytt efternamn utan att tappa min identitet, vi är många som klarar det. Det kommer ju inte så plötsligt som du verkar tro. (Om du inte fattar hur man behåller sin identitet trots att man byter efternamn så är det ju skönt att det numera är vanligt och helt OK att behålla sitt barndomsnamn.)

    Däremot kan en skilsmässa komma plötsligt och det där kanske du har en förklaring till att det tar tid för en del att byta tillbaka.

    2. Nej, dubbelnamn finns inte som alternativ längre.
    Vi ärver inte jorden från våra föräldrar, vi lånar den av våra barn.
  • vampyria2
    ica skrev 2012-03-13 06:25:20 följande:
    Skulle jag skiljt mig så skulle jag tagit tillbaka mitt gamla efternamn. Man har ju gemensamt efternamn som en markering att man är en familj. Möjligheten finns ju att x-frun inte ens tänkt på det hela.

    Men du är väl fortfarande en familj med dina barn ärligt talat så gifte jag mig mest för att få samma efternamn som mina barn, för mig känns det viktigt och känns bra att i tex alla kontakter med myndigheter så hörs det direkt att vi hör ihop.
  • Anonym
    SallyBlixten skrev 2012-03-13 08:42:58 följande:
    1. Jag har bytt efternamn utan att tappa min identitet, vi är många som klarar det. Det kommer ju inte så plötsligt som du verkar tro. (Om du inte fattar hur man behåller sin identitet trots att man byter efternamn så är det ju skönt att det numera är vanligt och helt OK att behålla sitt barndomsnamn.)

    Däremot kan en skilsmässa komma plötsligt och det där kanske du har en förklaring till att det tar tid för en del att byta tillbaka.

    2. Nej, dubbelnamn finns inte som alternativ längre.
    Jag kände att jag tappade min identitet litegrann. Helt plötsligt så började folk fråga vem jag var när jag ringde och mailde via jobbet (kollegor och bekanta jag inte pratade med varje dag). När jag sökte jobb fick jag påpeka att jag var samma person som Anna Andersson (exempel), för annars var jag en okänd person som söke tjänsten.

    Det tog nog ett år innan mitt nya namn var inarbetat överallt och jag kände mig bekväm med det. Jag gifte mig vid 36 och hade alltså länge jobbat mig upp med mitt gamla namn. Därför vill jag inte byta tillbaka och ha samma problem igen. Min man får helt enkelt stå ut med att han lämnar fruar efter sig med hans efternamn om han skulle välja att gifta om sig.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-13 08:47:01 följande:
    Jag kände att jag tappade min identitet litegrann. Helt plötsligt så började folk fråga vem jag var när jag ringde och mailde via jobbet (kollegor och bekanta jag inte pratade med varje dag). När jag sökte jobb fick jag påpeka att jag var samma person som Anna Andersson (exempel), för annars var jag en okänd person som söke tjänsten.

    Det tog nog ett år innan mitt nya namn var inarbetat överallt och jag kände mig bekväm med det. Jag gifte mig vid 36 och hade alltså länge jobbat mig upp med mitt gamla namn. Därför vill jag inte byta tillbaka och ha samma problem igen. Min man får helt enkelt stå ut med att han lämnar fruar efter sig med hans efternamn om han skulle välja att gifta om sig.
    Männen fixar det nog. De nya kvinnorna är de som lider mest, vad det verkar.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-13 08:51:00 följande:
    Männen fixar det nog. De nya kvinnorna är de som lider mest, vad det verkar.
    Ja, och jag skulle nog inte tycka supersynd om fru nr 2 om hon inte gillade att jag bar hans namn. Mwoohaha
  • Anonym (Makens namn)

    Jag skulle inte byta tillbaka om vi bröt idag. Vi har varit gifta i fem år och har fått två barn tillsammans, det om något har format mig. Tänker jag på mig med mitt flicknamn tänker jag på den jag var när jag var kanske 20, är 32 idag, och det är ljusårs skillnad. Även om äktenskapet skulle ta slut är de här åren i mitt liv inget jag kan eller vill göra ogjort. De är en otroligt viktig del av mitt liv och jag tror namnet vore ett minne av det, en bekräftelse av att åren haft stor betydelse.

Svar på tråden sambons exfru behåller hans efternamn...varför?