Varför blir man hemlös?

ska på fest nu, på er!

Puss - "Ta emot hjälp innan de drogar ner sig totalt.
vilket är svårt, eftersom många har drogat sen tonåren och är inne i en social struktur som är benhård".

Jo precis, många tycks hamna i den benhårda sociala strukturen som bara gör det ännu svårare. Visst kan jag hålla med om att många relativt ofta kunnat undvika att hamna där, men när de väl gjort det. Ska man lämna dem åt sitt "öde" då? Jag vet att det finns en massa åtgärder, men när de inte heller fungerar då?

Ha det så kul på festen då

Ja, varfor blir man hemlos?? Valdigt intressant trad.

Det hander val for att man som person ar uppbygd sa att man inte kan klara av de ansvar och skyldigheter som samhallet man lever i har "bestamt" att man skall klara av. Det i kombination med ingen familj som orkar eller kan hjalpa gor val att man hamnar utanfor granserna? Jag tanker inte sa mycket pa varfor folk ar hemlosa, utan mer pa att hjalpa de som behover hjalp sa gott jag kan.

Som boende i New York sa ser jag hemlosa hela tiden och jag ger dem garna pengar. Jag ger dem hellre mat, eller en kaffe eller nat sant, men det ar inte alltid de vill ha det, och da ger jag dem pengar i stallet!! Det ar inte mitt kall i livet att doma manniskor for vad de gor, och jag tror knappast att en missbrukare eller alkoholist kommer sluta att missbruka for att jag inte ger dem pengar.

Har i New York sa ar det uppenbart att det ar psykiskt sjuka som gor upp den storsta delen av de hemlosa, men New York och USA funkar lite annorlunda an Sverige sa jag har svart for att yttra mig om hur det ar i Sverige over huvud taget.

Min man som ar polis kanner de flesta hemlosa i varan hemstad. De ar harmless som han sager, och de gor oftast inte nagon illa. De vill precis som puss sager oftast faktiskt inte ha hjalp; de klarar inte av att vara en del av samhallet som det ser ut just nu. Och som samhallet ser ut sa ar det inte uppbyggt for att hitta en vag som gor att de vill fa hjalp heller, sa jag ger pengar nar kan, mackor annars, och sa. Det kanns liksom som att det ar allt jag kan gora for tillfallet.

Mamali: Soc har säkert inte massa lägenheter att fördela i alla kommuner, men i de stora iaf och antalet räcker säkerligen inte åt alla, är säkert viss kö. Har själv bott i ett bostadsområde med lägenheter som är tämligen dyra i den här staden, iaf 6-7 00 000 för en enrummare. I vårt höghus fanns en del "soclägenheter" samma med grannhusen. Och jo, de som bodde där mådde inte helt bra, dte märktes, hade kontakt med vissa, men ingen var "jättestörande" Så, jag vet att det finns "soclägenheter" och det handlar inte om hyresrätter, utan bostadsrätter soc köpt upp och alltså hyr ut till folk som vanligen har svårt att få bostad

Men jag håller me dom att d et är åt h-lsicke med bostadspolitiken!

Jag kom att tänka på utländska gatubarnen, min kompis jobbar med gatubarn i delar av Afrika. Alltså dessa ungar, är ofta födda på gatan och har ofta barn själva, inga socbidragsmöjlighter etc. Men denna kristna organisation har byggt upp ett hem åt dessa barn, studiemöjligheter, arbetsträning och mat får de. ÄNDÅ rymmer barnen därifrån tillbaka till gatan. Dels pga sug efter droger, men också för att gatan är trygghet, den enda trygghet de känner till, det är där de har sina vänner osv. Kanske lite samma med en del hemlösa i Sverige också?

Många hemlösa tycks vara ovilliga att ta emot hjälp från socialen därför att de blir så illa bemötta där. Många tycks känna att deras människovärde blir kränkt och att det är så förnedrande att ställa upp på de villkor som ställs. Om det är så eller ej vet jag inte, men jag har läst på många ställen att det är en av huvudanlendingarna till varför de ibland inte tar emot den hjälp de kunde fått av soc om de bara ställt upp på de villkor soc satt upp. Det sägs ofta att de personer som jobbar som socialsekreterare visar väldigt lite förståelse och respekt för hemlösa. Att det borde vara en helt annat typ av människor som jobbar som socialsekreterare åt hemlösa.

Det minsta vi som medmäniskor med ordnade liv kan göra är väl att bemöta dem med respekt och inte se ner på dem. Man kan köpa tidningen Situation Stockholm om man bor i Stockholm, eller prenumenera på den om man bor på annat håll. Man kan jobba som volontär, försöka påverka politikerna att sluta se hemlöshet som ett acceptabelt problem. Man kan skänka pengar eller ge dem något att äta. Angående det här med att många inte vill ge dem pengar för att de tror att det går till alkohol och droger, är det verkligen vår sak att agera överförmyndare åt dem, kan man inte bara avvara den lilla pengen bara för att göra personen ifråga glad, och visa att man respekterar dem, att de är sedda och att man vill bidra till att de får en sådan bra dag som möjligt. Om de slutar ta droger så gör det nog det av andra anledningar än att de inte lyckas tigga ihop pengar till att bekosta sitt beroende med.

Jag tror nog mycket ligger i att soc gör fel.. inte alltid men ofta..
Jag menar.. jobbar man och för övrig är en frisk människa men ändå har dålig ekonomi och söker hos soc så ställer dom oftast en massa extrakrav på att si och så ska man göra och man borde ha sparat pengar osv.. och därför får man ingen hjälp och blir kanske vräkt till följd..
Men använder man då droger knarkar dricker eller va faan som helst så
ordnar soc en lägenhet för att man ska kunna ta sej upp ur skiten och börja leva..

I mitt fall så blev jag placerad i fosterfamilj och bodde där tillsammans med 9 andra barn sammanlagt och alla blev vi misshandlade.. 3 utav oss stack därifrån..
Jag var då 14.. Jag pratade med soc ett antal gånger men fick till svar att jag hade ett bra ställe att bo på och dom har utrett stället 3 gånger och inte hittat något.. Därför kunde dom inte hjälpa mej..
Jag hittade en övergiven lagerlokal där vi bodde under tiden. Det var i 3 olika omgångar så sammanlagt bodde jag där i ca 1½ år..
Jag blev erbjuden av soc att bli placerad på ett hem för missbrukare.
(och då kan jag lägga till att jag ALDRIG använt droger.. )
Där var reglerna att man fick åka hem varannan helg.. Bli drogtestad 1 gång i veckan och desutom ingen mer kontakt med omvärlden mer än då varannan helg..
Det kan man liksom inte acceptera när man faktiskt inte är missbrukare..
När jag äntligen fick nånstans att bo var det genom Tv4 som gjorde ett repotage om mej.. Då tog det ca 2 månader så hade jag helt plötsligt egen lägenhet..
Då var jag 17.. och nu har det gått ca 2 år sen dess och jag har sambo, barn och inga som helst problem..
Så jag tycker inte man ska skälla på drogerna..
Det är i ytterst få fall där man blir hemlös pga drogerna..
Alltid finns det behandlingshem osv som möjligheter..

Tror det är betydligt mer sannolikt att soc har lägenheter i små kommuner där det inte förekommer nån bostadsbrist.

Jag VET att soc inte har lägenheter att fördela i Stockholm (som ju ändå måste vara den största kommunen i Sverige). Folk blandar kanske ihop det med rum i jourlägenhet eller på bostadshotell (ett slags härbärge). Kanske t o m med försöks- eller träningslägenheter? Försökslägenheter fördelas av bostadsförmedlingen efter rekommendation eller påtryckning från sociala myndigheter. Väntetiden för en försökslägenhet är lång f ö. Träningslägenheter har begränsad hyresperiod, dvs klienten kan inte ta över kontraktet.

Jag är så trött på denna vanföreställning som säkert leder till oerhört många missförstånd och kommunikationstrassel mellan soc och medborgare.

Medusan: Hinner inte svara så långt just nu och läsa allt nytt i tråden ska väl ängna lite av lördagen åt familjen också ) men det är sant att soc kräver att man ska vara anmäld på arbetsförmedlingen. Nu kanske jag är fördomsfull, men eftersom arbetsmarknaden idag är så pass tuff, tror jag en hemlös person som har rätt många "luckor" i sitt CV antagligen inte behöver vara "rädd" för att tvingas ta ett jobb.

Så vitt jag vet är arbetsförmedlingen rätt "generös" med praktik osv också, t ex att man får arbetsträna 5-6 timmar i veckan, vilket kan vara en form av rehabilitering, även om man själv inte kanske tror sig orka. Men orkar man dra runt i stan timtals varje dag som hemlös, då tror jag man kan orka det också, faktiskt. Att samhället ställer vissa "motkrav"för att man ska få bidrag ser jag inte bara som fel. Men annars finns ju alltid sjukskrvningsmöjlighet för de som är psykiskt labila och har missbruksproblem.