Varför blir man hemlös?

Ska erkänna att jag inte orkat läsa hela tråden.

Har inte läst hela tråden men svarar ändå.

Vilka åsikter har jag om hemlösa?
Att de är vem som helst, som du eller jag, som hamnat i problem de inte klarat av att reda upp. De är ingen homogen grupp, det finns uslingar där precis som bland alla andra, men de allra flesta är reko människor.

Vilka fördomar har jag?
Hmmm, jo ibland är det svårt att inte tro att alla använder droger... Jag VET ju att det inte är så, men ibland när någon ber om en slant så blir min första tanke att personen tänker köpa knark för pengarna. Och sen får jag alltid dåligt samvete för att jag tänkte så, så då köper jag kaffe eller macka och går tillbaka till personen i fråga med det...

Trynträ: Det där var lite knasiga tankar. Vet du ingenting om svensk psykvård? Narkotikavård? Det finns många luckor att falla igenom, även i vårt trygga svenska samhälle. Sad but true, välfärden är inte vad den utger sig för att vara.

Tycker jätte synd om dem. Det är förjävligt att någon ska vara utan hem!
Sen är jag nog undermedvetet lite rädd för dom..känns som om man inte kan lita på att de är "hundra", många ser ut att vilja kasta sig på en..och det förstår man ju, de är ju desperata och vill ha ens hjälp. I Italien blev vi nästan rånade av en uteliggare..
pappa min blev förbannad men jag kände sådan medkänsla! Det var en kvinna med två barn..

Tycker inte att någon ska vara hemlös i Sverige. Vi med våra skatter måste väl kunna hjälpa alla medborgare? Många hemlösa har haft otur, kommit efter med hyra och vips är du utan bostad.

Okej Tynträ då gör jag det enkelt för dig...

*****************************************************************

Ekot Online
Igår 13:15 - NR: 7718374

Jag personligen har inga fördomar alls med tanke på att jag själv varit hemlös i över 1½ år. Hos oss va det så att vår familj när jag va 12 år bodde i ett hus som vi hyrde o min mamma e missbrukare så hon har aldrig skött hyror o en dag brann det så halva huset va borta när jag kom hem från skolan o eftersom mamma inte heller betalt ngr hyror eller försäkringar så fick kvinnan som ägde huset stå för allt själv o för hennes del va det ett lätt sett att bli av med oss men vi fick ingen hjälp ngnstans ifrån för att ha ngnstans att bo tills vi hitta ngt o mamma sket i allt o pappa hade jag inte sett röken av sen jag va liten så då va jag hos vänner i trappuppgångar under 1½ år. Det va absolut ingen trevlig tid o kan ju även meddela att det va då jaggg förlora min oskuld o till vilken anledning?

Jag anser att detta är fel at barn/undomar blir drabbade men sådana som min mamma får helt o fullt ut skylla sig själv!

*****************************************************************

Ekot Online
Igår 13:24 - NR: 7718602

Puss fanns inget här i Halmstad då som kunde hjälpa oss. Jag gick personligen själv till soc efter som de hade övervak på oss men va säger gubbjäklen?
Har du inte vänner så länge? O vart e mamma? Hur ska jag veta det. Hon låg väl nerdrogad hos ngn som vanligt. O man vill inte tillbringa hela sin tid hos sina vänner under 1½ år. Känns inte okej. Visst det va okej för två av mina vänners föräldrar men fick de ngr pengar för det? Nope inte av soc o inte av mamma så då valde jag att gå till nästa o lika dant där sen vågade jag inte ens synas i skolan.

*****************************************************************

Ekot Online
Igår 13:33 - NR: 7718859

Puss: jo så va tyvärr den bittra sanningen om mitt liv. Efter att skolan gång på gång anmält att vi behövde bostad fick vi en bostad en bostadsrätt (tillfälligt) som va soc egna hus o där fick vi bo. När vi går in genom dörrarna har man inga höga krav med tanke på att man levt i en väska så länge men så här i efterhand fattar jag inte hur soc ens tyckte att vi skulle bö där. Det va blod över hela tapeterna o taket o köket o det va ingrott skit i hela huset tapeterna va totalt förstörda men fullt med brännmärken. Nej det va under all kritik men där bodde jag tills jag va femton o min mamma ville åka till afrika i tre månader o rädda elefanterna (daaaaaah). Då gick jag på ett skoldagehm för sådana som inte gått i skolan o bråkade mycket o det räddade mig. jag bad de ta mig ifrån min mamma men de gjorde allt för att jag skulle vilja stanna men jag va inte där när hon kom hem från afrika.

*****************************************************************

Ekot Online
Igår 18:45 - NR: 7725233

Nej ni som undrar varför det gick så fel i mitt fall.
Det kan man verkligen undra säger jag med. Jag har många ggr i min äldre uppväxt ifråga satt socialen o det ända de skyller på är att jag hade en pappa. Ja en pappa vars jag inte träffat alls tills 3 månader efter jag till slut fick ett lvu.

Anledningen till lvuet va ju för att min mamma inte skulle kunna plocka hem mig igen o det va ytterligare jag igen som 15 åring som såg till att jag fick det. Jag ville inte tebax till ett hem med henne med missbruk, fysiskmisshandel o framförallt den psykiska misshandeln. Halvåret innan det brann i vårt hus så blev jag våldtagen av min mammas dåvarande kille o hon stod o titta på o tyckte det va helt okej. Ska ett barn behöva leva i sådana förhållanden?

Men i alla fall jag kom till ett jourhem o fick vara där i tre månader och under tiden hände nada. Men när det "precis" hade gått tre månader stod min pappa i dörren där o ville att jag skulle följa med honom hem o det gjorde jag men det funka inte där heller med tanke på att jag inte kände honom eller hans familj.

Socialen ansåg att när ja va hemös skulle jag ha ringt min pappa. Men hur ska jag kunna ringa ngn jag inte känner, inte vet vart han bor, inte har ngn telefon?

Nej det svenska samhället har jag inte mycket till övers för...

*****************************************************************

Så tycker du fortfarande att _alla_ får skylla sig själv? Du kan ju inte veta folksbakrund till det hela eller hur? Personlig konkurs mm

Psykiatrireformen var ju ett stort misslyckande som drabbade många trasiga själar och i ett huj ökade antalet hemlösa i Sverige.

"Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner, men en kantstött människa till ingenting?"

"Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar,
men låter sköra människor hamna på gatan?"

jag har vart hemlös (när jag var 14-15) och det berodde på fel från soc.. dom räknade med att jag hade ett hem fast jag bodde hos fosterföräldrar som misshandlade mej och låste in mej mm..

Därför har jag inte mycket fördomar..
tycker bara dom som är fast i missbruk och fortsätter knarka osv borde skärpa till sej innan dom försöker skaffa saker dom ändå inte kan sköta om som missbrukare..

Pallas: Tänkvärda citat!

Ja, hur man tänkte med psykiatrireformen är väl en gåta. Eller nej, tanken var väl god, men idag måste man känna sig enormt skamsen! Här i Malmö finns en hemlös man som varje dag (eller nästan iallafall, nu på vintern håller han sig nog borta) står på gågatan med en tröja där det står "offer för psykiatrireformen" och på andra sidan står mer detaljer om hur livet blev för honom och andra, när de kastades ut i ett samhälle han inte var redo att leva i. Han bara står där, säger ingenting, ber inte om någonting... Så jäkla sorgligt.

Jag håller verkligen med Isolde.

Puss skriver: Jag vet. Tro mig. Jag jobbar med psyksjuka.

Jag kan också skriva: Jag vet. tro mig. Min bror och min morbror är svårt psykiskt sjuka. Har varit sen 14årsåldern, har haft boende men med psykrefomen på 90talet så skulle brorsan klara sig själv. Nu tar min familj UTAN ERSÄTTNING hand om två psykfall. Tro mig. Jag vet. Det är verkligen SKIT med psykården.
Jag kan inte för mitt liv fatta hur man kastar ut så sjuka personer!