Sekundärt barnlös?

Jag har en dotter på fem år, hon kom till på vårt första ivf-försök så innan dess var vi primärt barnlösa i några år så jag vet hur den känslan är också.
När hon var 1 år började vi med ivf igen i hopp om ett syskon. Vi hade okej chanser att bli gravida naturligt också och har aldrig skyddat oss.
Vi har gjort 11 ivf och 6 fet men har ännu inte lyckats. Vägen har kantats av många hinder men läkarna har alltid varit hoppfulla att det ska lyckas igen, därför har vi inte gett upp förrens nu.
Jag har 3 mf bakom mig och har opererat bort min dåvarande fungerande äggledare så nu är jag sk steril dessutom och vår enda chans till fler barn är fler ivf-försök eller adoption.
Vi har nu gått över till det sistnämnda och ångrar varje dag att vi lagt ner så mycket tid, pengar och energi på alla dessa ivfer.
Jag blir ledsen när jag tänker på vad läkarna sagt i snart fyra års tid, att allt ser bra ut och ingen förstår någonting?!?! Kunde de inte bara avrått oss från att fortsätta?
Jag är ledsen över att sååå mycket tid från min dotter har gått till att må dåligt både psykiskt och fysiskt.
Men nu vet jag att hon kommer få ett syskon och det känns fantastiskt. Men det dröjer några år. Men den som väntar på nåt gott:)

Ja, det är skönt att få skriva av sig ibland.

Beklagar dina missfall också såklart. Hoppas att ni får ert syskon till er son. Oftast blir det ju lyckliga slut:)

Vilken fin, men ack så smärsam berättelse,  ivf. hur har du orkat?

11 ivf, skall det stå..

någon mer i samma sits??

Är i samma sits. Har en son på 3,5 som blev till på andra IVF försöket. Innan dess två tidiga missfall o ett utomkvedehavandeskap, på naturlig väg ska tilläggas. Har bara en äggledare till följd av detta. Nu har vi försöks själva i 2,5 år att få syskon o hunnit med 2 IVF o ett fet: Nu kör vi sista IVF med ÄP på måndag, sedan ger vi tyvärr upp. Varje IVF kostar ju 25000 o jag fyller 42 i sommar, så snart är vi för gamla för IVF också. Vill så gärna ha ett barn till o hoppas på ett mirakel. Är tufft när alla runtomkring för syskon.

Här är en till!
Har en son på 6 år som kom till naturligt.
Har försökt cirka 5 år att få ett till barn, 4 ivf med 6 återföringar har resulterat i 2 MF och 1 MA. Har endometrios och opererat bort sammanväxter och endocystor innan vi påbörjade ivf-försöken. Har massa sammanväxter så att bli gravid natuligt är ganska osannolikt.
Det känns ganska hopplöst. När man väl blir gravid med ivf så slutar det i MF/MA.
Vi funderar på ÄD nu för ev beror mf på att äggen blivit sämre kvalitet, men jag bör gå ner lite i vikt innan det, så jag föröker med det nu. Vi har inte ställt oss i kö för ÄD än, har inte riktigt orkat tagit tag i detta. Det är ju inte säkert att missfallen beror på äggen, beror det på ngt annat då hjälper ju inte ÄD!

Vi har skickat in våra journaler till en läkare som gör mf-utredning, men han verkade inte särskilt intreserad av att göra en utredning på oss, han ska kolla igenom journalerna och återkomma om han tycker det är värt att göra mf-utredning. Han lät väldigt negativ så jag tror inte på honom.
Om 2 veckor har jag en telefontid med Danmark där man kan få gratis rådgivning. Hjälp jag kan ju inte danska! Men det får gå som det går!

Det känns som att alla andra kan pluppa ur sig barn på löpande band medan vi kämpar på, utan att få någon riktig förståelse för vår syskonlängtan. Som att vi borde vara nöja med att vi faktiskt fått ett barn. Vi är såklart superglada för vår underbara son, men det skulle vara underbart att få en till...

Hej hej, jag hoppar gärna in här. Vi har en dotter på 3,5 år, som vi fick efter att försökt bli gravida i tre år. Gjorde utredning och de hittade inget fel på oss. Gjorde en spolning av äggledarna och vips, samma kväll blev jag på smällen, trots att de sa att det inte hade något med det att göra, det var tydligen inget i vägen i äggledarna. Men det tror jag inte riktigt på... Nu vill vi ha ett syskon till tjejen, men det går lika segt den här gången. Slutade med p-piller för snart 2,5 år sedan och ännu har det inte hänt något. Har gjort ny utredning som inte visat att det skulle vara något fel på nån av oss. Har bett om att få göra en spolning den här gången också men det fick vi inte.
 Så nu är det väl bara IVF kvar. En del av mig vill göra det, jag längtar efter barn och tyckte att det var underbart att vara gravid och vill gärna vara det igen. En del av mig vill otroligt gärna adoptera men det vill inte min man och en sådan stor grej går inte att tjata fram så jag har fått ge upp den drömmen. Ska på samtal om IVF den 14e maj så vi får se vad det leder till. Mycket pengar blir det ju i så fall eftersom man inte får någon hjälp om man har barn sedan tidigare. Men det får väl gå på något vis. Jag tror att vi kommer ångra oss om vi inte försökt på alla sätt det går, medan man ännu har chansen.
Tänk så det kan bli. När jag var yngre var jag säker på att jag skulle vara färdig med min familj när jag fyllt 30, nu är jag 32 och tiden bara rusar iväg känns det som. Jag är ändå överlycklig att vi har fått en sådan underbar dotter och får vi inga fler kan vi ju ändå glädjas åt henne. Men alla som lider av sekundär barnlöshet vet ju hur det känns när man vill ha fler och det inte går.... Lycka till till er allihop! Hoppas att vi kan stötta varandra!  

Nalles mamma:
När jag skulle göra min äggledarspolning så sa dom att det förekommer att vissa tjejer blir lättare gravida efteråt, eftersom kontrastvätskan kan pressa bort mindre blockeringar i äggledarna. Det verkar ha stämt för dig ju. Tyvärr funkade det inte på mig.

vad roligt att vi har blivit fler! :)

jag håller med dig, Nalles mamma. folk fattar inte. jag blir så jäkla trött på't..;)

hur är det med er?