Yori

Äldre 1 Apr 22:20

98 svar

Sekundärt barnlös?

Eftersöker fler sekundärt barnlösa som vill heja på och stötta varandra!

För allas trevnad vill jag förklara ordets innebörd. Sekundär barnlöshet innebär att familjen har barn och önskar fler, utan att lyckas. detta är inte samma sak som primär barnlöshet där det inte finns några barn i familjen.
Undanbeder alla frågor utifrån mitt tidigare stycke om frågor om vad en familj är för mig osv. en familj behöver inte vara biologisk eller med ett heterosexuellt par. Här är alla längtande sekundärt barnlösa människor välkomna.

Jag själv har en son på 3½ och 4 MF i bakfickan...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-16 00:34
vill bara förtydliga för dig som kika in här och känner att du stör - Det gör du absolut inte. vi säger inte nej till någon som vill skriva en rad, primärt som sekundärt barnlös eller vad du än är! Alla är välkomna. dock finns det väldigt många "primärt barnlösa-trådar" och där får inte sekundärt barnlösa vara med, därav denna tråd! Så välkommen att störa - vem du än är!

"Säg till om jag stör sa han när han steg in, så går jag med detsamma.
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen." - Eeva Kilpi

smulanjag

Äldre 18 Jun 07:56

#41

Hej ! Är gärna med i denna tråd då vi kämpar för att få ett syskon till våran son som är snart 16 månader. Sonen tog ett och ett halvt år att få och då med hjälp av pergotime. Efter avslutad amning när sonen var 9 månader började vi försöka igen och nu 2 pergotimekurer senare plus hjälp med extra progesteron i form av crinone så hoppades jag att det skulle ta sig men inte.. Känns så j-a tröstlöst och jag försöker hålla modet uppe men tanken på att han kanske kommer växa upp som ensambarn gör ont i mig!!. Utredning visar inga fel på mannen men jag har problem med kort lutealfas och troligtvis har jag också dålig äggkvalité så oddsen ser inte goda ut. Är själv 28 år.

vernia

Äldre 27 Jun 13:36

#42

Hej!

Jag hittar ingen grupp där jag passar in. Men jag känner igen mig lite i det ni beskriver förutom att jag verkligen INTE KAN bli GRAVID igen. Jag är 26 år och har en dotter på 20 månader. Det blev en riktig mardrömsförlossning när hon kom där det slutade med att de opererade bort min livmoder för att rädda mig. Jag har numera fått lite distans till händelsen men längtar så otroligt efter ett syskon. Vi utreder just nu våra möjligheter för ett syskon genom surrogat. Det är inte enkelt! Sverige är så långt efter om man jämför med många andra länder. Vi har jätte många IVF-kliniker i landet, men dem är endast till för dem som har en livmoder. Jag och min man lämnas helt utanför systemet. Fast vi har våra egna ägg och spermier som är i bästa skick. Och kostnaderna för att åka utomlands ska man inte prata om.

Så om det är någon tröst för er som kämpar i Sverige med IVF-behandlingar, var glada att ni får hjälp just här och att ni faktiskt har er livmoder i behåll!

Styrkekramar

levavidareutanlivmoder.blogspot.se/

Nalles mamma

Äldre 27 Jun 19:43

#43

vernia skrev 2012-06-27 13:36:25 följande:

Hej!

Jag hittar ingen grupp där jag passar in. Men jag känner igen mig lite i det ni beskriver förutom att jag verkligen INTE KAN bli GRAVID igen. Jag är 26 år och har en dotter på 20 månader. Det blev en riktig mardrömsförlossning när hon kom där det slutade med att de opererade bort min livmoder för att rädda mig. Jag har numera fått lite distans till händelsen men längtar så otroligt efter ett syskon. Vi utreder just nu våra möjligheter för ett syskon genom surrogat. Det är inte enkelt! Sverige är så långt efter om man jämför med många andra länder. Vi har jätte många IVF-kliniker i landet, men dem är endast till för dem som har en livmoder. Jag och min man lämnas helt utanför systemet. Fast vi har våra egna ägg och spermier som är i bästa skick. Och kostnaderna för att åka utomlands ska man inte prata om.

Så om det är någon tröst för er som kämpar i Sverige med IVF-behandlingar, var glada att ni får hjälp just här och att ni faktiskt har er livmoder i behåll!

Styrkekramar

Hej! Klart du kan vara med i den här gruppen. Men jag förstår om du har svårt att hitta personer som är i samma sits, kanske inte helt vanligt. Fy, måste varit otroligt jobbigt det ni gick igenom, och fortfarande går igenom.
Jag och min man håller nu på med vårt första IVF-försök, och oavsett resultat är jag glad att vi haft chansen att prova. Hoppas att ni hittar något bra alternativ för er.
Kram!

AlexandraViberg

Äldre 2 Jul 21:08

#44

Känner mig jätte ledsen idag.. fick mens, som vanligt. Brukar inte bli ledsen och det är inte det jag är ledsen över heller för det är jag ju van med vid det här laget..

Det som gör mig ledsen är att maken blir väldigt deppig när jag får mens och jag får tydligen inte tycka att det är jobbigt? Jag försöker peppa honom med att det faktiskt tar tid och att ja vi har försökt i ett år men att tiden ändå, när man ser tillbaka har gått snabbt, så ett år till är inte HELA världens jävla undergång. Ja det är ju inte roligt men världen går inte UNDER om det händer att vi måste vänta ännu ett år.
Men på detta och så mycket annat angående vår barn situation så får jag alltid höra "men du har ju Sophie" (min dotter sedan tidigare förhållande med en man som misshandlade mig psykiskt och även fysiskt, blev gravid i ett pillerbyte när jag var 16(!) och älskar henne givetvis) och jag blir så ledsen. Att jag har henne lindrar inte min barnlängtan. Lindrar inte alls min längtan efter ett barn med min MAKE. Men han fattar inte att det gör mig så himla ledsen att hennes existens tar bort min rätt att känna mig ledsen över att det tar tid att få barn med honom..

Börjar bli så jävla less och ledsen i ärlighetens namn.. Honom är det förövrigt inget fel på, hans spermieprov var bra. Jag har en äggledare (fick utomkveds i januari) och tror att det är stopp i den andra också..
Det känns som att jag får skuld över att jag redan har barn.. (han är förövrigt som pappa för mitt barn eftersom pappan inte finns i bilden och hon kallar honom för pappa..)

Någon som känner likadant eller har några visdomsord eller råd om vad jag ska göra? Säger åt honom att det inte spelar någon roll att jag har henne.. men han fattar fan inte :(

Sophie 070212, X Jan-12, höger äl rök!

splink

Äldre 3 Jul 13:31

#45

AlexandraViberg skrev 2012-07-02 21:08:14 följande:

Känner mig jätte ledsen idag.. fick mens, som vanligt. Brukar inte bli ledsen och det är inte det jag är ledsen över heller för det är jag ju van med vid det här laget..

Det som gör mig ledsen är att maken blir väldigt deppig när jag får mens och jag får tydligen inte tycka att det är jobbigt? Jag försöker peppa honom med att det faktiskt tar tid och att ja vi har försökt i ett år men att tiden ändå, när man ser tillbaka har gått snabbt, så ett år till är inte HELA världens jävla undergång. Ja det är ju inte roligt men världen går inte UNDER om det händer att vi måste vänta ännu ett år.
Men på detta och så mycket annat angående vår barn situation så får jag alltid höra "men du har ju Sophie" (min dotter sedan tidigare förhållande med en man som misshandlade mig psykiskt och även fysiskt, blev gravid i ett pillerbyte när jag var 16(!) och älskar henne givetvis) och jag blir så ledsen. Att jag har henne lindrar inte min barnlängtan. Lindrar inte alls min längtan efter ett barn med min MAKE. Men han fattar inte att det gör mig så himla ledsen att hennes existens tar bort min rätt att känna mig ledsen över att det tar tid att få barn med honom..

Börjar bli så jävla less och ledsen i ärlighetens namn.. Honom är det förövrigt inget fel på, hans spermieprov var bra. Jag har en äggledare (fick utomkveds i januari) och tror att det är stopp i den andra också..
Det känns som att jag får skuld över att jag redan har barn.. (han är förövrigt som pappa för mitt barn eftersom pappan inte finns i bilden och hon kallar honom för pappa..)

Någon som känner likadant eller har några visdomsord eller råd om vad jag ska göra? Säger åt honom att det inte spelar någon roll att jag har henne.. men han fattar fan inte :(

Känner igen det där. "Tänk på de som är barnlösa på RIKTIGT".... Som att en längtan efter ett barn när man redan har ett inte räknas. Folk som inte är i situationen förstår inte att även sekundärt barnlösa kan längta, och att längtan och sorg inte går att mäta i vem som har det värst.

Dotter född -07, BF med dotter 2 18/9, Bloggar på detsaknadebarnet.blogspot.com

AlexandraViberg

Äldre 3 Jul 14:09

#46

splink skrev 2012-07-03 13:31:41 följande:

Känner igen det där. "Tänk på de som är barnlösa på RIKTIGT".... Som att en längtan efter ett barn när man redan har ett inte räknas. Folk som inte är i situationen förstår inte att även sekundärt barnlösa kan längta, och att längtan och sorg inte går att mäta i vem som har det värst.

Nä jag sa det igår "Ja men du ska väl få längta ifred du då, så längtar jag ingenting?"

Jag sa även att det även kan vara så att jag har det värre, men det fann han ingen logik i och jag fortsatte: För att jag vet EXAKT vad det är jag längtar efter, jag vet exakt vad det är jag längtar efter med själva graviditeten och med det nyfödda barnet.

Det är på olika sätt, men samma längtan. Men bäst man håller tyst här hemma hädanefter tror jag..

Och på ett sätt så har ju han henne också, för hon bor här och hon kallar henne för pappa för att hennes pappa är en jävla idiot på ren svenska. :P

Sophie 070212, X Jan-12, höger äl rök!

Yinsan

Äldre 3 Jul 15:50

#47

Vi har två gemensamma så hemma har vi samma längtan men kan känna igen mig i att omgivningen tycker att jag borde vara så nöjd och tacksam för de två jag har (vilket jag såklart är) och inte vilja ha fler.... Längtan är för fan lika stor ändå oavsett hur många barn man har innan.

AlexandraViberg

Äldre 3 Jul 20:52

#48

Yinsan skrev 2012-07-03 15:50:55 följande:

Vi har två gemensamma så hemma har vi samma längtan men kan känna igen mig i att omgivningen tycker att jag borde vara så nöjd och tacksam för de två jag har (vilket jag såklart är) och inte vilja ha fler.... Längtan är för fan lika stor ändå oavsett hur många barn man har innan.

Så skönt att prata med dom som tycker likadant. Man blir så trött på ALLAS kommentarer att om vi misslyckas så har vi ju iallafall dottern. Jo hon finns ju kvar, men jag var 17 år när hon föddes och jag vill uppleva detta i "vuxen livet" med min make också. Och känna hur det känns att dela på ansvaret istället för behöva slava som jag gjorde i förra relationen.. Nåväl, längtan består.. Vi har iallafall båda blivit spådda fyra barn till, två tvillingpar. Lite över orealistiskt kände vi! :P haha

Sophie 070212, X Jan-12, höger äl rök!

princess77

Äldre 3 Jul 21:41

#49

Hej!Hänger gärna med på ett hörn hör ;)
Har en son som är 15 mån som kom till naturligt efter 5 års försök.
Nu börjar vi sakta längta efter att försöka ge honom ett syskon men är realistiska och inser att det kan ta lång tid igen....
Om det nu går igen ;)

FruIngo

Äldre 3 Jul 23:01

#50

Jag och min man har en son född 2007. Vi har nu försökt få till ett syskon i 1,5 år. Har det senaste året lyckats blivit gravida 3ggr men slutat i mf när jag gått in i v.7 Var hos gyn 19/6 o kollade slemhinnor, livmoder, äggledare osv, allt såg bra ut. Fick trombyl utskrivet som jag ska börja äta vid nästa plus på sticka. Men de tog även hormon- och sköldkörtelprover, vet någon när man brukar få svar på dessa prover??

Sekundärt barnlös?

INNEHÅLL