Sekundärt barnlös?

Här har jag på något mirakulöst sätt testat positivt efter vårt senaste IVF, vid en ålder av nästan 42. Fattar inte att det är sant. Än är det en lång väg kvar, men njuter av plusset o tar en dag i taget.

Har en son på snart 2 år som kom till på vår 12 ivf-behandling. När han var 1.5 började vi med syskonförsök och har  hunnit med 2 ivf-behandlingar som tillsammans resulterat i att jag fått tillbaka 1 dåligt ägg. Mellan behandlingarna lyckades vi dock bli spontant gravida för första gången någonsin!. Tyvärr slutade det med MA i vecka 11 och nu får vi inte göra några fler ivf-behandlingar eftersom de två senaste gått så dåligt. Samtidigt känns det konstigt att ge upp nu när vi faktiskt var gravida för bara några månader sedan (har förresten just fyllt 40 år).

Börjat blöda en del, så det är nog kört för min del. Inte tagit något nytt grav test dock, så vet inte säkert. Är så ledsen. Varför få ett + om man typ 4 dagar senare börjar blöda?

Räknas man in här om man är sekundärt barnlös men maken är primärt barnlös?
Vi är födda 89 och 88.
Jag fick barn i ett piller byte med mitt ex när jag var 16 år och hon är nu 5 år.
Nu har jag och maken försökt i ett år och har precis börjat utredningen och känner mig helt omtumlad!
Känns så orättvist och jag känner sådan skuld att jag kunde få barn med någon annan.

Jag har bara en äggledare efter ett utomkvedshavandeskap som vi hade i januari.
Ska göra en spolning i den kvarvarande äggledaren.
Fick faktiskt tipset av min läkare att försöka prata med andra i samma situation, så här är jag!

Kan någon hjälpa mig att svara på en fråga?

hur jobbigt är det att genomgå IVF? på en skala 1-10?
Jag vet inte om jag skulle våga... :/